Jag tittade upp och mötte en leende mun, men, det var ett par oroliga ögon.

---

Jag slog snabbt ner blicken. Jag var trött och jag var alldeles för ledsen för att kunna tänka. Jag granskade mina händer lite grann. Louis satte sig bredvid mig.
"I know it's hard but you have to be strong" sa Louis och strök mig över ryggen.
"I know. But it's to hard, they are my best friends parents. I love my friends and they parents too. It's really hard" sa jag och snyftade.
"I know. But you have to take it a little chill, with your stomach, you just kind of ran away, it's not good" sa Louis.
Jag vände huvudet mot honom. Jag formade min läppar till ett 'I know'. Han log mot mig. Sedan reste han sig och gav mig en blick som menade att jag skulle hänga på. Jag följde med. Jag mötte en sjuksköterska på vägen tillbaka till rummet.
"Jag åker hem nu" sa jag.
"Okej, vad var det du hade för fel och hette nu igen?"
"Jag hade 3 brutna revben och jag heter Sophie Estendahl"
"Jahaa! Okej, då får du åka idag"
Jag fortsatte mot rummet. När jag kom in letade jag reda på mina gamla kläder som jag haft på innan. Jag hittade dom under sängen. Jag drog fram dom och gick sedan in på toaletten. Jag drog av dom äckligt stora sjukhus kläderna och satte på mina egna. Jag gick ut från toaletten och överraskades av Joline som gav mig en stor och lång kram.
"Ehm Joline, varför kramar du mig?" frågade jag.
"Jag vet inte.. Du var ledsen och jag ville trösta dig!"
"Haha, ok" sa jag.
Alla hade gått ut från rummet nu, förutom Niall som somnat om. Jag gick fram till honom och kysste han mjukt. Hon slog sakta upp ögonen.
"That way I always want to wake up to" sa han och log.
Jag skrattade och pussade han på kinden. Han reste sig. Han kysste mig. Han la händerna på mina höfter och jag la ena handen om hans nacke och den andra i hans hår. Vi hörde ett klickande ljud. Både jag och Niall vände huvudet mot det håll där ljudet kom ifrån. Där stog Louis med mobilen i högsta hugg.
"Got ya" sa han och flinade. "This is going up on twitter"
Sedan gick han. Jag flinade lite och gick sedan för att hämta min mobil som låg bredvid sjukhus sängen. Jag klikade upp twitter. Jag kollade på vad Louis skrivit, han hade skrivit exakt såhär:

Aww, look at this wonderful people, Niall and Sophie, they are like made for each other, aren't they? :) xx


Sen så var det den där bilden när jag och Niall kysste varandra. Helt ofattbart hur mycket jag redan älskade honom. Det kändes som det var igår första gången jag träffade honom. Hi Sophie, I'm Niall. Jag minns det mycket väl. Herregud. Det här var bara för perfekt. Jag avbröts i mina tankar genom att min mobil började ringa.
"Hello?"
"Hej. Det är Becka. Vet du?!" sa en glad Becka.
Glad?!
"Ehm nej?" sa jag.
"Våra föräldrar klarade sig. Dom blev inte allvarligt skadade som dom trodde först! Men vi måste fortfarande fytta tillbaka.. men ändå!" sa Becka.
"Men gud! Gud vad bra! Synd att ni flyttar men.. Jaja, det bästa är att dom mår bra i alla fall!" sa jag.
"Mm, vi ses, herrå!" sa hon.
"Hejdå" sa jag och det blev tyst i luren.
Jag samlade ihop alla och brättade att allt var okej. Sedan tog jag armkrok med Joline och började gå mot utgången. Det här var en utav dom bäst moments i mitt liv. Säga hejdå till sjukhuset. För ett tag i alla fall. Usch jag hatar sjukhus. Det är det värsta som finns.
"Hallelujah! I'm free!!" skrek jag när vi kom ut från dårhuset.
Alla började skratta åt mig.
"But seriously, I hate hospitals, fucking madhouse are they!"
Nu låg dom på marken och vred sig av skratt.
"What? What is so funny?" sa jag frågandes.
Niall ställde sig upp med skrattkramper.
"Nothing beautiful" fnissade han och kysste mig.
Här stod jag. Med världens underbaraste kille vid mig. Hans läppar mot mina. Kunde det bli bättre?
"I love you" viskade jag mot hans läppar.
"I love you too" viskade han tillbaks.
Jag ville bara stanna i det här ögonblicket för evigt. The rest of my life. Tänk att den här killen var min. Och det skulle han förbli. Jag skulle aldrig släppa den här killen. Aldrig i hela mitt 18 åriga liv skulle jag göra det. Niall log mot mig och tog min hand och vi gick leendes iväg i sommarsolen.

---

Whoop whoop! Sista kapitlet av denna novell! Hoppas ni gillade det. 1 kapitlet av nästa novell kommmer upp ikväll, ha det gött allihopa! ;) Om ni inte hittar dom flesta kapitel, så sök på 'What Makes You Beautiful - Kapitel --' i sökrutan. ;)

Jag vaknar av massa awkard skratt och kryper försiktigt upp ur täcket.

"What the hell" mumlar jag och gnuggar mig i ögonen.

"Oh, sorry that we wake you up, but this is just soooo awkard" skrattade Harry.

"What is awkard?" sa jag frågandes.

"Joline..." började han, men bröt ut i ett asgarv.

"What? I have not do anything?!" sa Joline oskyldigt, men sprack sedan upp i ett stort flin.

Jag skulle precis fråga vad som egentligen hänt, när en sköterska kom in rusandes och sa att det var dags för operation. Jag kramade om Niall, Joline, Liam, Louis, Harry,och Zayn. Sedan körde sköterska iväg mig mot operation salen. Det sista jag hörde, innan dörren gick igen var ett 'Good luck!!' från alla i rummet. Jag log för mig själv. Sköterskan gav mig en kopp med nån beige vätska och sa att jag skulle dricka. Det var tydligen något lugnande. Jag drack det, men var nära att spotta ut. Det smakade skit. Dessutom var det jättestarkt. Usch. Men när jag druckit upp blev jag efter en liten stund, väldigt lugn. Väldigt, väldigt lugn. Vi kommer in i ett rum. Jag känner hur dom lyfter över mig till en annan säng. Sedan får jag nått insputandes i armen. Sedan blir allt suddigare och suddigare. Tillslut minns jag ingenting.

---

Jag vaknar med en syrgas grej i munnen. Samt 6 förväntans fulla ansikten över mig. Jag försöker sätta mig upp, men det gör för ont. Jag stönar till och glider tillbaks ner i sängen. Deras ansikten förändras helt. Från förväntansfulla, till oroliga. Dom går iväg och sätter sig på stolarna omkring mig. Joline sätter sig bredvid mig. Hon tar min hand. Hon mimar 'Dom är jätteoroliga' och knycker bakåt med huvudet för att jag ska förstå att hon menar killarna. Jag försöker svara, men det ända som kommer ur mig är ett pysande ljud. Jag försöker sucka, men samma pysande ljud kommer. Jag kryper längre ner i sängen och somnar. När jag vaknar vet jag inte var jag är. Sedan kommer värken i magen igen, och jag minns att jag är på sjukhuset. Jag vrider på mig och stönar över hur ont det gör när jag rör mig. Någon klämmer tag hårdare om min hand. Jag tittar mig förvirrat omkring. Joline. Joline håller i min hand. Jag hasar mg försiktigt upp i sittställning. Det var ganska svårt, men jag lyckas. Jag kollar mig runt i rummet. Där sitter en sovande Harry mot Louis axel, Louis mot Liams, Liam mot Zayns, Zayn mot Niall, Niall är fortfarande vaken. Han tittar okontrolerat på mig. Hans ögon tåras när han ser att jag sitter upp. Han reser sig från stolen och killarna ramlar på varandra och vaknar. Dom stirrar sig fövånat runt. Dom stönar högt och sätter sig sedan tillrätta för att sova igen. Joline, bredvid mig, snarkar lite sött. Jag som trodde hon var vaken? Haha.

"You feel better?" frågar Niall.

Jag vänder besvärat på huvudet, inte för att det gör ont, utan för att se på honom när jag mår så här dåligt.

"A little bit better, yeah" svarar jag.

Hans ögon är rödsprängda. Jag visste inte om det var för att jag opererat mig, eller om det var för att jag knappt kunde röra mig. Jag tar tag med händerna på madrassen och flyttar mig längre bak. En sköterska kommer in i rummet och säger på svenska att det är dags att gå tillbaka till mitt gamla rum. Hon tar av syrgas grejen och börjar köra i väg sängen till mitt rum. Jag hör massa fotsteg bakom. Jag antar att det är dom andra som följer efter.

"Du kommer få åka hem imorgon!" säger hon när vi kommer in i mitt rum.

"Va? Are you freaking kidding me?! Det är ju fantastiskt!" sa jag med en stor glädje i rösten.

"Japp. Vi ska bara fixa lite med bandaget och sånt, du kommer få gips runt magen, det ordnar vi idag om nån timme. Så imorgon kommer du få åka hem!" kvittrar hon.

Jag himlar lite diskret med ögonen, men vänder sedan blicken på sköterskan.

"Tack" sa jag.

Igår hade dom satt på gipset. Jag kunde röra mig lite mer nu, men det gjorde fortfarande ont som i helvete. Niall hade blivit lite gladare när han märkt att jag mådde bättre, och han hade äntligen fått sova ut hela natten. Vilket var skönt att veta. Han ska inte behöva oroa sig för mig hela tiden. Han låg fortfarande och sov just nu. Det var lite roande att kolla på honom när han låg där och små snarkade, samtidigt som han vred sig runt omkring på stolen han satt på. Jag kunde stå nu. Det var riktigt bra. Jag drog av mig täcket. Jag slängde försiktigt benen över kanten av sängen och hoppade ner. Jag trippade fram på tå och gick ut ur rummet. Jag stängde tyst dörren. När jag gick iväg i koridoren kom Harry gåendes. Han ga mig en liten förvånad blick.

"What are you doing here? I thought you was asleep!" sa han.

"I was, moron" det sista ordet viska jag tyst för mig själv, men Harry verkade ha uppfattat det.

"I'm noot a moron!" sa han och började fejk gråta.

"Sure, you aren't" sa jag och rufsade han i håret.

Han gav mig en sur blick och gick iväg. Jag skrattade lite. Det gjorde forfarande ont. Ingen i min familj visste om vad som hänt. Inte ens mamma och pappa. Jag visste att det var dumt att inte berätta. Men jag gjorde det för deras eget bästa. Dom skulle inte behöva vara orolga ända tills jag kom hem. Men jag hade min mobil på mig, ifall nån skulle vilja nått. Då började min mobil ringa.

"Hello?"

Jag hörde snyftningar.

"Hello? Who is this?" frågade jag igen.

"Hej Sophie" snyftade Becka.

"Men gud. Vad är det som har hänt?" sa jag.

"Anna..Hennes föräldrar har vart med om en bilolycka.. Och dom vill att hon ska flytta hem till Sverige igen.. Och.." hon avbröt sig lite "Mina föräldrar var med i bilen.. Så dom är också skadade, så jag måste följa med"

Jag drog efter andan. Kunde detta vara sant? Ja, det måste det vara. Becka skulle aldrig ljuga om nått sånt här. Jag släppte ut luften igen.

"Men gud. Hoppas dom är okej! Det gör inget att ni flyttar hem! Bara era föräldrar är okej!" sa jag.

"Bra. Att veta att det är okej, vi åker imorgon, så du får antagligen träffa oss när vi kommer in till Stockholm centrum" sa hon.

"Mm, bra ska jag titta om Joline har vaknat, hejdå då" sa jag.

"Hejdå" sa hon och det blev tyst i luren.

Jag tog mobilen från örat. Jag fattar inte att dom skulle flytta hem igen. Några små tårar smög sig ner för mitt ansikte. Men jag orkade inte torka bort dom. Det här var bara för mycket. Först min olycka, sedan mina bästa vänners föräldrars olycka. Usch. Jag gick med tunga steg tillbaks till rummet. Jag öppnade dörren och stängde när jag kom in. Det verkade som alla var vakna när jag kom in. För jag såg nämligen 12 ögon titta på mig. Jag torkade snabbt bort mina tårar och satte mig på en utav stolarna i rummet. Blickarna var fortfarande mot mig och jag började känna en jobbig tystnad. Joline bröt tystnaden med att säga.

"Sophie, what has happend?"

Jag tittade på henne och tårarna började rinna.

"Anna and Becka.." var det ända jag fick ur mig.

"What have happend with them?" frågade Zayn.

"They parents.. Has been in a car accident, and they have to move back to Sweden" sa jag.

Det här var bara för mycket. Jag for upp från stolen och stormade ut ur rummet. Trots smärtorna från magen, sprang jag tills jag hittade en stol. Jag satt där kanske i fem minuter, tills jag hörde en välbekant röst.

"Sophie!" sa Louis.

Jag tittade upp och mötte en leende mun, men, det var ett par oroliga ögon.

---

"Oh, Sophie! Skaffar du en kille från utlandet, jävla idiot" sa han och svingar ett slag mot mitt huvud med en sten han tagit upp.

Det sista jag hör är hur alla skriker nej och sedan svartnar det.

Två dagar senare:

När jag vaknar upp hör jag massa pipandande ljud och jag känner hur nålar sitter i min arm. Jag vrider besvärat på mig.

Jag blinkar några gånger innan jag slår upp ögonen. Jag skriker rakt ut, för jag återupplevde precis ögonblicket när Wille slog mig med stenen.

"Nooooo, don't do it" skriker jag med hes röst.

"Sophie, it's okay now, you are safe" sa en välbekant röst.

Jag vänder på huvudet. Där sitter Niall. Han är helt röd i ögonen och har röda påsar under ögonen.

"How long have I slept?" frågar jag honom.

"About two days" sa han.

Jag spärrar upp ögonen.

"But, your turné?!" sa jag.

"You are more important than that" sa han.

Mina ögon vattnas. Han torkar bort en tår som rinner ner för min kind.

"Are someone else in this room?" sa jag.

"No" sa han.

Jag kysser han och fler tårar rinner ner för min kind. Han torkar bort dom.

"I love you" sa han och log.

Jag log tillbaks.

"I love you too" jag kramade han.

"I don't want to lose you again, never" sa han.

Jag börjar storgråta och lutar mig mot hans bröst."How long have I slept?" frågar jag honom.

---

Niall stryker mig över huvudet och viskar:

"If only I had known it was your ex boyfriend, I had said that he would go from there" sa han, och en tår rullade ner för hans kind.

Jag tittar förvånat på honom. Det var ju inte hans fel. Jag torkar bort tåren med tummen.

"It was not your fault" sa jag.

Det var faktiskt inte hans fel. Wille hade kommit, utan att dom märkt det. Han hade antagligen plockat upp stenen medan han var på väg mot mig. Jag kommer på mig själv med att känna runt området där jag har som mest ont. Jag tar bort handen och lägger den på täcket. Niall tittar oroligt på mig. Han gör en gest som visar att 'don't touch that, you make it worse'. Jag nickar och kommer på mig själv igen med att känna på samma ställe. Niall ger mig en bitch blick. Jag skrattar till. Det gör ont i bröstkorgen. Jag vet inte varför. Jag kollar under täcket. Min bröstkorg är alldelles bandagerad.  Jag drar ner täcket lite så att man ser badaget. Jag ger Niall en 'what the hell has happened?' blick.

"Wille kicked and beat you there. He screamed that you were a whore. He jumped up on your stomach, then we pulled him away from you" sa Niall med tårar i ögonen.

"Oh my gosh, whore can he call himself!" sa jag.

Niall log svagt. En sköterska kom in i rummet.

"So, you are awake now!" log hon.

"Yes, I am. Would you mind if we speak Swedish?" frågade jag henne.

"Of course not! Så, nu är det så att den där killen har brutit tre revben på dig, så du kommer nog ligga kvar några dager" sa hon.

"Va?! Tre revben? Det är ju ett rent helvete" sa jag.

"Jag vet. Vi kommer operera om några timmar" sa hon.

Hon översatte sedan för Niall. Han tittade medlidande på mig. Samtidigt som det såg ut som han skulle börja gråta. Sköterskan mumlar något om att hon ska sätta i nytt dropp. Jag ser hur hon börja fumla med en påse ovanför mig. Hon tar bort den och sedan hämtar hon en ny och sätter dit igen. Jag vet mycket väl vad dropp är till för. Man använder det om man inte dricker, tror jag. Det är som någon slags vätska i alla fall. Efter en timme kom resten av killarna och Joline inrusande.

"Vi hörde att du var vaken, hur är det med dig? Mår du bra? Gör det ont?" sa Joline.

"Bra, ja, ja klart det gör" sa jag.

"Åh" Joline var nära att hoppa på mig, men jag sätter upp händerna och hindrar henne.

"Juste" mumlar hon.

Killarna skrattar lite åt henne. Jag kryper längre ner i sängen och drar täcket över huvudet. Tillslut somnar jag.

Jag vaknar av massa awkard skratt och kryper försiktigt upp ur täcket.

"What the hell" mumlar jag och gnuggar mig i ögonen.

"Oh, sorry that we wake you up, but this is just soooo awkard" skrattade Harry.

"What is awkard?" sa jag frågandes.

"Joline..." började han, men bröt ut i ett asgarv.

"What? I have not do anything?!" sa Joline oskyldigt, men sprack sedan upp i ett stort flin.

Jag skulle precis fråga vad som egentligen hänt, när en sköterska kom in rusandes och sa att det var dags för operation. Jag kramade om Niall, Joline, Liam, Louis, Harry,och Zayn. Sedan körde sköterska iväg mig mot operation salen. Det sista jag hörde, innan dörren gick igen var ett 'Good luck!!' från alla i rummet. Jag log för mig själv. Sköterskan gav mig en kopp med nån beige vätska och sa att jag skulle dricka. Det var tydligen något lugnande. Jag drack det, men var nära att spotta ut. Det smakade skit. Dessutom var det jättestarkt. Usch. Men när jag druckit upp blev jag efter en liten stund, väldigt lugn. Väldigt, väldigt lugn. Vi kommer in i ett rum. Jag känner hur dom lyfter över mig till en annan säng. Sedan får jag nått insputandes i armen. Sedan blir allt suddigare och suddigare. Tillslut minns jag ingenting.

---

---

Nästa dag, Sophie's perspektiv:
Idag. Idag skulle jag faktiskt åka till Sverige. Sverige, mitt hemland. Det skulle bli underbart. Synd nog kunde inte Anna och Becka hänga med. Dom skulle ha homework the whole week. Blä vad tråkigt. Jag hade packat dagen innan. Kläder, smink, tandbortste. Allt som behövdes när man åker till Sverige. Just nu hade jag bara en topp som man visade halva magen med, en neon gul. Också hade jag en tjocktröja med ungefär lika färg fast mörkare. Ett par svarta jeans shorts. Jag hade stängt tjocktröjan eftersom det var ganska kallt ute och jag hade fällt huvan över huvudet. Vi var på flygplatsen just  nu. Och jag höll på att frysa ihjäl. Niall hade sin arm runt min midja och jag hade lutat mitt huvud mot hans axel. Jag skakade tänder som om det var demember, men nej, det var i mitten av juli. Frikkin' juli och det var såhär kallt. Weird. Niall pussade mig försiktigt på kinden.

"Cold?" sa han.

"Y-y-yes" stammade jag fram med skallrande tänder.

Han skrattade lätt åt mig. Sedan kysste han mig på munnen.

"Ey, love birds, get a room" sa Zayn.

Jag och Niall skrattade och blängde sedan på Zayn. Min mobil började spela 'We found love'. Jag hoppade till men svarade.

"Hello?"

"Kommer du snart? Jag har stått och väntat i timmar!!" sa en lagom sur Joline.

"Joline. Flyget har inte ens kommit än. Du får åka någon annantans så länge" sa jag lugnt.

"VAAAA?!" skrek Joline. Jag höll mobilen från örat en stund tills hon lugnat sig.

"Ja. Du får vänta, sorry, men det är så" sa jag.

"Men åh, jag vill att du ska komma nu" suckade Joline.

"Det vill jag också, men du får vänta i två timmar i alla fall" sa jag.

"Men blä, vi ses väll då, hejdå" muttrade Joline och la på.

Jag skrattade åt henne och la ner mobilen i fickan. Killlarna tittade nyfiket på mig med klotrunda ögon.

"Joline, a living hell to talk to when she is sour, think that you would like her" skrattade jag.

"Yeah, riiight" sa dom ironiskt.¨

Vi väntade i kanske en halvtimme innan flyget kom. Vi klev på flyget och la upp handbagaget på en hylla. Jag hade fåt platsen bredvid Niall och Louis. Eller egentligen, så satt vi alla på samma rad, så det var rätt okej. Vi satt och sackade om allt möjligt. Jag hade berättat om att Samuel var kär i Anna, Zayn hade blivit lite sur, men sedan garvat ihjäl sig när jag berättade om vad han sa några minuter innan vi klev av då. Alla hade garvat ihäk sig. Dom hade skrattat så mycket att dom fick ont i magen. Så nu satt Niall med en hand tryckt på magen och skrattade samtidigt. Helt plötsligt hörde vi en röst som sa.

"Ladies and gentlemens, we land about 10 seconds" vi alla stirrade förvånat på varandra. 10 sekunder.

Vi hörde hur dom började räkna ner. När dom kom ner till 0, kände vi en lätt duns. Vi ställde oss upp ock började ta ner handbagaget. Dörrarna öppnas och vi går ut till Sverige. Vi får en chock. Det är kokhett. Vi börjar fläkta oss och flåsa av värme efter bara några minuter. Helt plötsligt ser jag henne. Jag blir hysterisk.

"JOLINE DIN BANANBOMB, KOM HIIT!!!!" skriker jag.

Hon hoppar till och vänder sig med ett ryck. Hon tittar på mig med halvöppen mun. Sedan springer hon som en galning mot mig och hoppar på mig så att vi båda faller mot golvet. Hon börjar pussa mig i ansiktet. Jag torkar frenetiskt bort alla blöta märken efter henne.

"Jag har saaknat dig! Men vänta, var är killarna då?" jag börjar skratta högt åt hennes dumma fråga.

Jag pekar uppåt och hon vänder upp huvudet. Hon blir tomatröd i anisktet och kliver av mig. Hon reser sig och jag gör samma sak. Killarna ser ut att hålla på att dö av skratt.

"Boys, this is my cousin, Joline" fnissar jag fram.

Nu kan dom inte hålla sig längre. Dom brister ut i ett asgarv.

"Heyy Joline" garvar dom högt.

"Hi" säger hon blygt och slår ner blicken på skorna.

Dom lugnar ner sig och Joline berättar att hon har bilen inte så jättelångt härifrån. Killarna undrar om det verkligen får plats 7 personer i den. Hon sa ja, för hon har snott sin mammas mini buss. När vi kommer fram till den, hoppar jag in i framsätet och killarna sätter sig där bak. Jag och Joline börjar snacka på svenska hur kul det kommer bli att vara hemma i Sverige igen. Jag får helt plötsligt nästan en hjärtartack när vi nästan var vid hotellet.

"J- J- Joline" stammar jag.

"Ja?" säger hon oroligt.

"Wille. Det var Wille, han stod vid vägkanten och såg mig rakt i ögonen, det var han, jag lovar, det var han" säger jag darrigt.

"Whuut?!" skriker Joline.

Killarna tystnar i baksätet. Niall bryter tystnaden med att säga.

"What happened?" jag förblir tyst.

Jag tänker inte förstöra deras turné med att mitt ex har hittat mig. Typ.

"Nothing" säger Joline "Just the fact that she lost her mobile phone so the screen almost broke"

Jag tittar lättat på Joline. Hon blinkar åt mig som hon sa 'det var så lite'. När vi kommer fram till hotellet säger Joline nått som gör mig jättegenerad. Hon sa nämligen att min största idol är Justin Bieber och att jag hade hela mitt gamla rum här i Sverige fullt med posters med honom och med mitt huvud fastklistrat på vissa. Jag höll på att dö. Jag lägger huvudet i händerna.

"Omg, are your biggest idol JB?" undrar Harry.

"Yes" sa jag till mina händer.

"Cool, Nialls too" säger Harry.

Jag tittar upp från mina händer och kollar förvånat på Niall.

"Seriously?" sa jag till honom.

Han nickar häftigt med halvöppen mun.

"Haha, omg, I have same idol like my boyfriend, omg!!" skrattar jag. "But wait, your a boy, and are belieber, haha cool!"

"Why are that cool?"

Jag kliver ur bilen, alla andra gör samma.

"Because all my male friends call him Justin Beaver Gay, in Swedish it's Justin bäver bög" sa jag.

"Oh, that's mad" sa han med en ledsen min.

"I know but.." jag tystnar.

Han går därborta. Willie.

"Vad fan gör du här egentligen?!" skriker jag till honom.

"Jag har lika mycket rätt att vara här som du" sa han.

"Det kanske du har, men du låter fan mig vara" sa jag.

Han är säkert bara 1 meter ifrån mig nu.

"Nej"säger han och böjer sig fram. Jag hoppar undan.

"Wille, låt henne vara, hon har redan en pojkvän, och det är inte du" sa Joline.

"Nähä nä, vem är det då?"

Jag blir förbannad.

"Han" säger jag och pekar på Niall. Wille går fram till Niall.

"Såå. det är du som har snott min flickvän" spottar Wille fram.

"Please, I can't understand Swdeish, I'm not here from" sa Niall.

Wille vänder sig om.

"Oh, Sophie! Skaffar du en kille från utlandet, jävla idiot" sa han och svingar ett slag mot mitt huvud med en sten han tagit upp.

Det sista jag hör är hur alla skriker nej och sedan svartnar det.

När jag vaknar upp hör jag massa pipandande ljud och jag känner hur nålar sitter i min arm. Jag vrider besvärat på mig.

Jag blinkar några gånger innan jag slår upp ögonen. Jag skriker rakt ut, för jag återupplevde precis ögonblicket när Wille slog mig med stenen.

"Nooooo, don't do it" skriker jag med hes röst.

"Sophie, it's okay now, you are safe" sa en välbekant röst.

Jag vänder på huvudet. Där sitter Niall. Han är helt röd i ögonen och har röda påsar under ögonen.

"How long have I slept?" frågar jag honom.

"About two days" sa han.

Jag spärrar upp ögonen.

"But, your turné?!" sa jag.

"You are more important than that" sa han.

Mina ögon vattnas. Han torkar bort en tår som rinner ner för min kind.

"Are someone else in this room?" sa jag.

"No" sa han.

Jag kysser han och fler tårar rinner ner för min kind. Han torkar bort dom.

"I love you" sa han och log.

Jag log tillbaks.

"I love you too" jag kramade han.

"I don't want to lose you again, never" sa han.

Jag börjar storgråta och lutar mig mot hans bröst.

---

Omg. Det var bara inte sant. Imorgon skulle jag följa med killarna till Sverige. Mitt hemland. Min hemstad skulle vi åka till. Stockholm. Det kunde bara inte vara sant. Det var helt underbart. Jag skulle få träffa min underbar Joline igen. Och mina gamla vänner såklart. Bästa dagen ever imorgon alltså. Men världens bästa kille och världes bästa vänner kan inget gå fel. Harry och Niall har förlåtit varandra och jag och Harry är ungefär som bästa vänner, likaså jag och Louis. Det var en skön känsla. Att allt var som vanligt igen. Under helgen hade det varit ganska stelt mellan mig och Niall, men det var bra nu. Nu var det måndag. Veckans tråkigaste dag. Men imorgon. Då skulle det bli kul. Äntligen ska jag få träffa Joline. 3 månader utan henne är som en människa som har haft syn hela livet förlorar den. Usch. Hemsk känsla. Men snart får jag träffa henne igen. Åh, jag längtar så mycket. Jag steg upp ur sängen. Gick fram till garderoben.  Jag valde en rosa magtröja och ett par ljusblåa jeansshorts. Jag gick till min spegel i rummet och la på ett lager mascara. Jag nickade nöjt till min spegelbild. Jag tog upp min väska från golvet och satt den på axeln. Jag gick ut genom dörren. 'Jag måste ha nya kläder' tänkte jag.

"Jag går och shoppar, nån som vill hänga med?" sa jag.

"Jag vill!!" skrek Anna.

"Inte Becka?" frågade jag.

"Nej, hon skulle på dejt med nån" sa Anna medan hon kom ut genom dörren.

"Okej! Harry kanske?" sa jag och blinkade.

Anna fnissade till. Vi fortsatte ner i hallen och tog på oss skorna.

"Jag vill också ha såna skor, som du har, mina är..inte fula.. men jag vill ha rosa" sa Anna.

Jag skrattade till och tittade ner på mina skor. Ja, dom är ju ganska snygga. Jag tog på min skinnjacka och vi gick ut i hettan. Genast ångrade jag mig. Jag tog av jackan och hängde den på handleden. Vi gick in i garaget och hoppade in i bilen. Vi körde iväg.

Jag hade inte hängt med till köpcentret. Jag ville. Men jag skulle på dejt. Jag hade hört Sophie säga 'Harry kanske?'. Och hon hade helt rätt. Jag skulle på dejt med Harry. För några veckor sedan hade Louis varit min förälskelse. Men nej. Han har flickvän och dessutom var han lite för gammal. Okej. Han skulle fylla 21. Men ändå. Harry var åtminstånde lika gammal som mig själv. Åh. Det här skulle bli underbart. Det knackade på dörren. Jag fick panik. Jag var inte klar för 5 -öre.

"Wait!!!" skrek jag.

Jag sprang fram ill min garderoben. Jag valde en blå tröja med en vit/gul kofta över och ett par jeansshorts. Ett par klackskor. Jag sminkade mig snabbt med mascara och rött läppstift. Jag öppnade dörren.

"Hey there beauty" sa han och kramade om mig.

"Hey" viskade jag i hans öra.

Han kysste mig på kinden.

"Should we go?" sa han.

"Yes" log jag.

---

Jag tog upp telefonen och slog in hans nummer.

"Harry"

"Hello, haw you see Niall, I need to talk with him" sa jag.

"No, I haven't, he is gone, somewhere" sa han.

Jag tog mig för pannan.

"No, this is not true..First, you make out with me, second, Niall is gone, third, I don't come home, just to know. I don't want to meet anyone" sa jag.

"Make out?" sa han förvånat.

Jag blev irriterad.

"You ran for the fuck your tongue into my mouth" skrek jag.

"Oh, that I remember, it was fun, you tasted good" sa han och smackade till.

Nu får det för  helvete vara nog.

"For the fuck! You have destroyed everything! I hate you" grät jag.

"What have I destroyed?"

"Me and Niall's ratio!" snyftade jag och la på.

Jag gick till Louise igen. Jag la mig snyftande och gråtandes på soffan. Efter mycket gråtande, somnade jag.

---

När jag vaknade hade jag fått 3 sms och ett missat samtal. 2 från Becka, 1 från Niall. Samtalet var från Anna. Jag tittade först på Beckas sms.

Jag suckade högt. Varför trodde han sånt om mig? Uppenbarligen så hatade han mig nu. 'Jag måste ringa han' tänkte jag. Och det gjorde jag. Några signaler gick.

"Niall"

"Please Niall, don't hang up. I need really to talk with you"

"Tut tut tut tut"

Fan. Han la på. Nu kommer jag kanske aldrig få prata med honom igen. Jag måste prata med nån. Som inte är Harry, Niall eller nån i min familj. Louis. Jag slog in hans nummer. Efter några signaler svarade han.

"Louis, can I talk with you?"

"Sure, what is it?"

"Niall.." började jag.

"Harry have tell me, I'm sorry"

"Yeah .. But he's gone, I really need to talk with him, if you see him, say that I'm sorry, tell him I don't love Harry, that I love him and I miss him very much" sa jag fram och jag kände tårarna bränna i ögonlocken.

"Yes.. I haven't see him yet, but if I see him, I'm tell him that, goodbye Sophie, come home soon"

"Thank you.. Well, let see, goodbye" sa jag och la på.

Jag joggade fnissandes in i köket och skar upp lite bröd till mig själv. Jag tog fram smöret och började bre macka. Jag sjöng lite på Tonight Tonight som Hot Chelle Rae gjort, medan jag åt min macka. Det ända jag kan säga, är att det inte var särskilt fräsht efter mig när jag var klar. Det låg smulor över hela bordet, samt lite spott. Jag kollade med äcklad min på bordet och tog fram en trasa och började torka. Jag drog trasan lite äcklad över bordet och sopade upp smulorna som åkt ner på golvet med en sopborste. När jag äntligen var klar gick jag upp till Anna och Becka. Jag knackade på deras dörr. Dom ropade att jag fick komma in. Jag gick in. Sedan undrade jag om dom ville hänga med till stranden. Dom hade hoppat på mig och skrikit 'klart vi vill', som jävla galningar. Jag gick skrattandes ut ur deras rum. Jag fortsatte in på mitt rum och letade reda på min turkosa bikini och gick sedan och hämtade en handduk.

"Är ni klara era segos?" ropade jag in till Anna och Becka.

"Jaaa då!" ropade dom tillbaks.

Jag hoppade till när min mobil började ringa.

"Hello?"

"Du har inte ringt" sa en sur Joline.

"Vad du är krävande då" skrattade jag.

"Klart jag är, måste ju se så att du mår bra!"

"Din överbesyddande mamma" sa jag.

"Meeh! Du är min kusin, såklart jag bryr mig!" sa hon

"Haha, your bastard, I miss you soo much love you, men vi ses! Jag ska åka och bada med mina bästa Annaoch Becka, hejdå!" sa jag.

"Hejdå, älskar och saknar dig med!" sa hon och vi la på.

Jag tog på mig skorna och väntade på Anna och Becka i hallen. Dom kom springades nerför trappan.

"I'm going to the beach, boys, can you tell my mum and dad that?" skrek jag uppför trappan.

"Sure" hörde jag fem röster säga.

"Thank you" sa jag och vi, tjejerna, gick ut genom dörren.

Vi sprang till garaget och öppnade garage dörren. Vi sprang in och hoppade in i bilen.

Vi hade precis kommit hem från stranden. Jag gick in genom dörren.

"Hello, we are home!" skrek jag in i huset.

Jag sprang upp i trappan. Då såg jag harry sitta i fosterställning högst upp i trappan och snyfta. Jag gick fram till honom och satte mig bredvid honom.

"How is it?" frågade jag.

"Can I talk to you?" sa han istället.

"Sure, we go to my room" sa jag och tog hans hand.

Vi gick in till mitt rum.

"What is it?" sa jag oroligt.

"It's just that.." började han men avbröt sig själv.

Han kupade sina händer om mitt ansikte och precis innan det hände förstod jag vad som skulle hända.

"No.." Hans läppar pressades hårt mot mina och han händer sjönk ner runt midjan på mig.

Jag försökte pressa honom ifrån mig men han höll mig i ett fast grepp. Hans tunga pressades in i min mun. Jag fattade inte det här. Jag satt mina händer på hans bröst och försökte pressa bort honom. Men det gick inte. Jag tog bort händerna när jag fattade att det var menlöst. Dörren öppnades och jag fruktade det värsta.

"Sophie I.. What the hell?!" hörde jag Niall säga sedan snabba fotsteg bort härifrån.

Jag knuffade bort Harry, den här gången lyckades jag.

"What the hell are you doing, are you freaking kidding me?! Idiot!" skrek jag på Harry.

Han tittade förvånat på mig. Jag sprang fram till dörren och stängde den, eftersom den lämnats öppen.

"You know I love Niall, how could you?!" skrek jag.

"It just felt right?!" sa han förbryllat.

"Did you not know how I tried to push you away?!" sa jag, lite lugnare.

"Yes, but.."

"But what Harry, but what?" sa jag och tårarna började rinna. "You know I love him" snyftade jag.

"Ehm.." sa han.

"I'm going to look after him, see you soon" sa jag och gick ut genom dörren.

Jag fattade inte att han gjort det mot mig. Jag måste prata med Niall. Jag skrev ett sms till honom, eftersom jag förstod att han inte skulle svara om jag ringde.

Tårarna rann mer än värst. Jag sprang ner till hallen och drog på mig skorna. Jag gick ut genom dörren och försökte torka tårarna så gott det gick. Det durrade till i min ficka.

Det där fick mig bara att gråta ännu mer. Då kom jag på det. Jag kunde gå hem till den där tjejen jag mötte på köpcentret förut. Och det gjorde jag. Det tog inte så lång tid att gå. Jag plingade på dörren. Jag kramade om henne innan hon ens hunnit sett vem det var. Jag slutade krama henne.

"Du är tjejen från köpcentret, men, vad har hänt?" sa hon.

"Jag förklarar om jag får komma in" snyftade jag.

Hon log mot mig.

"Okej, kom in" sa hon.

Jag gick in och tog av mig skorna. Vi gick och satt oss i hennes soffa. Jag drog hela historien om vad som hade hänt om att Hary strulat med mig och Niall kommit då och bla, bla. När jag berättat klart log hon sorgset mot mig och kramade mig.

"Jag är, så, så, så ledsen" sa hon. "Men Harry borde tänka efter lite innan han kysser, till och med strular, med en annans tjej"

"Ja, kanske det" log jag svagt.

Det plingade till i fickan.

Nu började tårarna spruta. Jag grät som aldrig förr och kunde inte sluta. Louise, som tjejen hette, tittade oroligt på mig.

"Sophie, vad skrev han, om det var han?" sa hon.

Jag lyfte darrigt min hand och visade sms:et. Hon kollade oförstående på mobilen. Precis som hon tänkte 'är han helt frikkin crazy?'. Hon tog fram en filt från bordet vi hade bredvid oss och la den över mig.

"Det är bäst att du sover hos mig, är det okej?" sa hon.

"Ja som skulle träffa Eleanor idag, men ja, det är okej, så länge du är med mig" sa jag.

Hon log mot mig och nickade.

"Jag måste ringa Harry, jag kommer strax" sa jag och gick iväg utom hörhåll.

Jag tog upp telefonen och slog in hans nummer.

"Harry"

"Hello, haw you see Niall, I need to talk with him" sa jag.

"No, I haven't, he is gone, somewhere" sa han.

Jag tog mig för pannan.

"No, this is not true..First, you make out with me, second, Niall is gone, third, I don't come home, just to know. I don't want to meet anyone" sa jag.

"Make out?" sa han förvånat.

Jag blev irriterad.

"You ran for the fuck your tongue into my mouth" skrek jag.

"Oh, that I remember, it was fun, you tasted good" sa han och smackade till.

Nu får det för  helvete vara nog.

"For the fuck! You have destroyed everything! I hate you" grät jag.

"What have I destroyed?"

"Me and Niall's ratio!" snyftade jag och la på.

Jag gick till Louise igen. Jag la mig snyftande och gråtandes på soffan. Efter mycket gråtande, somnade jag.

---

Så, nu fick ni lite drama, hoppas ni tyckte det var bra! Jag hoppas att ni rekommenderar min blogg till andra! ;) Feedback please?! :) xx

"I'll be home in about fifteen minutes" sa jag.

"Okay, see you then" sa han

---

Vi stannade utanför ett stort hus. Jag kollade storögt på det. Danielle log mot mig. Jag öppnade bildörren och steg ur. Danielle låste bilen och vi började gå mot huset. Hon låste upp dörren och gjorde en gest åt mig att stiga in. Jag klev in. Det var större än jag förväntat mig. Det var mycket större innefrån än vad det var utifrån. Jag hade munnen halvt öppen. Då kände jag nått rinna från munnen. Jag stängde genast munnen och torkade bort saliven som runnit ut. Danielle skrattade.

"You like it?"

Jag nickade.

"I think this house is amazing!" sa jag.

Danielle skrattade uppskattande.

"Thank you Soph" sa hon.

"Soph?" skrattade jag.

"Your new nickname!" sa hon och log brett.

Jag skrattade lätt och tog av mig skorna. Sedan tog jag av mig skinnjackan.

"Where should I hang it?" frågade jag och nickade menande mot jackan.

"There" sa Danielle och pekade på en krok.

Jag hängde av mig jackan på kroken där Danielle hade pekat. Sedan ställde jag skorna på skohyllan. Jag vände mig mot Danielle. Hon öppnade munnen för att säga nått. Men stängde den igen. Sedan öppnade hon den igen.

"So, you are really Niall's girlfriend!" hon drog ut på ordet 'girlfriend'.

"Hehe, yes I am" sa jag.

"Thats cool! I must mess he" sa hon och tog upp mobilen ur sin ficka.

Jag log bara. Sedan efter 1 minute vände hon sig mot mig igen. Hon log stort.

"Now it is confirmed from him also, how long have you and he been that?" frågade hon.

Jag log.

"Two months or so, a little more" log jag.

"Omg! And I haven't know about you?!" sa hon hysteriskt.

"No, the other guys don't know ehither.." sa jag förläget.

"What the hell? Why you haven't say anything to them?" sa hon.

"Because, they have see us kiss, and I think they know" sa jag.

"Okeey, but I have no idea who you are before today, thats mad!!!" sa hon.

Jag skrattade och klappade henne lätt på axeln.

"No, you haven't, but now you know me" sa jag och log.

"Yes, but I wanted to know about you earlier!" envisades hon.

"You are hopeless" skrattade jag.

"No" sa hon surt med nedre läppen ovanför övre läppen.

Jag skrattade. Skrattade åt hennes ansikts uttryck.

"Want to shop?" frågade jag.

Hon tittade rakt in i mina ögon. Log som en jävla dåre. Hon hoppade på mig och kramade mig, hårt.

"YEEEEEEEEEES!!!!!!!!!!!!!" skrek hon.

Jag höll för öronen och tog ett steg bakåt för att inte tappa balansen när hon råkade knuffa mig.

"WHEN, NOW OOOOOR???????????????" skrek hon.

"Yes now, your fool, come on" skrattade jag.

"Okey!" hon drog på sig skorna igen, och sin jacka.

Jag följde hennes exempel. Vi sprag ut till hennes bil. Hon hoppade in i bilen. Jag gjorde samma sak.

"We going home to me first, must have my wallet" sa jag.

"Okey!" log Danielle och började köra.
Efter några minuter var vi hemma hos mig. Jag klev ur bilen. Då såg jag Niall vara 2-3 meter därifrån.
"Hello, potato" sa jag.
Han skrattade lätt.
"Hello beauty" sa han.
Jag gick fram till honom.
"Me and Danielle" sa jag och gjorde en gest mot bilen där Danielle satt "- going to shop now"
Han nickade. Jag kysste honom snabbt på läpparna och sprang sedan in för att hämta plånboken. Jag hörde Danielle prata med Niall. Jag slog en blick ut genom fönstret jag hade bredvid mig. Danielle och Niall stod och pratade. Jag uppfattade inte vad dom sa, så jag gick och hämtade plånboken istället.

Danielles perpektiv:
I had asked Niall to come and sit with me so that I could talk to him. He came up to me and sat next to me the car.
"What did you want?" he asked.
"You're really in love" I smiled.
He smiled and struck me lightly on the arm.
"Did you think that Sophie said was true or?"
"At first no, but then I belive her"
"Haha, good, for what she said is true"
"I know" I said.
He smiled. I had seen them kissing and they looked really happy together. He last girlfriend, Holly Scally, was an idiot, and, after a few years she still hates him, ie, what the hell? She was a real slut. But, but. I looked at Niall again.
"You love her, Sophie, right?" Now he looked at me.
He smiled broadly and nodded in agreement.
"Yes, I love her more than you think," he said.
I smiled and patted him gently on the head. He laughed. Then he stepped out of the car. He had seen that Sophie came. She walked over and hugged him. Then she kissed him on the forehead.
"Miss you already," she said.
He smiled and looked her straight in the eye.
"Missing you too" he said.
She smiled.
"But, now I must go, bye love"
"Bye Sophie" he said, smiling.
She came to the car and jumped into. I started the car and drove away. I played a glance at Sophie, she sat and waved goodbye to Niall. I smiled and her mobile started ringing. She began to speak in a language I did not recognize.
Sophies perpektiv:
Jag satt och vikade hejdå till Niall när helt plötsligt min mobil brjade ringa.
"Hello?" sa jag.
"Hej gumman! Har du glömt mig helt eller? Kommer du nästa vecka, hallå Sophie, är du kvar?!" sa en jobbig Joline.
"Hej, jag har saknat dig med!" sa jag sarkastiskt.
"Äh, vad fånig du är"
Jag skrattade.
"Visst, vem är det som är fånig va? Du blir ju galen om jag inte ringer minst två gånger om dan" skrattade jag.
"Neeeeeejj, inte alls" sa hon.
"Jaja, vad ville du?"
"Du kommer nästa vecka va?"
"Ja, såklart!"
"Bra, vad gör du nu då?"
"Ska shoppa med, vänta" sa jag.
Jag vände mi mot Danielle.
"Whats your aftername?" frågade jag.
"Peazer" svarade hon.
"Okey, thank you!" sa jag.
Sedan fortsatte jag prata med Joline.
"Jag ska shoppa med Danielle Peazer" sa jag.
Joline pep till.
"Har du en aning om vem det är" pep hon.
"Nej, not at all, hurså?" sa jag.
"Liam's" började hon.
"Flickvän, jag vet" sa jag.
"Och en modell" sa hon.
"Wow, men jag måste gå nu, puss puss, ses nästa vecka"
"Ja, det gör vi, hejdå puss puss" vi la på.
Jag stoppade ner mobilen i fickan igen.
"What was that language?" frågade Danielle.
"Swedish" log jag.
Hon nickade. Jag fick sms.

I want you to know that I'll always love you forever and ever and more than anything <3 / Niall. xx

Jag sken upp i ett stort leende. Svarade snabbt.

And I want you to know the same, love you more than everything.. <3 / Sophie. xx

"Danielle, look what Niall wrote!" sa jag lyckligt.
Jag visade sms:et.
"Omg, that was really cute!" sa hon och log.

---

Kort jag vet, höjdpunkten i detta kapitel (enligt mig själv) var när Niall skrev det där. Ha det gött allesammans!  [Eventuella stav fel]

---

---

Jag hade letat fram min pyjamas och tagit på mig den.  Nu satt jag i sängen och messade med min kusin. Vi stod varandra väldigt nära varandra. Jag hade berättat för henne om Wille och att han skulle komma till London. Hon hade snabbt ringt mig då och vi hade börjat snacka. Sedan hade vi lagt på och nu satt vi bara och messade. Det plingade till i min mobil. Jag öppnade meddelandet.

Stod det. Min underbara kusin. Hon är så gullig.

Jag klickade på skicka. Genast fick jag ett svar.

Jag skrattade åt vad hon skrivit. Hon var alltid så ivrig när det gällde nya saker.

Skrev jag och klickade på skicka. Hon var väldigt snabb på att svara. För inom loppet av 20 sekunder hade jag fått ett svar.

Jag skrattade. Hon var bara för rolig. Jag märkte nu att Niall satt bakom mig. Jag vände mig om. Jag log mot honom och pussade han. Sedan kröp jag ner under täcket. Niall gjorde likadant. Han pillade lite med mitt hår. Jag log. Jag var precis på väg att somna när min sms signal väckte mig.

Från Joline, vem annars? Jag svarade.

Skrev jag. Efter 1 minut fick jag ett svar.

Jag skrattade.

Skrev jag. Genast fick jag svar.

Jag suckade lyckligt när jag kom på att hon inte skulle störa mig mer. Jag hörde Niall stöna tyst.

"What time is it?" sa han irriterat.

"Twenty fore minutes past midnight" sa jag retsamt och vände mig om.

"AH!!!!! OMG.. I want to sleep" sa han trött.

"Okey babe" sa jag och pussade han på näsan.

Jag vände mig om igen och la mobilen på mitt skrivbord. Jag somnade inom kort.

Jag vaknade med ett ryck. Jag kollad genast på mobilen. Joline hade försökt nå mig hela morgonen. Jag ringde henne direkt och reste mig försiktigt ur sängen för att inte väcka Niall. Jag hörde hur hon svarade.

"Hallå, jag har försökt nå dig hela morgonen!!" sa hon.

"Jag såg det, men jag ringer nu, right?" sa jag.

"Ja, men ändå, taskigt ju!!" sa hon envist.

"Taskigt att jag sov?" sa jag.

"Ja" sa hon irriterat.

Jag skrattade åt henne.

"Du är en envis kvinna du" sa jag.

"Jaa, jag vet liksom det" sa hon. "Förresten, är det inte idag som Wille kommer?"

Det högg till i magen.  Jag fick lite svårt att prata.

"Jo.. ja, det är idag" pressade jag fram.

"Stackars dig! Jag kommer stötta dig ifall han gör nått dumt" sa hon.

"Tack! Det där hjälpte ju jätte mycket" sa jag.

"Föörlååååt!"

"Det gör inget, kan du vänta i två sekunder?"

"Ah"

Nått lät bakom mig. Jag vände mig om.

"So, you are waken now?" sa jag till Niall.

"Yes" mumlade han trött.

"I talk in phone with Joline, can you wait a second?" sa jag

Han nickade.

"Tillbaka! Var det nått mer du ville?"

"Nej eller jo! Kan du skicka en bild på Niall till mig?" sa hon "Jag vill veta hu han ser ut!"

"Visst!"

"Mm, vi ses! Hejdå!"

"Hejdå!" sa jag och la på.

Jag log åt henne och vände mig mot Niall.

"Can I take a photo of you, my cousin wants to see how you look like" sa jag och flinade.

"Sure"

Jag klickade fram kameran och tog ett foto. Han var hur snygg som helst på fotot.

Jag fick genast svar.

Skrev hon. Jag svarade.

Skrev jag.

Men.. Hur fán gick det till att du blev tillsammans med honom?!

Skrev hon. Jag svarade på direkten.

Det började med att han bjöd ut mig, jag fick panik och tvekade, då grät jag mig till sömns och grät hela morgonen därpå. Då kom killarna och skulle jobba med pappa, då tittade dom in i mitt rum. Dom såg att jag var ledsen. Så då kom Niall och snackade med mig. Sen så förlät vi varandra och kysstes sedan.

AAH! Det låter som en saga när jag skriver det på sms.. / Sophie :) xx

'Så där!' tänkte jag. Det plingade till i min mobil.

Omg, gud vad sött! Det gör det inte alls, sött jue!

/ Joline :D xx

Den där envisa kvinnan gjorde mig galen. Men jag älskade henne ändå. Jag fick sms. Igen.

Wille är påväg. Göm dig eller stick hem till Niall. Han hotade att döda mig om jag inte berättade var du bodde.. Jag är så ledsen.. / Alex.

Jag flämtade till. Nej. Det var inte sant.
"Niall, can we go home to you, Wille is coming!"
"Yes, but how?"
"I drivning!" sa jag.
Jag struntade i att säga vart jag skulle. Då skulle bara mamma och pappa berätta var jag var för honom. Vi sprang ut och jag tog upp bilnyckeln ur fickan och låste upp. Hoppade in i bilen och körde iväg.
"Have you a garage?"
"Yes!"
"Good, I have to get my car there" sa jag.
Jag gasade. Vi kom fram.
"Where is the garage?" sa jag.
Han pekade mot en dörr. Han klev ur bilen och låste upp. Jag körde in bilen. Klev ur. Gick ut från garaget. Niall låste och vi sprang in mot hans lägenhet. Han låste upp och öppnade dörren. Vi klev in och stängde dörren. Låste. Jag sjönk ner på knä och pustade ut. Jag la huvudet i mitt knä och försökte lugna andningen. Jag reste mig upp och bortstade av mig från grus. Jag mumlade för mig själv.
"What you say?" sa han.
"Things.." sa jag.
Min mobil ringde.
"Hello it's Sophie"
"Hej där! Var är du? Jag är utanför ditt hus nu. Men Anna säger att du inte är hemma. Var är du?"
"Det säger jag knappast till dig" fräste jag och la på.
Det ringde igen. Jag svarade.
"Hello"
"Hej, du, jag har åkt hela vägen till London för din skull, borde inte du vara tacksam?"
"Nej, för jag ville aldrig att du skulle komma" sa jag och la på. Igen.

---

Kort jag vet! Sorry!

---

"I fell" sa jag surt och reste mig. "What time is it?"

Niall kollade på sitt armbandsur.

"Two miutes past ten" sa han.

"Okey, I gonna changes clothes" sa jag och tog upp kläderna jag haft på mig igår från golvet.

Jag vände mig med ryggen mot honom och drog av tröjan. Satte på linnet och byxorna. Sedan tog jag en snodd från min handled och satte upp håret i en slarvig hästsvans. Jag vände mig om. Niall hade inte ens börjat att klä på sig. Jag suckade och himlade med ögonen. Han hade alltså tittat när jag bytte om.

"Your perverted bastard" sa jag.

Han skrattade. Sedan gick han och klädde på sig. Jag bestämde mig för att gå ut i köket och göra frukost åt mig själv. Jag tittade i skafferiet. Tog fram en macka. Tittade i kylskåpet. Tog fram smöret. Började bre. Jag hade brett klart och börjat äta nu.

"Meh! You did nothing for me!" sa Niall.

Jag satte mackan i halsen. Jag började hosta.

"What the fuck Niall, stop scaring me!" sa jag.

Han kom fram och kramade mig.

"Sorry" sa han och pussade mig på hjässan.

Jag log och reste mig.

"I going to call Anna, wait here" sa jag och gick in till Nialls rum och stängde dörren.

Jag tog fram mobilen och knappade in Annas nummer.

"Hello its Anna"

"Hey there beauti, no, hey Anna, its Sophie"

"Hey, vart fan tog du vägen igår, du bara stack?!" sa Anna.

"Jag vet, jag följde Niall hem, jag mådde skit" sa jag.

"Okej, vänta litee, sov du hos han?!" skrek hon nästan.

"Haha, lugna dig babe, ja det gjorde jag? Hurså?"

"Nejmen, det är bara det.. DU SOV FÖRFAN HOS 1D NIALL!!!"

Jag skrattade åt henne.

"Ja? Och?" skrattade jag.

"OCH?? Det är ju jättecoooolllt!!" sa hon.

"För dig ja, inte för mig" skrattade jag. "Men jag måste gå och äta frukost nu, jag kommer hem i efermiddag kanske"

"Okeeej, ses kaaaanske dååå" sa hon och vi la på.

Fan vad uppspelt man får bli. Jag öppnade dörren. Och Niall ramlade in i rummet.

"Have you thief heard?" sa jag och kollade misstänktsamt på han.

Han gnuggade sig på huvudet. Antagligen för att komma på nått vettigt att säga.

"No"

Inget vettigt därifrån i alla fall.

"I know you lie" sa jag.

"Okey.." sa han och tittade ner i golvet.

"But the best is.. You don't understand a shit" sa jag och flinade.

Han kollade elakt på mig. Jag flinade åt honom. Sedan pussade jag han på kinden och gick till köket. Jag satte mig på en stol. Sedan kom jag på idén med att shoppa.

"Niaaaaaalllll!" skrek jag.

Han kom joggandes.

"What?" sa han.

"I want to shop!" sa jag med puppyeyes.

Han stönade.

"Okey" suckade han.

"But I must home and get money, and get my car then"

"We must go" sa han.

"Doesn't matter" sa jag och log.

Han log tillbaks. Jag gick och hämtade min väska. Sedan satte jag på mig skinnjackan och mina skor.

"Are you ready?" frågade jag Niall.

"About two minuts" sa han.

Jag suckade och stampade otåligt med foten.

"Now I'm ready!" sa han och log.

"Good!" sa jag och öppnade dörren. Niall låste och vi började gå.

Vi sprang den sista biten. Jag tog upp min nyckel och låste upp.

"Hallå? Jag ä hemma!" sa jag.

"Sophieeee!" skrek Anna och Becka.

Dom kom springandes ner för trappan och hoppade på mig.

"Aah, ni stryper mig" sa jag.

"Förlååt, men vi har saknaat dig!!"

"Jag har varit borta i en dag?" sa jag förvirrat.

"Vi veet, men ändåå" sa dom.

"Jag kom i alla fall för att hämta min bil och pengar, jag och Niall ska till köpcentret" sa jag.

"Ååååh! Får vi komma med?"

"Sure" sa jag.

Jag vände mig mot Niall.

"Can the girls come with us?" sa jag.

"Sure, why not?" log han.

"Oh I forgot! The car key" sa jag och sprang upp till mitt rum och hämtade den.

Medan jag ändå var uppe gick jag till min mamma och pappas rum. Jag öppnade dörren. Pappa var där.

"Kan jag få pengar? Jag ska till köpcentret med Niall och tjejerna" sa jag.

"Visst" sa pappa och letade fram nått i sin plånbok.

Han gav mig en 500-hundring. Jag stirrade på den.

"Seriöst?" sa jag.

"Seriöst" bekräftade han.

Jag slängde mig runt halsen på honom.

"Jag älskar dig" sa jag.

"Jag älskar dig med" sa han.

Jag la ner 500-hundringen i plånboken. Det var helt otroligt. Jag hade faktiskt fått så mycket pengar. Det var riktigt konstigt.

Jag sa hejdå till pappa och sprang sedan nerför trappan. Jag log och viftade med bilnycklarna framför Niall. Han skrattade och vi gick ut. Det var en rosa ferrari jag hade. Han tittade impat på den.

"Omg, often you have a ferrari?" sa han förvånat.

"Jag är arton, själv då?" log jag.

"Jag är sjutton, ska fylla arton om två veckor" sa hon och log.

"Grattis i förskott! Bor du här eller är du bara på semester?" sa jag.

"Tack! Jag bor här, jag flyttade hit för två månader sen" sa hon.

"Omg! Jag flyttade hit för två månader och tre veckor sen" sa jag.

"Vilket kvarter bor du i?" frågade hon.

Jag förklarade vilket kvarter jag bodde i.

"Omg, jag bor ett kvarter därifrån!" sa hon och förklarade var hon bodde "Vi kanske kan träffas nån dag?"

"Ja, det borde vi göra! Hejdå, nu ska jag in och handla" sa jag.

"Väntaa, är du här med Niall?" sa hon.

"Ja, han och resten av gruppen jobbar med min pappa" sa jag och fortsatte "Men håll det gärna hemligt, jag vill inte ha massa skrikande fans utanför mitt hus"

"Okej, vi ses väll nån dag!" sa hon och gick.

"Really nice girl, and she's from Sweden" sa jag till Niall.

Han log och tog min hand. Vi gick in i byggnaden.

"Sophie, vi går till sminkbutiken, ses" sa Anna och Becka.

"Okej, jag ringer sen" sa jag.

Jag började gå mot en butik med hårfärger. Jag gick in. Niall följde efter.

"Are you going to dye my hair?" sa han häpet när jag tog upp en hårfärgs ask.

"No, I'll just loop the hair" sa jag.

"Ah, good" sa han.

"I buy it" sa jag och började gå mot kassan.

Den kostade 49 eu. Jag räckte fram pengarna. Jag fick växel tillbaks och slingfärgen såklart. Jag log nöjt när jag gick ur affären. Nån tog min hand. Jag stelnade till, igen.

"Scared, hah? Your always scared" sa Niall.

Jag ville bara slå honom.

"Your bastard" sa jag.

Han skrattade och pussade mig på kinden.

"I going to call Becka" sa jag.

"Okey"

Jag slog in numret och signalerna kom. Det tog 3 signaler innan hon svarade.

"Hello, its Becka Yats" sa hon.

"Hej Becka, jag är klar nu, är ni klara?" frågde jag.

"Ja, var är du?" frågade hon.

"Vid hårfärg butiken eller vad det heter" sa jag.

"Okej, vi kommer dit på direkten" sa hon och la på.

Det gjorde dom också. Dom kom efter ungefär tjugo sekunder efter vi lagt på. Jag började gå ut. När jag hörde massa skrik fattade jag först inte varför. Sen kom jag på det. Niall. One Direction. Är det så konstig att dom skriker? Ööh. Nu kommer kanske 30 pers. springandes hitåt. Alla skrek ett namn.

"NIALL!!" skrek dom och en massa annat mummel.

Han log.

"Can I get a autograph?" sa typ alla.

"Sure" sa han och lånade en penna av en tjej och skrev atografer med.

När han gav tillbaks pennan så log hon med hela ansiktet. Några tog kort med han också. När han var klar med allt sånt gick vi vidare till bilen. Jag tog upp nyckeln och låste upp bilen. Alla hoppade in på samma ställe som dom satt förut.

Jag vände mig bakåt till Anna och Becka.

"När vi kommer hem, får ni slinga mitt hår" sa jag.

"Okej" log dom.

Jag startade bilen med ett vrål, igen. Niall blev lika chokad den här gången också. Vi skrattade åt honom och jag började backa ut.

"I give you a ride home" sa jag till Niall och log.

"Okey, thank you" sa han.

Jag körde iväg mot Nialls lägenhet. Det tog 17 minuter att köra dit. När vi kom fram klev jag ut ur bilen och följde Niall till lägenheten. Niall tog min hand. Jag log för mig själv. Niall låste upp sin lägenhet. Jag la ena handen om hans nacke och kysste honom.

"See you tomorrow" log jag.

"Yes, we do" log han tillbaks.

Jag gick därifrån. Precis innan jag satte mig i bilen skickade jag iväg en slängkyss till Niall. Han låstades fånga den. Jag skrattade åt honom och satte mig i bilen.

"Du har kärat ner dig totaaalt i honom, Sophie" flinade Anna.

"Det har jag inteee" skrattade jag.

"Nänä, du ler bara varje gång du hör hans namn, jaa, då är man ju inte kär, dessutom är du tillsammans med honom" påpekade hon.

Jag skrattade åt henne och började köra. Det tog ungefär tre minuter innan vi kom hem. Jag stängde av bilen och klev ur. Tjejerna klev ur och jag låste bilen. Jag höll fram slingfärgen framför dom.

"Agree" sa dom.

Vi gick in och dom började slinga mitt hår.

Nu hade jag slingat klart håret. Det hade blivit riktigt snyggt. Jag såg blond ut. Fast man såg fortfarande några bruna slingor i håret.

Min mobil plingade till.

Det var från Niall. Jag log och svarade snabbt.

Jag klickade iväg det. Jag log för mig själv. Efter ungefär fem minuter plingade det på dörren. Jag sprang ner. Öppnade dörren och gav Niall en kram.

"Have you loop your hair? Already?" viskade han i mitt öra.

"Yes" viskade jag tillbaks.

Jag släppte taget om honom och började gå uppför trappan.

"You want to sleep here?" frågade jag.

"Why not?" sa han och jag hörde att han log.

Jag gick in till mitt rum. Jag kollade snabbt på klockan inne i mitt rum. 22:57. Jag gäspade ljudligt.

Niall la armarna om min midja.

"Tired?" sa han.

Jag nickade och han kysste min nacke. Jag rös av välbehag. Han märkte det och vände på mig och kysste mig. Jag log mot hans läppar. Jag gick mot min dator och slog upp twitter. Jag skrev snabbt en tweet.

Jag klickade på skicka. Det plingade till i Nialls mobil. Han tog förvånat upp den. Kollade vad det var. Sedan log han stort.

"You think you have a crush?" log han.

"No? What did you get that from? lol, you stupid idiot, of course I think" log jag.

"On who" sa han.

"On Harry, of course" sa jag.

Han tittade på mig. Som om jag var en idiot.

"Your bastard! You, who do you think I am, hah?" sa jag.

"My girlfriend, who else?" sa han och kysste mig.

Jag gick och satte mig i sängen. Jag fick ett sms. Det var från Wille. Det stod:

Jag svarade snabbt.

Jag stängde bort alla hat tankar mot Wille och kysste Niall igen.

---

Jag och Anna och Becka förklarade vägen. Han visste visst var det låg och hade börjat köra på direkten. Det var kanske 1 mil kvar nu. Jag satt brevid Niall och Anna i baksätet. Jagsatt med huvudet lutat mot Nialls arm. Jag skulle precis pussa Niall på pannan när min mobil började ringa. Jag tog förvånat upp mobilen ur fickan och svarade.

"Hello, it's Sophie" sa jag.

"Hey babe, hur är det i London?"

Jag suckade ljudligt.

"Hej Wille, vad vill du?"

"Ha tillbaks dig" sa han.

"Det kan du glömma" fräste jag.

"Öj, take it easy, du behöver inte bli arg"

"Okej, visst, men du, jag vill inte ha tillbaks dig, dessutom ska jag på fest med min pojkvän nu, ha det dåligt" sa jag och la på.

Nu tittade alla på mig förutom Liam som var fullt fokuserad på vägen.

"Var det Wille?" sa Anna försiktigt.

"Ja, jag hatar honom så mycket, kan ha inte bara låta mig vara i fred?" sa jag ilsket.

"Önskar det kunde vara så" sa Anna.

Jag hatade honom så mycket nu. Vafan ville han ha tillbaks mig för? Han är en stor idiot som endast var ute efter sex. Han är dum i huvudet. Helt sjuk i huvudet. Jag märkte inte förens nu att jag skakade av ilska.

"Who was that?" sa Niall.

"Wille" sa jag med dämpad ilska.

"Ah" sa Niall.

Jag lutade mig mot hans axel igen och försökte dämpa min ilska. Det funkade. Jag somnade.

Jag vaknade utav att nån skakade lätt på mig. Jag slog upp ögonen och gnuggade dom.

"Where is I?" sa jag undrande.

"On the party, dude" sa Niall och kysste min panna.

"What the hell..." mumlade jag.

Niall skrattade och jag klev ur bilen. Jag tog hans hand när han klev ut ur bilen och gick mot lägenheten.

"I promise don't drink so much, if you promise too" viskade jag i hans öra.

"I promise" viskade han tillbaks.

Jag kysste han och fortsatte sedan gå mot lägenheten. Jag gick in. Vi gick upp en våning.

"I think it's here!" sa jag eftersom musiken lät som mest där.

"We take a look" sa Liam ochöppnade dörren.

"You have right, it was here!" sa han och gick in.

Jag följde efter. Dom andra följde efter också. Jag började gå mot köket. Jag kände en hand på min axel. Jag vände mig om. Jag slängde mig över personen i en kram.

"Alex! Jag hittade dig" sa jag.

"Ehm, faktiskt hittade jag dig!"

"Samma sak!" sa jag och lipade.

Han skrattade.

"Så, vad ska du göra i köket, dude?"

"Se om dom har läsk, typ cola eller nått sånt" sa jag.

Han lyfte ena ögonbrynet.

"Inte alkohol?" sa han.

"Absolut inte, såg du inte hur jag blev förra gången?" sa jag.

"Jo, ja" sa han.

"Såå, har dom nån läsk?"

"Ah, det tror jag, vi går och tittar" sa Alex.

Jag och Alex gick in i köket. Det stod en hel back med läsk. Jag tog upp en och öppnade den.

"Det fanns" sa jag och gick ut ur köket.

Jag började leta efter Niall. Jag såg honom några meter bort med ryggen vänd mot mig. Jag gick fram till honom och ställde mig bakom honom. Jag la händerna för hans ögon.

"Geuss who?" sa jag retfullt.

Han vände sig om.

"Sophie" sa han och kramade mig.

"Hey, I was in the kitchen and looking for some soda" sa jag och visade upp colan.

"Okey" sa han.

"Its so booring heree!" sa jag till Niall.

"We can go out for a few minuts?" sa Niall.

"Yes"  sa jag.

Jag tog hans hand och vi gick ut. Jag släppte Nialls hand när min mobil började ringa. Igen.

"Hello, it's Sophie"

"Tjena babe, är det kul på festen?"

"Låt mig vara, ditt missbildade miffo!"

"Varför blir du alltid så arg när jag ringer, dude?"

"Varför? Jo för att du förstör varenda millimeter av min lycka"

"Haha, ursäkta?"

"Du hörde, jag hatar dig, kan du inte bara gå vidare, jag lärde mig att göra det, nu är det din tur" sa jag.

"Gå vidare? Aldrig, jag älskar dig"

"Du älskar inte mig" väste jag. "Förresten, hejdå"

Jag la på. Niall tittade på mig. Nej,fel. Han stirrade på mig. Han hade ju inte fattat ett skit. Jag kramade honom och snyftade.

"Was it Wille?"

Han hade ett litet lustigt uttal på Wille, hihi.

"Yes.." snyftade jag. "I hate h..."

Niall kysste mig. Jag blev varm inombords.

"I think that was what I needed" log jag.

Han log tillbaks och kysste mig igen. Jag la händerna om hans hals. Han la händerna om min midja. Vi kysstes länge.

---

NÄSTA DAG:

Jag vaknade med ett ryck. Jag skrek rakt ut. Jag hade drömt att jag blev jag jagad av massa fans av 1D, att dom hotade mig. Det var en hemsk dröm. Jag andades snabbare och ytligare. Nån öppnade dörren. Jag hoppades på att det var Niall.

"Gumman, vad är det?"

Inte Niall alltså.

"Jag" andas "hade" andas "en mardröm" sa jag.

Personen kom in genom dörren. Pappa.

"Vad handlade den om?" sa han.

"Det är för pinsamt att tala om det.." sa jag.

"Okej, du behöver inte berätta" log pappa.

"Tack, jag kliver upp nu i alla fall" log jag.

"Okej" sa pappa och skulle precis gå ut.

---

"Eeeh..." sa han.

"Jag förväntade mig inte att du skulle komma utan att ringa?" sa jag förvånat.

"Nej, jag liksom bara kom.." sa han.

"Vad vill du då?" sa jag.

"Eh, jag vet inte"

"Du vet inte?" sa jag och i armarna i kors.

"Nej... Skulle du vilja hänga med på fest i södra London?"

"Visst, kan Anna och Becka, maybe killarna hänga med?"

"Sure" log han.

"Tack" sa jag och kramade honom.

Han gick ut och började gå.

"Förresten, när är festen?" sa jag.

"Imorgon" ropade han.

"Okej, vi ses!" sa jag.

Han hoppade in i sin bil och körde iväg. Jag vinkade lite trött och gick upp för trappan. Jag gick in på mitt rum och satte mig vid datorn. Jag loggade in på twitter och skrev en tweet.

Någon knackade på min dörr.

"Come in!" sa jag.

Niall klev in.

"I'll come with if you promise not to drink as much as last time" sa han.

"I promise!"

"Good,, I going to talk with the boys, see ya" sa han och gick.

Jag hoppade in på Anna och Beckas rum. Jag flinade som en stor idiot och stirrade på dom.

"Vad är det?" skrek dom och stirrade rädda på mig.

"Vi ska på fest imorgon kvääll!" sa jag lyckligt. "Fast, ingen hemmagjord alkohol, vi tar det som finns där"

Dom nickade. Sedan kom vrålen.

Dom hoppade upp ur sängarna och såg ut som bomber som skulle sprängas när som helst.

"VI SKA PÅ FEEESSSSTTTTT!!!!!"

Jag garvade. Sedan gick jag ut ur rummet och skrattade för mig själv. Jag letade igenom rummet efter mitt headset. Men jag hittade det inte. Jag gick ut ur rummet.

"I'm going to be crazy!" skrek jag. "Samuel, where is you!!!"

Samuel kom från sitt rum med en förvånad min.

"Vad är det?" sa han.

"Var är mitt headset?" sa jag.

Han började flina. Sedan sprang han in på sitt rum och kom ut med ett headset i handen.

"Letar du efter det här, hah?"

"Din lilla!!" skrek jag och började jaga honom.

"Aaaaaaaah! Help meee!" skrek han.

Jag brottade ner honom på golvet och satte mig på honom och log nöjt.

"Där fick du, din lymmel!" sa jag och satt kvar på honom.

Plötsligt öppnades pappas arbetsrum dörr. Där stod pappa med killarna, dom tittade konstigt på mig.

"What are you doing Sophie?" sa Louis.

"Eh, he had take my headset so I could take it away from him, so I sat me on him, the easiest way of course"

"Eh, okey?"

Jag fnissade lite åt hans ansiktuttryck.

"Please Sophie, get off me" sa Samuel.

"Only if i get my headset back"

"Okey"

Jag klev av honom och fick tillbaks mitt headset.

"Thank you" sa jag och gick in på mitt rum.

"Idiot!" skrek Samuel efter mig.

"Kan du va, ja" skrek jag tillbaks.

Jag litar på honom, ja. Men ibland kan han vara en dryg liten snorunge. Jaja, han skulle inte få förstöra min dag i alla fall. Jag la mig på sängen och suckade högt.

"Why must you be so annoying" sa jag högt.

Min dörr öppnades. Niall kom in.

"Who is annoying?" sa han.

"My stupid littlebrother, aaah!"

"Haha, he's a funny guy" sa han.

"No, he's not" sa jag surt.

Han satte sig på sängen. Tittade på mig med ett snett leende. Jag var påväg att sucka igen, när Niall kysste mig.

Jag satt mig upp och kysste honom. Det här var den mest bästa stunden på hela dagen. Höjdpunkten kan man säga.

---

Kort jag vet, men fick inte sitta vid datorn egentligen.

"Alex! Vänta!"

"What happened?" sa Niall.

"I have no idea" sa jag.

"I have to check if he's okay! Be right back!"

"Okey, see you in a few minutes" sa Niall.

"Yes" sa jag och pussade han på kinden.

Sedan sprang jag iväg efter Alex. Jag hittade honom brevid sin bil. Han satt lutad mot bilens däck.

"Alex? Hur är det?"

"Kunde ha vait bättre"

"Vad hände?"

"Har du nånsin känt känslan att se den man gillar kyssa en annan kille?"

Jag satt mig brevid honom.

"Nej, men jag har sett den jag gillar kyssa en annan tjej" sa jag tyst.

"Ja, det är klart.." sa han.

"Är det mitt fel att du blev ledsen?" sa jag efter en stund.

"Nej, men jag gillar ju dig, och så såg jag dig kyssa den där Niall"

"Ja, men han är liksom pojkvän"

"Han är, vad?" skrek Alex.

"Du hörde" suckade jag.

"Jaha"

"Jag är ledsen" sa jag och kramade om honom.

"Jag lovade Niall att komma tillbaka, jag går nu, vill du hänga med?" sa jag.

"Visst" sa han glatt.

Jag tog hans hand och gick tillbaks.

"Hey babe" sa jag och kramade om honom.

"Hey Sophie, hi Alex" sa han och tittade på våra händer.

Jag löste upp våra händer.

"Just friends"

"Good"

"Jag åker hem nu, vi ses nån gång" sa Alex och gick iväg.

"Hejdå"

Alex var snäll och min bästa killkompis, men mitt hjärta fanns hos Niall.

"You're my love, not Alex" sa jag och tittade han i ögonen.

Han fick nåt speciellt i ögonen. Han log.

"You're my love to" sa han.

Jag kysste han på panna och gick sedan iväg för att byta om till riktiga kläder eftersom jag fortfarande hade badkläder på mig. Jag hittade ett par tunna vita tajts och en grå kort klänning. Jag tog på mig dom. Sedan stack jag ut till poolen och letade reda på Niall. Han stod några meter bort.

"Niall?" sa jag.

Han vände sig om mot mig. Han strålade av lycka.

"Yes?" log han.

Jag gick fram mot honom.

"I was looking for you" log jag.

Han bara log och gick fram mot mig.

Nu var han ungefär tre centimeter ifrån mig.

Jag tror vi tänkte samma sak. Vi båda lutade oss fram och kysste varandra. Jag fick en pirrande känsla inom mig.

Han var alldeles underbar. Jag hörde fotsteg och några dra efter andan. Men vi brydde oss inte. Vi särade sakta på våra läppar. Jag strålade av lycka. Jag log stort och han log tillbaks. Några började applådera. Jag vände mig om med en förvånad min, även fast jag visste att några var där. Det var Harry, Louis, Zayn, Liam, Becka, Anna, mamma och pappa. Alltså hela min familj, mina vänner plus en fjärdedel av One Direction.

"Eeeh" sa jag och kände hur jag rodnade.

Då började dom att skratta. Jag rodnade bara ännu mer. Tittade ner på skorna och vred lite på mig. Anna och Becka kom fram skrattandes.

"Äh, det var bara en kyss, hur pinsamt kan det va?"

"Jättepinsamt, ifall typ alla man känner tittar på en" sa jag.

"Äh!" sa dom och skrattade ännu mer.

Niall som fortfarande stod brevid mig. Såg ut att fått hundra tomater i ansiktet. Han hade visst rodnat ännu mer än vad jag gjort. Jag började skratta. Han hörde att jag skrattade och vände på huvudet. Han såg att jag skrattade åt han. Då började han skämmas.

"It's embarrassing!" viskade han i mitt öra.

Jag nickade till svar och skrattade.

Dagens kapitel! Trevlig valborgsdag!:)