---

Nästa dag, Sophie's perspektiv:
Idag. Idag skulle jag faktiskt åka till Sverige. Sverige, mitt hemland. Det skulle bli underbart. Synd nog kunde inte Anna och Becka hänga med. Dom skulle ha homework the whole week. Blä vad tråkigt. Jag hade packat dagen innan. Kläder, smink, tandbortste. Allt som behövdes när man åker till Sverige. Just nu hade jag bara en topp som man visade halva magen med, en neon gul. Också hade jag en tjocktröja med ungefär lika färg fast mörkare. Ett par svarta jeans shorts. Jag hade stängt tjocktröjan eftersom det var ganska kallt ute och jag hade fällt huvan över huvudet. Vi var på flygplatsen just  nu. Och jag höll på att frysa ihjäl. Niall hade sin arm runt min midja och jag hade lutat mitt huvud mot hans axel. Jag skakade tänder som om det var demember, men nej, det var i mitten av juli. Frikkin' juli och det var såhär kallt. Weird. Niall pussade mig försiktigt på kinden.

"Cold?" sa han.

"Y-y-yes" stammade jag fram med skallrande tänder.

Han skrattade lätt åt mig. Sedan kysste han mig på munnen.

"Ey, love birds, get a room" sa Zayn.

Jag och Niall skrattade och blängde sedan på Zayn. Min mobil började spela 'We found love'. Jag hoppade till men svarade.

"Hello?"

"Kommer du snart? Jag har stått och väntat i timmar!!" sa en lagom sur Joline.

"Joline. Flyget har inte ens kommit än. Du får åka någon annantans så länge" sa jag lugnt.

"VAAAA?!" skrek Joline. Jag höll mobilen från örat en stund tills hon lugnat sig.

"Ja. Du får vänta, sorry, men det är så" sa jag.

"Men åh, jag vill att du ska komma nu" suckade Joline.

"Det vill jag också, men du får vänta i två timmar i alla fall" sa jag.

"Men blä, vi ses väll då, hejdå" muttrade Joline och la på.

Jag skrattade åt henne och la ner mobilen i fickan. Killlarna tittade nyfiket på mig med klotrunda ögon.

"Joline, a living hell to talk to when she is sour, think that you would like her" skrattade jag.

"Yeah, riiight" sa dom ironiskt.¨

Vi väntade i kanske en halvtimme innan flyget kom. Vi klev på flyget och la upp handbagaget på en hylla. Jag hade fåt platsen bredvid Niall och Louis. Eller egentligen, så satt vi alla på samma rad, så det var rätt okej. Vi satt och sackade om allt möjligt. Jag hade berättat om att Samuel var kär i Anna, Zayn hade blivit lite sur, men sedan garvat ihjäl sig när jag berättade om vad han sa några minuter innan vi klev av då. Alla hade garvat ihäk sig. Dom hade skrattat så mycket att dom fick ont i magen. Så nu satt Niall med en hand tryckt på magen och skrattade samtidigt. Helt plötsligt hörde vi en röst som sa.

"Ladies and gentlemens, we land about 10 seconds" vi alla stirrade förvånat på varandra. 10 sekunder.

Vi hörde hur dom började räkna ner. När dom kom ner till 0, kände vi en lätt duns. Vi ställde oss upp ock började ta ner handbagaget. Dörrarna öppnas och vi går ut till Sverige. Vi får en chock. Det är kokhett. Vi börjar fläkta oss och flåsa av värme efter bara några minuter. Helt plötsligt ser jag henne. Jag blir hysterisk.

"JOLINE DIN BANANBOMB, KOM HIIT!!!!" skriker jag.

Hon hoppar till och vänder sig med ett ryck. Hon tittar på mig med halvöppen mun. Sedan springer hon som en galning mot mig och hoppar på mig så att vi båda faller mot golvet. Hon börjar pussa mig i ansiktet. Jag torkar frenetiskt bort alla blöta märken efter henne.

"Jag har saaknat dig! Men vänta, var är killarna då?" jag börjar skratta högt åt hennes dumma fråga.

Jag pekar uppåt och hon vänder upp huvudet. Hon blir tomatröd i anisktet och kliver av mig. Hon reser sig och jag gör samma sak. Killarna ser ut att hålla på att dö av skratt.

"Boys, this is my cousin, Joline" fnissar jag fram.

Nu kan dom inte hålla sig längre. Dom brister ut i ett asgarv.

"Heyy Joline" garvar dom högt.

"Hi" säger hon blygt och slår ner blicken på skorna.

Dom lugnar ner sig och Joline berättar att hon har bilen inte så jättelångt härifrån. Killarna undrar om det verkligen får plats 7 personer i den. Hon sa ja, för hon har snott sin mammas mini buss. När vi kommer fram till den, hoppar jag in i framsätet och killarna sätter sig där bak. Jag och Joline börjar snacka på svenska hur kul det kommer bli att vara hemma i Sverige igen. Jag får helt plötsligt nästan en hjärtartack när vi nästan var vid hotellet.

"J- J- Joline" stammar jag.

"Ja?" säger hon oroligt.

"Wille. Det var Wille, han stod vid vägkanten och såg mig rakt i ögonen, det var han, jag lovar, det var han" säger jag darrigt.

"Whuut?!" skriker Joline.

Killarna tystnar i baksätet. Niall bryter tystnaden med att säga.

"What happened?" jag förblir tyst.

Jag tänker inte förstöra deras turné med att mitt ex har hittat mig. Typ.

"Nothing" säger Joline "Just the fact that she lost her mobile phone so the screen almost broke"

Jag tittar lättat på Joline. Hon blinkar åt mig som hon sa 'det var så lite'. När vi kommer fram till hotellet säger Joline nått som gör mig jättegenerad. Hon sa nämligen att min största idol är Justin Bieber och att jag hade hela mitt gamla rum här i Sverige fullt med posters med honom och med mitt huvud fastklistrat på vissa. Jag höll på att dö. Jag lägger huvudet i händerna.

"Omg, are your biggest idol JB?" undrar Harry.

"Yes" sa jag till mina händer.

"Cool, Nialls too" säger Harry.

Jag tittar upp från mina händer och kollar förvånat på Niall.

"Seriously?" sa jag till honom.

Han nickar häftigt med halvöppen mun.

"Haha, omg, I have same idol like my boyfriend, omg!!" skrattar jag. "But wait, your a boy, and are belieber, haha cool!"

"Why are that cool?"

Jag kliver ur bilen, alla andra gör samma.

"Because all my male friends call him Justin Beaver Gay, in Swedish it's Justin bäver bög" sa jag.

"Oh, that's mad" sa han med en ledsen min.

"I know but.." jag tystnar.

Han går därborta. Willie.

"Vad fan gör du här egentligen?!" skriker jag till honom.

"Jag har lika mycket rätt att vara här som du" sa han.

"Det kanske du har, men du låter fan mig vara" sa jag.

Han är säkert bara 1 meter ifrån mig nu.

"Nej"säger han och böjer sig fram. Jag hoppar undan.

"Wille, låt henne vara, hon har redan en pojkvän, och det är inte du" sa Joline.

"Nähä nä, vem är det då?"

Jag blir förbannad.

"Han" säger jag och pekar på Niall. Wille går fram till Niall.

"Såå. det är du som har snott min flickvän" spottar Wille fram.

"Please, I can't understand Swdeish, I'm not here from" sa Niall.

Wille vänder sig om.

"Oh, Sophie! Skaffar du en kille från utlandet, jävla idiot" sa han och svingar ett slag mot mitt huvud med en sten han tagit upp.

Det sista jag hör är hur alla skriker nej och sedan svartnar det.

När jag vaknar upp hör jag massa pipandande ljud och jag känner hur nålar sitter i min arm. Jag vrider besvärat på mig.

Jag blinkar några gånger innan jag slår upp ögonen. Jag skriker rakt ut, för jag återupplevde precis ögonblicket när Wille slog mig med stenen.

"Nooooo, don't do it" skriker jag med hes röst.

"Sophie, it's okay now, you are safe" sa en välbekant röst.

Jag vänder på huvudet. Där sitter Niall. Han är helt röd i ögonen och har röda påsar under ögonen.

"How long have I slept?" frågar jag honom.

"About two days" sa han.

Jag spärrar upp ögonen.

"But, your turné?!" sa jag.

"You are more important than that" sa han.

Mina ögon vattnas. Han torkar bort en tår som rinner ner för min kind.

"Are someone else in this room?" sa jag.

"No" sa han.

Jag kysser han och fler tårar rinner ner för min kind. Han torkar bort dom.

"I love you" sa han och log.

Jag log tillbaks.

"I love you too" jag kramade han.

"I don't want to lose you again, never" sa han.

Jag börjar storgråta och lutar mig mot hans bröst.

---