What Makes You Beautiful - Kapitel 25.

Jag tog upp telefonen och slog in hans nummer.
"Harry"
"Hello, haw you see Niall, I need to talk with him" sa jag.
"No, I haven't, he is gone, somewhere" sa han.
Jag tog mig för pannan.
"No, this is not true..First, you make out with me, second, Niall is gone, third, I don't come home, just to know. I don't want to meet anyone" sa jag.
"Make out?" sa han förvånat.
Jag blev irriterad.
"You ran for the fuck your tongue into my mouth" skrek jag.
"Oh, that I remember, it was fun, you tasted good" sa han och smackade till.
Nu får det för  helvete vara nog.
"For the fuck! You have destroyed everything! I hate you" grät jag.
"What have I destroyed?"
"Me and Niall's ratio!" snyftade jag och la på.
Jag gick till Louise igen. Jag la mig snyftande och gråtandes på soffan. Efter mycket gråtande, somnade jag.
Jag tog upp telefonen och slog in hans nummer.
"Harry"
"Hello, haw you see Niall, I need to talk with him" sa jag.
"No, I haven't, he is gone, somewhere" sa han.
Jag tog mig för pannan.
"No, this is not true..First, you make out with me, second, Niall is gone, third, I don't come home, just to know. I don't want to meet anyone" sa jag.
"Make out?" sa han förvånat.
Jag blev irriterad.
"You ran for the fuck your tongue into my mouth" skrek jag.
"Oh, that I remember, it was fun, you tasted good" sa han och smackade till.
Nu får det för  helvete vara nog.
"For the fuck! You have destroyed everything! I hate you" grät jag.
"What have I destroyed?"
"Me and Niall's ratio!" snyftade jag och la på.
Jag gick till Louise igen. Jag la mig snyftande och gråtandes på soffan. Efter mycket gråtande, somnade jag.

När jag vaknade hade jag fått 3 sms och ett missat samtal. 2 från Becka, 1 från Niall. Samtalet var från Anna. Jag tittade först på Beckas sms.
Hej! Var är du? Vi är oroliga, saknar och älskar dig / Becka xx

Snälla kom hem nu, vi är apa oroligaaa! / Becka xx

Why do you don't answer the last text message? Not even funny that you love him / Niall

Jag suckade högt. Varför trodde han sånt om mig? Uppenbarligen så hatade han mig nu. 'Jag måste ringa han' tänkte jag. Och det gjorde jag. Några signaler gick.
"Niall"
"Please Niall, don't hang up. I need really to talk with you"
"Tut tut tut tut"
Fan. Han la på. Nu kommer jag kanske aldrig få prata med honom igen. Jag måste prata med nån. Som inte är Harry, Niall eller nån i min familj. Louis. Jag slog in hans nummer. Efter några signaler svarade han.
"Louis, can I talk with you?"
"Sure, what is it?"
"Niall.." började jag.
"Harry have tell me, I'm sorry"
"Yeah .. But he's gone, I really need to talk with him, if you see him, say that I'm sorry, tell him I don't love Harry, that I love him and I miss him very much" sa jag fram och jag kände tårarna bränna i ögonlocken.
"Yes.. I haven't see him yet, but if I see him, I'm tell him that, goodbye Sophie, come home soon"
"Thank you.. Well, let see, goodbye" sa jag och la på.
Louis perpektiv:
In fact, Niall sat and overheard the conversation. He sat next to me when my phone started to ring, when he saw that it was Sophie he told me not to say that he was there. I had sat on the speaker and he had heard every word she said.
"She loves me .. But why she make out  with Harry then?" said Niall.
"Harry make ​​out with her. She tried to push him away but she did not succeed. So Niall, it's Harry you should be mad at, not Sophie" I said.
Sophie's perspektiv:
Louis är som en riktigt nära vän. Men en sak förstår jag inte. Niall hade försvunnit. Han var borta. Han måste verkligen hata mig. Då.. Nu bubblade ilskan upp i mig. Jag kände mig så himla arg. Det var ju förfan inte jag som kysst Harry. Han borde veta bättre än att skylla allt dåligt på mig. Nej. Jag sticker hem. Han ska fan få se vad jag kan göra när jag är förbannad. Jag gick med snabba steg ut i hallen och drog på mig skorna.
"Louise! Har du läppglans och mascara jag kan låna?" frågade jag innåt mot vardagsrummet.
"Sure!" sa hon och kom springandes med ett melondoftande läppglans och mascara.
"Några snygga kläder, urringat linne, tajta jeans?" frågade jag.
Hon log brett och sprang in på sitt rum. Hon kom ut med ett lila v-ringat linne och ett par mörkblåa jeans. Jag log mot henne och drog av mina kläder. Sedan drog jag på hennes. Jag sminkade mig snabbt och tog en tovs från handleden. Sedan satte jag upp mitt långa blond-brunnett hår i en hästsvans.
"Snyggt?" frågade jag och vände mig mot Louise.
"Snyggt" bekräftade hon leende.
Jag kramade henne en stund, sedan var det dags att gå.
"Tack för allt, jag lämnar tillbaks kläderna om nån dag!" sa jag och gick ut genom ytterdörren.
Det sista jag hörde innan jag stängde dörren var, ´Varsågod! Vi ses nån gång, ha det bra för all del!´
Jag joggade lite försiktigt för att inte svettas, och för att komma fram fortare. Det tog inte mycket längre än 2-3 minuter. Jag öppnade dörren och smög in i hallen. Jag stängde dörren försiktigt. Jag tog tyst av mig skorna. Jag trippade på tårna uppför trappan. Jag såg Harry stå nån meter bort. Yes, nu skulle allt gå perfekt. Han flinade stort när jag drog in honom på mitt rum och låste. Han tittade lite förvånat på mig, men log fortfarande stort. Jag tog tag i han tröja och drog han närmare.
"You got the hook now, huh?" flinade han.
"Yes" sa jag.
Jag kysste honom. Jag kupade ena handen om hans nacke och andra la jag i hans hår. Harry's tunga trängde in i mun, men jag gjorde inget motstånd och jag gjorde samma sak. Harry drog med mig mot sängen. Han drog ner mig i sängen och började kyssa mig medan han låg över mig. Han började kyssa mig på halsen, över nyckelbenet, för att tillslut komma tillbaks till mina läppar. Vi ställde oss upp igen och kysste varandra vilt. Harry började dra av min tröja. Men jag drog ner den igen.
"No Hazz, no" sa jag.
"Why?"
"I just, don't want too" sa jag.
"You still love him, right?" sa han.
Jag nickade långsamt.
"Sorry, I was just so angry and.." sa jag och sprang sedan och låste upp dörren, ut genom dörren innan tårarna började spruta. Jag grät som en galning och kunde inte stoppa det. Jag krockade med nån på vägen till hallen. Jag tittade upp. Nej det kan inte vara sant. Niall. Han såg att jag grät och kollade oroligt på mig. Jag torkade mig under ögonen.
"Ehm, I'm need to go" sa jag och trängde mig förbi honom.
Han tog tag i min tröja.
"Wait!" sa han.
Jag snurrade runt. Mötte hans blick. Åh. Jag skulle kunna drunkna i dom där ögonen.
"I'm so sorry. That I don't belive you" sa han.
Ånej. Jag hade just strulat med hans bästa vän för att göra mig själv till gods. Fan. Vad hade jag gjort? Jag var en idiot. Hur kunde jag göra såhär mot honom. Jag slog ner blicken på mina fötter.
"It doesn't matter. I'm an idiot. You should not belive me anymore" jag tog på mig skorna, jag måste berätta sanningen. "Cause I make out with your best friend, Harry, because I was angry of you" sa jag och sprang det fortaste jag kunde ut genom dörren. Jag satt mig vid en buske och började gråta. Hur kunde jag göra nått sånt mot Niall? Vilken idiot han måste tycka jag är. Min mobil började ringa. Jag lyfte den till örat.
"Hello" svarade jag darrigt.
"Okey. You make out with Harry again. But that's was my fault, I shouldn't being so angry at you. I still love you, I still do"
Jag suckade lättat. Han hade inte tagit det så hårt som jag trodde han skulle göra.
"Thank you, that you not being angry at me again. I mean, I still love you too"
Han suckade lättat lät det som.
"Where are you? You just run away?"
"At the bush behind the house" svarade jag.
"Ah, I see you now, I'm right behind you...now!" sa han.
Jag vände mig om. Där stod Niall.
"Hello.." fick jag fram.
Han satte sig på knä bredvid mig.
"I'm so sor.." började han, jag kysste honom.
"It was a way to say sorry too" log han.
"I know" log jag tillbaks. "I've have missed you"
"I've missed you too" a han och kysste mig.

Inte världens bästa kapitel. Om några kapitel är novellen slut och jag undrar om ni vill ha en tävling eller nåt? :) Feedback!












Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0