What Makes You Beautiful - Kapitel 13.
Vi kom in på mitt rum. Jag ställde mig ivägen för honom så att han inte skulle kunna sätta sig. Jag log mot honom och kysste honom. I ensamhet var det underbart. Han log mot min läppar och jag kände den där pirrande känslan igen. Han var min och bara min. Han var det bästa som någonsin hade hänt mig.
"Do you see the star in the sky? Yes it shines for us two/ You make me understand/
Your name may my heart is beating/" viskade jag i hans öra. Texten kom från 'Stjärnan i det blå'.
Han log och kysste mig igen.
Jag hade nog varit glad hela dagen. Han var det bästa som hänt mig. En helt underbar kille. Så underbar. Men han hade åkt hem för tio minuter sen. Jag kom på att jag inte twittrat på flera dagar och loggade in. Sedan skrev jag en tweet.
"I love you more than words can describe"
"I love you more than words can describe"
Jag log åt meningen och klickade på "tweeta". Efter nån minut såg jag nått som gjorde att mitt hjärta började slå snabbare och att le brett. Niall hade tweetat.
"I love you too, I never wanna lose you"
Jag retweetade. Sedan såg jag att Niall retweetad min mening. Jag var lyckligast i världen. Jag fattade inte att han var min. Han fick mig att le oftare än att vad någon kille någonsin fått mig att göra. Jag brydde mig inte om att han var med i ett världskänt pojkband. Han var bäst. Jag hoppade till när telefonen började ringa. Det var Niall, omg, jag älskade bilden jag lagt in på honom som profilbild när han ringde.
"Hello, its Sophie"
"Hey its Niall" hans röst fick mig att smälta.
"Heeeeyyy" sa jag glatt.
Han började skratta.
"Heeyy" sa han.
"Who was your last tweet about?" sa han osäkert.
"Haha, you of course"
Han pustade ut.
"I love you too" sa han.
"I saw that on your last tweet" sa jag.
"Yes, haha"
"But I have to sleep now, goodbye, see you tomorrow" sa jag.
"Okey, see you tomorrow" sa han och jag lade på.
Han hade sagt på telefon att han älskade mig också. Jag dog. Han var världens underbaraste pojkvän. Att kyssa honom var himmelskt. Han smakade alltid jordgubb. Jag saknade hans doft. Han luktade alltid herrparym, inte den starka doften utan en lätt doft som doftade underbart. Han fick mitt hjärta attslå snabbare så fort jag tänker på honom. Jag skulle kunna gråta om jag inte fick vara med honom. Jag bestämde mig för att ringa honom igen.
Fem signaler gick innan han svarade.
"Hey, its Niall"
"Hellooo, its Sophie"
"Hey Sophie, what do you want?" sa han snällt.
"Can I and the girls come over to you?"
"Sure" sa han och berättade var hans lägenhet låg.
"We come in ten minutes!" s jag och la på.
Jag gick ut från mitt rum.
"Brudar! Vill ni hänga med till Niall?"
"Sure!" sa dom och började ta på sig riktiga kläder istället för pyjamas.
Efter 5 minuter var dom klara och jag gick ner till bilen. Satte mig på förar sidan.
"FUCK!" sa jag.
"Vad?" undrade Becka.
"Jag glömde plånboken inne, jag har liksom körkortet i den" sa jag irriterat.
"Men spring och hämta den då!" sa dom.
Jag svarade inte utan sprang iväg in och hämtade den. Den låg på köks bordet.
"Hejdå! Vi sticker till Niall nu!" skrek jag upp till mamma och pappa.
"Okej, kom hem till klockan 12" sa dom.
"Aaah"
Jag sprang ut till bilen.
"Nu kör vi som helvete, det är två minuter kvar" sa jag.
"Okej" sa dom.
Jag började gasa. Efter tre minuter var vi framme. Fan! Fast vad gör det att man kommer en minut sent? Inte så mycket antar jag. Vi klev ur bilen och började gå mot lägenheten. Vi stannade framför en dörr.
"Jag tror det är den här" sa jag och plingade på.
Dörrn öppnades sakta. Niall stod där.
"Hi" sa jag och gav han en kram.
"Hi" sa han.
Jag lirkade mig loss.
"Can I come in?"
"Of course" sa han och jag gick in med Anna och Becka i släptåg.
"Hi Zayn" log jag.
"Hi Sophie" sa han.
Jag gick och satte mig brevid honom. Han kollade på nån komedi på tv:n. Anna och Becka satt en bit ifrån mig och Zayn. Jag gick och satte mig brevid dom.
"Vad är det?" sa jag.
"Vi vet inte, vi vågar bara inte sitta där" sa dom.
Jag suckade.
"Era fegisar kom igen, vi går och sätter oss där" sa jag.
"Bara om du är där med oss hela tiden" sa dom.
"Era jävla fegisar, kom igen nu, jag är faktiskt tillsammans med en utav dom två grabbarna så ifall jag vågar sitta där, vågar väll ni, hah?" skrattade jag.
"Hmm, okej" sa dom och vi gick och satte hos i soffan.
Jag satte mig brevid Zayn igen och efter en stund kom Niall och satte sig brevid mig. Jag log för mig själv. Jag drog upp knäna mot kroppen och la armarna om dom. Efter en stund fick jag en fruktansvärd huvudvärk. Jag ställde mig upp och sprang iväg mot hallen. Anna kom efter.
"Vad är det?" sa hon oroligt.
"Jag vet inte, jag fick bara jätte ont i huvudet" sa jag.
"Jaha, jag tror vi har huvudvärks tabletter i bilen, kom vi går ut och hämtar dom" sa hon.
"Vart ska ni?" hörde vi Becka ropa från soffan.
"Vi ska ut till bilen och hämta huvudvärks tabletter åt Sophie" sa Anna.
Vi hörde att Becka började prata engelska och vi förstod att hon förklarade för killarna. Vi öppnade dörren och gick ut. När vi kom ut till bilen tog Anna fram tabletterna och an flaska vatten.
"Tack" sa jag och svalde ner den med vattnet.
"Var så lite" sa hon med betoning på lite.
Jag skrattade. Vi stannade i bilen ett tag, sen började tabletten värka. Vi gick in igen. När vi kom in gick jag och kramade Becka, jag hade lovat att inte lämna någon av dom ensamma. Jag hade brutit mot det, haha.
"Sorry, att jag lämna dig ensam med dom" viskade jag i hennes öra.
"Det gör inget" viskade hon tillbaka.
Jag gick och satte mig i soffan igen, mellan Niall och Zayn.
"Do you feel better now?" frågade Niall.
"Yes" sa jag.
"Good" sa han och kramade mig.
Jag kramade han tillbaks. Sedan släppte vi taget om varandra. Jag log mot honom och han log tillbaks. Sedan vände jag blicken mot tv skärmen igen.
"What time is it?"
"Two minutes to midnight" sa Zayn.
"SHIT, FUCK, HELL!!" skrek jag.
"What is it?" undrade Niall.
"I promised to be home at twelve o'clock!" sa jag.
"Girls! Come on!" sa jag och sprang mot hallen.
Jag drog på mig skorna och min jacka. Tjejerna kom ut i hallen och Zayn och Niall med.
"Hurry up" sa jag irriterat.
Niall kom gåendes mot mig.
"Stop being so annoyed" viskade han i mitt öra.
Jag smälte.
Jag vacklade till, men kom på fötter igen.
"Okey" viskade jag tillbaks.
Han log. Han lutade sig fram och kysste mig. Jag kände hur min irration försvann.
Nån pickade mig på axeln. Jag vände mig om.
"Vi måste dra nu, den är två minuter över nu" sa Becka.
Jag vände mig mot Niall.
"I must go now, see you tomorrow" sa jag och kramade honom.
"Yeah, see you tomorrow" sa han.
Jag kysste honom och gick sedan.
"Goodbye" sa jag precis innan jag stängde dörren.
Jag gick sakta till bilen. Jag satte mig i förarsätet och körde hem. När vi kom in satt mamma och pappa i köket.
"Förlåt att vi är sena, vi fick lite problem"
"Det gör inget, men nu ska ni sova tycker jag" sa mamma.
"Okej" sa vi och gick uppför trappan.
Jag måste ha varit väldigt trött, för när jag kom in på rummet och hade lagt mig i sängen. Somnade jag nästan på direkten.
NÄSTA DAG:
Jag öppnade ögonen sakta. Jag hörde musik från pappas arbetsrum. Shit. Hur mycket var klockan? Jag reste mig och gick fram till klockan. 10:30. Omg.. Jag måste nog gå upp nu. Jag gick fram till garderoben och tog av mig linne och byxor. Nu stod jag bara i underkläder. Dörren öppnades. Jag skrek.
"GET OUT!!" skrek jag.
"Oh! I'm sorry" sa Niall.
Omg.. fan vilken upplevelse. Niall hade kommit in när jag stod bara i underkläder. Jag drog snabbt på mig en lila klänning med en kofta över. Jag gick ut ur rummet och ställde mig och kikade in i pappas arbetsrum. Dom sjöng in en låt. Jag tror jag vet vilken det är. Den heter 'What Makes You Beautiful' en riktigt bra låt. Det plingade på dörren. Jag sprang ner och öppnade. Mitt hjärta hoppade över tre slag när jag såg vem det var.
"Alex? Vad gör du här?"
Nu retar jag er med att sluta här! Ha en rolig 1 maj :)
Kommentarer
Trackback
