What Makes You Beautiful - Kapitel 21.
"Jag skämta! Klockan är endast nio" sa hon.
"Alltså är den tio här! Där hade du tur, annars skulle jag mörda dig!!"
"Yess! Eller nej vänta.. Skulle du mörda mig?" hon låter uppriktigt förvånad.
"Ja? Vad trodde du? HAHA, nej jag skämta, jag skulled aldrig mörda dig!" sa jag.
Joline suckar lättat.
"Vad bra! Men jag måste gå nu, puss puss älskar dig!" sa Joline.
"Mm, hejdå, puss älskar dig med!" sa jag och vi lägger på.
Niall lägger en hand på min axel. Jag lägger min hand över hans hand. Sedan vänder jag mig om.
"Yess! Eller nej vänta.. Skulle du mörda mig?" hon låter uppriktigt förvånad.
"Ja? Vad trodde du? HAHA, nej jag skämta, jag skulled aldrig mörda dig!" sa jag.
Joline suckar lättat.
"Vad bra! Men jag måste gå nu, puss puss älskar dig!" sa Joline.
"Mm, hejdå, puss älskar dig med!" sa jag och vi lägger på.
Niall lägger en hand på min axel. Jag lägger min hand över hans hand. Sedan vänder jag mig om.
1. Danielle Peazer (Liam's flickvän) 2. Eleanor Calder (Louis flickvän) RESPEKT TILL DOM BÅDA ASSÅ!
Jag hade åkt hem nu. Som tur så hade inte Wille ljugit för Joline. Han hade åkt hem. Tur för mig. Fast om en vecka, skulle vi kanske ses igen. Det var mindre kul, men men. Jag skulle få träffa världens underbaraste tjej, Joline. När jag tänker efter, ångrar jag att jag inte frågade om Joline fick flytta med oss. Men, ja. Det skulle bli för många. Samuel hade ju inte tagit med nån alls. Jag tyckte synd om honom. Han hade ju inte haft en chans att fråga heller. Han hade lämnat sin bästis David i Sverige. Han flyttade till London. Samuel ville säkert att han skulle hänga med. Men David var fortfarande 11, han hade inte fyllt år än. Dessutom tror inte jag att man låter sin 11-åriga son flytta upp hit ensam med sin kompis familj. Det är liksom skillnad på 18 och 11.. Men, jag tror i alla fall, att han har skaffat nya kompisar på hans nya skola. Jag hade hoppat över en klass när jag var liten så jag hade slutat ett år tidigare än alla mina andra kompisar. Och Anna och Becka, dom ja, dom har hemma studier. Det kom en lärare hit varje måndag och torsdag och hjälpte dom med sina "läxor". Deras lärare heter Caroline F. Jag vet fortfarande inte vad F:et står för. Men Harry verkar undvika henne i alla fall. Harry hade sagt nått om att de hade dejtat förut, men jag visste fortfarande inte. Hon var minst i 30 års åldern, Harry var 18 år. Liksom, hon var 15 år äldre, typ. Jag vet inte riktigt. Jag ska fråga Harry någon gång.
"Sophie är du okej?" frågade Samuel.
Jag ryckte till. Vaknade ur mina dagdrömmar.
"Ja.. Jag är okej, kom och sätt dig här ett tag" sa jag.
Han nickade och kom och satt sig mitt knä. Jag lutade min haka mot han axel och la armarna om hans midja.
"Hur mår du gubben?" viskade jag tyst.
"Jag mår.." han brast ut gråt och kramade mig. "Dom mobbar mig, dom mobbar mig i skolan"
Jag blev uppriktigt förvånad. Mobbad. Jag kan inte fatta varför. Han ser ovanligt bra ut för sin ålder. Han har magrutor, brunt rufsigt hår, lagom mycket fräknar, brun i huden. Han var riktigt snygg för att vara 12 år. Så varför, varför, mobbar dom honom?
"Dom säger "Svenne banana" åt mig och mer" utbrister han.
"Varför har du inte sagt nått tidigare?" sa jag.
"Jag vet inte.." snyftar han.
"Du vet att du kan prata med mig om det händer nått" sa jag.
"Ja, jag vet.. Kan du följa med mig till skolan imorgon?" frågade han försiktigt.
"Klart jag kan" sa jag lite gladare.
"Jag älskar dig" sa han.
"Jag älskar dig med" sa jag.
Helt plötsligt hör vi Louis skrika "Jaaag elskaaar diiiiiig". Jag och Samuel tittar på varandra i ett ögonblick. Sedan efter två sekunder ligger vi på golvet och tjuter av skratt.
"I love you too Loui!" skrattar jag.
"But I don't love yoou! I love Eleanor!!"
Jag stannade upp för ett ögnblick. Vem var Eleanor?
"Who's that?" sa jag.
"My girlfriend" ropade Louis utanför dörren.
"Oh! Okey, when I can meet her?" frågade jag.
"Hmm, tomorrow 8 o'clock, maybe?"
"Yes! Is it something more I should know?"
"Yes, Liam's girlfriend.. Danielle" sa han utanför.
"Can I meet her to?" undrade jag.
"Yes, type now, or something, or?" sa han.
"Yeeess! Can I call her?"
"Yes, but you must have she's number first" sa Louis och steg in i mitt rum.
"Oh, I didn't now that your brother was here" sa han.
"Haha, okey, but he has to go now" sa jag och kastade en blick på Samuel. Han förstod och gick ut. Louis kollade på mig sedan ner i hans mobil.
"Okey it is ........" sa han och gav mig numret.
"Thank you" sa jag.
Han gick ut. Jag slog in numret och ringde.
"Hello, it's Danielle" sa hon.
"Hey Danielle, this is Niall's girlfriend, would you hang out with me today, type now?" frågade jag.
"Omg! Have Niall a girlfriend??? But okey, sure, I come. But, where you live?" sa hon.
"Haha, yes, I live ..." sa jag och sa vart jag bodde.
"Okey, I come in ten minutes!"
Jag fick panik. Jag sprang in i duschen och duschade snabbt på 5 minuter. Sedan tog jag en badrock och slöt den runt mig. Sedan sprang jag som en dåre in på mitt rum. Jag valde nya underkläder. Sedan valde jag ett neon rosa linne och ett par vita jeans shorts. Jag la på ett lager mascara och läppglans. Jag gick ut genom dörren. Precis då gick Niall förbi. Jag tog tag i hans tröja och drog tillbaks honom.
"You forgot something" sa jag och log trumifierande.
"Huh? What?"
"I'm going to Danielle now, and I know you have forgot something!" sa jag.
"You going to Danielle?" jag nickade. "But, what have I forgot?"
"My kiss of course" sa jag.
Han log och kysste mig. Det ringde på dörren.
"Oh! It's Danielle, see you babe" sa jag och sprang nerför trappan.
Jag öppnade dörren.
"Is it you who is Danielle?"
"Yes!" sa hon och log.
Hon var otroligt snygg.
"I'm Sophie!" sa jag och räckte fram handen.
Hon tog den och vi skakade hand.
"So, why do you have sticky lip gloss around the lips?"
Jag spärrade upp ögonen. Torkade genast bort det. Danielle skrattade.
"So, now I know why" skrattade hon.
Jag gav henne en mördar blick. Det gjorde bara så hon skrattade ännu mer.
"You're more evil than I think first" sa jag surt.
Hon skrattade åt mig och tog min hand.
"Come, we go home to me!" sa hon glatt.
Hon drog med mig ut på trappan och pekade mot hennes bil. Jag log.
"I HAVE A FERRARI, MOHAHAHHA" skrek jag i örat på henne.
Hon höll för ena örat och kollade lite surt på mig. Men det byttes snabbt ut mot ett leende. Sedan lyfte hon på ena ögonbrynet.
"Yeah! Right! But, we going home to me now!" sa hon och drog medmig ut till hennes bil. Hon släpade in mig i bilen och jag knäppte på säkerhetsbältet. Det var lite konstigt att sitta på vänster sida, när man var van vid att sitta på höger. Men det gick i alla fall. Det var bara en konstig känsla. Danielle gasade och vi körde iväg.
Kort kapitel idag, hoppas ni tyckte det var bra! :) Feedback!
Kommentarer
Trackback
