What Makes You Beautiful - Kapitel 16.
Var är du? Alla letar efter dig, hoppas du är okej, jag älskar dig<3
Jag log.
"It's Anna" log jag.
Sedan skrev jag ett svar.
Jag är på mitt rum, jag är okej, Niall fick mig på bra humör, han är med mig, älskar dig med<3
Ett leende lekte över mina läppar och jag tryckte på skicka. Jag fick snabbt ett svar.
Haha, okej, jag säger till dom andra att du är okej och att du är på ditt rum<3
Niall sken upp i ett leende när jag berättat att mådde bättre. Jag reste mig och gick ut genom dörren och Niall följde efter. Jag slog en blick på klockan när jag kom ner. Den var sex. Jag tittade på Niall.
"The party starting about an hour" sa jag och log.
Jag hade berättat om festen innan och Liam hade sagt att han kunde skjutsa. Det var bra, från mitt håll.
"Okay" sa han och log.
1. Sophies skor. 2. Sophie gråter.
PÅVÄG TILL FESTEN:
Jag och Anna och Becka förklarade vägen. Han visste visst var det låg och hade börjat köra på direkten. Det var kanske 1 mil kvar nu. Jag satt brevid Niall och Anna i baksätet. Jagsatt med huvudet lutat mot Nialls arm. Jag skulle precis pussa Niall på pannan när min mobil började ringa. Jag tog förvånat upp mobilen ur fickan och svarade.
"Hello, it's Sophie" sa jag.
"Hey babe, hur är det i London?"
Jag suckade ljudligt.
"Hej Wille, vad vill du?"
"Ha tillbaks dig" sa han.
"Det kan du glömma" fräste jag.
"Öj, take it easy, du behöver inte bli arg"
"Okej, visst, men du, jag vill inte ha tillbaks dig, dessutom ska jag på fest med min pojkvän nu, ha det dåligt" sa jag och la på.
Nu tittade alla på mig förutom Liam som var fullt fokuserad på vägen.
"Var det Wille?" sa Anna försiktigt.
"Ja, jag hatar honom så mycket, kan ha inte bara låta mig vara i fred?" sa jag ilsket.
"Önskar det kunde vara så" sa Anna.
Jag hatade honom så mycket nu. Vafan ville han ha tillbaks mig för? Han är en stor idiot som endast var ute efter sex. Han är dum i huvudet. Helt sjuk i huvudet. Jag märkte inte förens nu att jag skakade av ilska.
"Who was that?" sa Niall.
"Wille" sa jag med dämpad ilska.
"Ah" sa Niall.
Jag lutade mig mot hans axel igen och försökte dämpa min ilska. Det funkade. Jag somnade.
20 MINUTER SENARE:
Jag vaknade utav att nån skakade lätt på mig. Jag slog upp ögonen och gnuggade dom.
"Where is I?" sa jag undrande.
"On the party, dude" sa Niall och kysste min panna.
"What the hell..." mumlade jag.
Niall skrattade och jag klev ur bilen. Jag tog hans hand när han klev ut ur bilen och gick mot lägenheten.
"I promise don't drink so much, if you promise too" viskade jag i hans öra.
"I promise" viskade han tillbaks.
Jag kysste han och fortsatte sedan gå mot lägenheten. Jag gick in. Vi gick upp en våning.
"I think it's here!" sa jag eftersom musiken lät som mest där.
"We take a look" sa Liam ochöppnade dörren.
"You have right, it was here!" sa han och gick in.
Jag följde efter. Dom andra följde efter också. Jag började gå mot köket. Jag kände en hand på min axel. Jag vände mig om. Jag slängde mig över personen i en kram.
"Alex! Jag hittade dig" sa jag.
"Ehm, faktiskt hittade jag dig!"
"Samma sak!" sa jag och lipade.
Han skrattade.
"Så, vad ska du göra i köket, dude?"
"Se om dom har läsk, typ cola eller nått sånt" sa jag.
Han lyfte ena ögonbrynet.
"Inte alkohol?" sa han.
"Absolut inte, såg du inte hur jag blev förra gången?" sa jag.
"Jo, ja" sa han.
"Såå, har dom nån läsk?"
"Ah, det tror jag, vi går och tittar" sa Alex.
Jag och Alex gick in i köket. Det stod en hel back med läsk. Jag tog upp en och öppnade den.
"Det fanns" sa jag och gick ut ur köket.
Jag började leta efter Niall. Jag såg honom några meter bort med ryggen vänd mot mig. Jag gick fram till honom och ställde mig bakom honom. Jag la händerna för hans ögon.
"Geuss who?" sa jag retfullt.
Han vände sig om.
"Sophie" sa han och kramade mig.
"Hey, I was in the kitchen and looking for some soda" sa jag och visade upp colan.
"Okey" sa han.
"Its so booring heree!" sa jag till Niall.
"We can go out for a few minuts?" sa Niall.
"Yes" sa jag.
Jag tog hans hand och vi gick ut. Jag släppte Nialls hand när min mobil började ringa. Igen.
"Hello, it's Sophie"
"Tjena babe, är det kul på festen?"
"Låt mig vara, ditt missbildade miffo!"
"Varför blir du alltid så arg när jag ringer, dude?"
"Varför? Jo för att du förstör varenda millimeter av min lycka"
"Haha, ursäkta?"
"Du hörde, jag hatar dig, kan du inte bara gå vidare, jag lärde mig att göra det, nu är det din tur" sa jag.
"Gå vidare? Aldrig, jag älskar dig"
"Du älskar inte mig" väste jag. "Förresten, hejdå"
Jag la på. Niall tittade på mig. Nej,fel. Han stirrade på mig. Han hade ju inte fattat ett skit. Jag kramade honom och snyftade.
"Was it Wille?"
Han hade ett litet lustigt uttal på Wille, hihi.
"Yes.." snyftade jag. "I hate h..."
Niall kysste mig. Jag blev varm inombords.
"I think that was what I needed" log jag.
Han log tillbaks och kysste mig igen. Jag la händerna om hans hals. Han la händerna om min midja. Vi kysstes länge.
NIALLS PERSPEKTIV:
"I think it was what I needed" she smiled.
I smiled back and kissed her again. She put her arms around my neck. I put his arms around her waist. We kissed for a long time. She smiled at me and took my hand. Then she sat down on the stairs. I sat next to her. She sighed out loud when she text message. "Who did you text message from?"
She sighed again.
"Wille, who else?" she said gloomily.
"What did he write?" I asked cautiously.
"He write 'Why did you give in? I was not ready! But, I still love you anyway' Ah, I get mad at him," she said.
I felt sorry for her. She had told him everything that Wille had done to her when they broke up. I could say to him, but Sophie had said it was not needed. I wiped away a tear that ran along Sophie's cheek. She looked me straight in the eye.
"I hate him," she said slowly.
"I understand that" I said.
"He do not understand anything!" she said.
She began to cry. I hugged her.
"It will be okay" I said.
"You think so?" she said.
"Yes, I think so"
She smiled at me. Then she kissed me.
"Come, we go into"
"Okay"
She grabbed my hand and stood up. She started walking towards the apartment. I followed her.
"I think it was what I needed" she smiled.
I smiled back and kissed her again. She put her arms around my neck. I put his arms around her waist. We kissed for a long time. She smiled at me and took my hand. Then she sat down on the stairs. I sat next to her. She sighed out loud when she text message. "Who did you text message from?"
She sighed again.
"Wille, who else?" she said gloomily.
"What did he write?" I asked cautiously.
"He write 'Why did you give in? I was not ready! But, I still love you anyway' Ah, I get mad at him" she said.
I felt sorry for her. She had told him everything that Wille had done to her when they broke up. I could say to him, but Sophie had said it was not needed. I wiped away a tear that ran along Sophie's cheek. She looked me straight in the eye.
"I hate him" she said slowly.
"I understand that" I said.
"He do not understand anything!" she said.
She began to cry. I hugged her.
"It will be okay" I said.
"You think so?" she said.
"Yes, I think so"
She smiled at me. Then she kissed me.
"Come, we go into" she said.
"Okay"
She grabbed my hand and stood up. She started walking towards the apartment. I followed her.
SOPHIES PERSPEKTIV:
"Okay" sa han.
Jag tog hans hand och ställde mig upp. Jag började gå mot lägenheten. Niall följde efter. Kanske för att jag höll i hans hand. Jag kysste Niall en sista gång innan jag släppte hans hand och gick mot köket. Alex var visst fortfarande kvar där.
"Hey there, är du fortfarande kvar här?"
"Jaa" sa han.
"Du ser orolig ut?"
"Faktiskt.. så är jag det" sa han.
"Varför?"
"Du kommer inte gilla det" sa han.
"Skit samma, berätta" sa jag.
"Wille kommer till London"
Vad fan sa han? Wille kommer till London? Min största mardröm gick just i uppfyllelse.
"Vad fan sa du?" sa jag.
"Wille komme.."
"Jag hörde!" skrek jag.
"Snälla lugna ner dig. Han kommer inte förens om 3 dagar"
"Ännu värre, då måste jag vänta längre med att säga att han ska låta mig vara"
"Du hatar honom, eller hur?" sa han.
"Det kan man säga" muttrade jag.
Han kramade mig, jag kramade honom tillbaks. Jag släppte taget om honom och märkte att tårarna hade trängt fram igen.
ALEX PERPEKTIV:
Hon var så vacker. Men det var riktigt jobbigt att se henne gråta. Plötsligt kom en kille jag kände igen. Jag tror hans namn var Niall, eller nåt sånt. Han gick fram till henne.
"Sophie? What happend with you?"
"Wille comes to London" sa hon och grät ännu mer.
Det gjorde ont att se henne såhär.
"What? When?"
"About three days" sa hon och torkade med ena handen under ögat.
Han kramade henne. Sedan kysste han henne. Jag blev chockad. Vafan gör han? Sedan kom jag på det. Den där killen var Sophies pojkvän. Det gjorde ont att tänka på det. Jag var ju faktiskt kär i henne. Jag gillade henne. Hon gillade inte mig. Hon gillade Niall. Älskade honom, antagligen. Sophie stod lutad mot hans bröst och grät. Han strök henne över huvudet. Åh, varför kunde inte jag vara den där killen? Fan, det här suger.
SOPHIES PERSPEKTIV:
Jag stod lutad mot Nialls bröst och grät. Han strök mig över håret.
"We going home to me" viskade Niall.
Jag nickade. Jag lyfte huvudet och gnuggade mig i ögonen.
"I'm sorry for that" sa jag och pekade på en blöt fläck på hans tröja.
"It dosen't matter" sa han och log snett.
"But, can you drive?"
"No, I ask Liam, again" sa han.
Jag log mot honom och han gick iväg för att fråga Liam. Jag passade på att säga hejdå till Alex.
"Hejdå, vi ses någon dag" sa jag.
"Hejdå"
Jag kramade honom och gav han en puss på kinden. Det behövde han. Han såg nere ut. Antagligen för att jag var tillsammans med Niall. Han gillade mig. Det visste jag. Han sken upp i ett leende. Jag såg Niall komma tillbaka.
"He can drive" log Niall.
"Good!" sa jag och kramade honom.
Vi gick ut och väntade. Jag huttrade till. Det var rtt kallt.
"Are you freezing?" sa Niall.
"A little bit" sa jag.
"Take my jacket" sa han och drog av jackan.
"Thank you" sa jag och satte på mig jackan.
Liam kom ut. Han pekade mot bilen. Vi nickade och gick mot bilen.
Jag hoppade in i bilen med Niall tätt efter. Jag satte mig och satte på säkerhetsbälte. Niall också. Jag satt tätt intill honom. Jag lutade mig mot hans axel och somnade ganska snabbt. Precis innan jag tappade medvetnadet helt kände jag Nialls lätta andning och hur han lutade sig mot mig.
40 MINUTER SENARE:
Jag vaknade. Slog upp ögonen. Det var kolmörkt utanför bilfönstret. Jag kollade på Niall som låg med huvudet på min axel.
"Liam, where is we?" viskade jag.
"Soon home of Niall"
"Okey, what time is it?" viskade jag.
"Twelve at night" viskade han tillbaks.
"Shit"
Jag lutade mig försiktigt längre bak, för att inte väcka Niall.
"Arrived!" sa Liam.
Jag skakade lätt på Niall. Han mumlade nåt. Sedan öppnade han yrvaket ögonen.
"Already at home?" sa han yrvaket.
"Yes, babe" sa jag och pussade honom på pannan.
Han smålog lite. Jag klev ur bilen.
"Oh, I forgot! Here is your jacket" sa jag och gav jackan till Niall.
Han log mot mig. Vi började gå mot hans lägenhet. Vi kom fram dit. Han tog fram nyckeln och låste upp. Jag började ta av mig skorna. Det gick inte särskilt bra. Jag fick lov att dra i skon, medans jag hoppade på ett ben. Jag hörde Niall skratta bakom mig.
"It's not funny, I can't take it off!" sa jag.
"I think it pretty fun" sa han.
Tillslut fick jag av mig skorna. Dom var ett par rosa converse.
"Can I sleep here?" frågade jag.
"Of course!" sa Niall och sken upp i ett leende.
Jag tog upp min mobil. Ringde hem.
"Hello family Estendahl" sa pappa.
"Hej pappa! Jag sover hos Niall, är det okej?"
"Nämen, såklart det är okej! Ha det så kul"
Hmm, undra vad pappa menar med Ha det så kul det kan man undra..
"Mm, visst, ses imorgon!" sa jag och la på.
Jag hade gått och satt mig i soffan. Jag fipplade med kontrolen.
"What the hell is this for stuff?" sa jag irriterat och försökte få igång tv:n.
Niall skrattade åt mig och tog fjärrkontrollen. Han satte igång den utan problem. Jag mumlade nått elakt åt honom.
Han började skratta igen och satte sig bredvid mig. Han kysste mig. Jag tog fjärrkontrolen ur hans hand och stängde av tv:n och kysste han tillbaks.
"I love you" sa han.
"I love you too" sa jag och kysste han igen.
Here it is! <3
Kommentarer
Trackback
