"Oh, Sophie! Skaffar du en kille från utlandet, jävla idiot" sa han och svingar ett slag mot mitt huvud med en sten han tagit upp.

Det sista jag hör är hur alla skriker nej och sedan svartnar det.

Två dagar senare:

När jag vaknar upp hör jag massa pipandande ljud och jag känner hur nålar sitter i min arm. Jag vrider besvärat på mig.

Jag blinkar några gånger innan jag slår upp ögonen. Jag skriker rakt ut, för jag återupplevde precis ögonblicket när Wille slog mig med stenen.

"Nooooo, don't do it" skriker jag med hes röst.

"Sophie, it's okay now, you are safe" sa en välbekant röst.

Jag vänder på huvudet. Där sitter Niall. Han är helt röd i ögonen och har röda påsar under ögonen.

"How long have I slept?" frågar jag honom.

"About two days" sa han.

Jag spärrar upp ögonen.

"But, your turné?!" sa jag.

"You are more important than that" sa han.

Mina ögon vattnas. Han torkar bort en tår som rinner ner för min kind.

"Are someone else in this room?" sa jag.

"No" sa han.

Jag kysser han och fler tårar rinner ner för min kind. Han torkar bort dom.

"I love you" sa han och log.

Jag log tillbaks.

"I love you too" jag kramade han.

"I don't want to lose you again, never" sa han.

Jag börjar storgråta och lutar mig mot hans bröst."How long have I slept?" frågar jag honom.

---

Niall stryker mig över huvudet och viskar:

"If only I had known it was your ex boyfriend, I had said that he would go from there" sa han, och en tår rullade ner för hans kind.

Jag tittar förvånat på honom. Det var ju inte hans fel. Jag torkar bort tåren med tummen.

"It was not your fault" sa jag.

Det var faktiskt inte hans fel. Wille hade kommit, utan att dom märkt det. Han hade antagligen plockat upp stenen medan han var på väg mot mig. Jag kommer på mig själv med att känna runt området där jag har som mest ont. Jag tar bort handen och lägger den på täcket. Niall tittar oroligt på mig. Han gör en gest som visar att 'don't touch that, you make it worse'. Jag nickar och kommer på mig själv igen med att känna på samma ställe. Niall ger mig en bitch blick. Jag skrattar till. Det gör ont i bröstkorgen. Jag vet inte varför. Jag kollar under täcket. Min bröstkorg är alldelles bandagerad.  Jag drar ner täcket lite så att man ser badaget. Jag ger Niall en 'what the hell has happened?' blick.

"Wille kicked and beat you there. He screamed that you were a whore. He jumped up on your stomach, then we pulled him away from you" sa Niall med tårar i ögonen.

"Oh my gosh, whore can he call himself!" sa jag.

Niall log svagt. En sköterska kom in i rummet.

"So, you are awake now!" log hon.

"Yes, I am. Would you mind if we speak Swedish?" frågade jag henne.

"Of course not! Så, nu är det så att den där killen har brutit tre revben på dig, så du kommer nog ligga kvar några dager" sa hon.

"Va?! Tre revben? Det är ju ett rent helvete" sa jag.

"Jag vet. Vi kommer operera om några timmar" sa hon.

Hon översatte sedan för Niall. Han tittade medlidande på mig. Samtidigt som det såg ut som han skulle börja gråta. Sköterskan mumlar något om att hon ska sätta i nytt dropp. Jag ser hur hon börja fumla med en påse ovanför mig. Hon tar bort den och sedan hämtar hon en ny och sätter dit igen. Jag vet mycket väl vad dropp är till för. Man använder det om man inte dricker, tror jag. Det är som någon slags vätska i alla fall. Efter en timme kom resten av killarna och Joline inrusande.

"Vi hörde att du var vaken, hur är det med dig? Mår du bra? Gör det ont?" sa Joline.

"Bra, ja, ja klart det gör" sa jag.

"Åh" Joline var nära att hoppa på mig, men jag sätter upp händerna och hindrar henne.

"Juste" mumlar hon.

Killarna skrattar lite åt henne. Jag kryper längre ner i sängen och drar täcket över huvudet. Tillslut somnar jag.

Jag vaknar av massa awkard skratt och kryper försiktigt upp ur täcket.

"What the hell" mumlar jag och gnuggar mig i ögonen.

"Oh, sorry that we wake you up, but this is just soooo awkard" skrattade Harry.

"What is awkard?" sa jag frågandes.

"Joline..." började han, men bröt ut i ett asgarv.

"What? I have not do anything?!" sa Joline oskyldigt, men sprack sedan upp i ett stort flin.

Jag skulle precis fråga vad som egentligen hänt, när en sköterska kom in rusandes och sa att det var dags för operation. Jag kramade om Niall, Joline, Liam, Louis, Harry,och Zayn. Sedan körde sköterska iväg mig mot operation salen. Det sista jag hörde, innan dörren gick igen var ett 'Good luck!!' från alla i rummet. Jag log för mig själv. Sköterskan gav mig en kopp med nån beige vätska och sa att jag skulle dricka. Det var tydligen något lugnande. Jag drack det, men var nära att spotta ut. Det smakade skit. Dessutom var det jättestarkt. Usch. Men när jag druckit upp blev jag efter en liten stund, väldigt lugn. Väldigt, väldigt lugn. Vi kommer in i ett rum. Jag känner hur dom lyfter över mig till en annan säng. Sedan får jag nått insputandes i armen. Sedan blir allt suddigare och suddigare. Tillslut minns jag ingenting.

---