---

---

Jag hade letat fram min pyjamas och tagit på mig den.  Nu satt jag i sängen och messade med min kusin. Vi stod varandra väldigt nära varandra. Jag hade berättat för henne om Wille och att han skulle komma till London. Hon hade snabbt ringt mig då och vi hade börjat snacka. Sedan hade vi lagt på och nu satt vi bara och messade. Det plingade till i min mobil. Jag öppnade meddelandet.

Stod det. Min underbara kusin. Hon är så gullig.

Jag klickade på skicka. Genast fick jag ett svar.

Jag skrattade åt vad hon skrivit. Hon var alltid så ivrig när det gällde nya saker.

Skrev jag och klickade på skicka. Hon var väldigt snabb på att svara. För inom loppet av 20 sekunder hade jag fått ett svar.

Jag skrattade. Hon var bara för rolig. Jag märkte nu att Niall satt bakom mig. Jag vände mig om. Jag log mot honom och pussade han. Sedan kröp jag ner under täcket. Niall gjorde likadant. Han pillade lite med mitt hår. Jag log. Jag var precis på väg att somna när min sms signal väckte mig.

Från Joline, vem annars? Jag svarade.

Skrev jag. Efter 1 minut fick jag ett svar.

Jag skrattade.

Skrev jag. Genast fick jag svar.

Jag suckade lyckligt när jag kom på att hon inte skulle störa mig mer. Jag hörde Niall stöna tyst.

"What time is it?" sa han irriterat.

"Twenty fore minutes past midnight" sa jag retsamt och vände mig om.

"AH!!!!! OMG.. I want to sleep" sa han trött.

"Okey babe" sa jag och pussade han på näsan.

Jag vände mig om igen och la mobilen på mitt skrivbord. Jag somnade inom kort.

Jag vaknade med ett ryck. Jag kollad genast på mobilen. Joline hade försökt nå mig hela morgonen. Jag ringde henne direkt och reste mig försiktigt ur sängen för att inte väcka Niall. Jag hörde hur hon svarade.

"Hallå, jag har försökt nå dig hela morgonen!!" sa hon.

"Jag såg det, men jag ringer nu, right?" sa jag.

"Ja, men ändå, taskigt ju!!" sa hon envist.

"Taskigt att jag sov?" sa jag.

"Ja" sa hon irriterat.

Jag skrattade åt henne.

"Du är en envis kvinna du" sa jag.

"Jaa, jag vet liksom det" sa hon. "Förresten, är det inte idag som Wille kommer?"

Det högg till i magen.  Jag fick lite svårt att prata.

"Jo.. ja, det är idag" pressade jag fram.

"Stackars dig! Jag kommer stötta dig ifall han gör nått dumt" sa hon.

"Tack! Det där hjälpte ju jätte mycket" sa jag.

"Föörlååååt!"

"Det gör inget, kan du vänta i två sekunder?"

"Ah"

Nått lät bakom mig. Jag vände mig om.

"So, you are waken now?" sa jag till Niall.

"Yes" mumlade han trött.

"I talk in phone with Joline, can you wait a second?" sa jag

Han nickade.

"Tillbaka! Var det nått mer du ville?"

"Nej eller jo! Kan du skicka en bild på Niall till mig?" sa hon "Jag vill veta hu han ser ut!"

"Visst!"

"Mm, vi ses! Hejdå!"

"Hejdå!" sa jag och la på.

Jag log åt henne och vände mig mot Niall.

"Can I take a photo of you, my cousin wants to see how you look like" sa jag och flinade.

"Sure"

Jag klickade fram kameran och tog ett foto. Han var hur snygg som helst på fotot.

Jag fick genast svar.

Skrev hon. Jag svarade.

Skrev jag.

Men.. Hur fán gick det till att du blev tillsammans med honom?!

Skrev hon. Jag svarade på direkten.

Det började med att han bjöd ut mig, jag fick panik och tvekade, då grät jag mig till sömns och grät hela morgonen därpå. Då kom killarna och skulle jobba med pappa, då tittade dom in i mitt rum. Dom såg att jag var ledsen. Så då kom Niall och snackade med mig. Sen så förlät vi varandra och kysstes sedan.

AAH! Det låter som en saga när jag skriver det på sms.. / Sophie :) xx

'Så där!' tänkte jag. Det plingade till i min mobil.

Omg, gud vad sött! Det gör det inte alls, sött jue!

/ Joline :D xx

Den där envisa kvinnan gjorde mig galen. Men jag älskade henne ändå. Jag fick sms. Igen.

Wille är påväg. Göm dig eller stick hem till Niall. Han hotade att döda mig om jag inte berättade var du bodde.. Jag är så ledsen.. / Alex.

Jag flämtade till. Nej. Det var inte sant.
"Niall, can we go home to you, Wille is coming!"
"Yes, but how?"
"I drivning!" sa jag.
Jag struntade i att säga vart jag skulle. Då skulle bara mamma och pappa berätta var jag var för honom. Vi sprang ut och jag tog upp bilnyckeln ur fickan och låste upp. Hoppade in i bilen och körde iväg.
"Have you a garage?"
"Yes!"
"Good, I have to get my car there" sa jag.
Jag gasade. Vi kom fram.
"Where is the garage?" sa jag.
Han pekade mot en dörr. Han klev ur bilen och låste upp. Jag körde in bilen. Klev ur. Gick ut från garaget. Niall låste och vi sprang in mot hans lägenhet. Han låste upp och öppnade dörren. Vi klev in och stängde dörren. Låste. Jag sjönk ner på knä och pustade ut. Jag la huvudet i mitt knä och försökte lugna andningen. Jag reste mig upp och bortstade av mig från grus. Jag mumlade för mig själv.
"What you say?" sa han.
"Things.." sa jag.
Min mobil ringde.
"Hello it's Sophie"
"Hej där! Var är du? Jag är utanför ditt hus nu. Men Anna säger att du inte är hemma. Var är du?"
"Det säger jag knappast till dig" fräste jag och la på.
Det ringde igen. Jag svarade.
"Hello"
"Hej, du, jag har åkt hela vägen till London för din skull, borde inte du vara tacksam?"
"Nej, för jag ville aldrig att du skulle komma" sa jag och la på. Igen.

---

Kort jag vet! Sorry!