What Makes You Beautiful - Kapitel 14.
Nu stod jag bara i underkläder. Dörren öppnades. Jag skrek.
"GET OUT!!" skrek jag.
"Oh! I'm sorry" sa Niall.
Omg.. fan vilken upplevelse. Niall hade kommit in när jag stod bara i underkläder. Jag drog snabbt på mig en lila klänning med en kofta över. Jag gick ut ur rummet och ställde mig och kikade in i pappas arbetsrum. Dom sjöng in en låt. Jag tror jag vet vilken det är. Den heter 'What Makes You Beautiful' en riktigt bra låt. Det plingade på dörren. Jag sprang ner och öppnade. Mitt hjärta hoppade över tre slag när jag såg vem det var.
"Alex? Vad gör du här?"
"Eeeh..." sa han.
"Jag förväntade mig inte att du skulle komma utan att ringa?" sa jag förvånat.
"Nej, jag liksom bara kom.." sa han.
"Vad vill du då?" sa jag.
"Eh, jag vet inte"
"Du vet inte?" sa jag och i armarna i kors.
"Nej... Skulle du vilja hänga med på fest i södra London?"
"Visst, kan Anna och Becka, maybe killarna hänga med?"
"Sure" log han.
"Tack" sa jag och kramade honom.
Han gick ut och började gå.
"Förresten, när är festen?" sa jag.
"Imorgon" ropade han.
"Okej, vi ses!" sa jag.
Han hoppade in i sin bil och körde iväg. Jag vinkade lite trött och gick upp för trappan. Jag gick in på mitt rum och satte mig vid datorn. Jag loggade in på twitter och skrev en tweet.
"Psyched for tomorrow!"
Någon knackade på min dörr.
"Come in!" sa jag.
Niall klev in.
"I'm sorry I walked in without knocking. I didn't know that you changed the clothing" sa han med en skamsen min.
"It dosent matter" log jag.
"By the way, what will you do tomorrow? You wrote that you were tagged for anything tomorrow" sa Niall.
"Oh, it's party time! Want to hang out with me?" sa jag.
"I'll come with if you promise not to drink as much as last time" sa han.
"I promise!"
"Good,, I going to talk with the boys, see ya" sa han och gick.
Jag hoppade in på Anna och Beckas rum. Jag flinade som en stor idiot och stirrade på dom.
"Vad är det?" skrek dom och stirrade rädda på mig.
"Vi ska på fest imorgon kvääll!" sa jag lyckligt. "Fast, ingen hemmagjord alkohol, vi tar det som finns där"
Dom nickade. Sedan kom vrålen.
Dom hoppade upp ur sängarna och såg ut som bomber som skulle sprängas när som helst.
"VI SKA PÅ FEEESSSSTTTTT!!!!!"
Jag garvade. Sedan gick jag ut ur rummet och skrattade för mig själv. Jag letade igenom rummet efter mitt headset. Men jag hittade det inte. Jag gick ut ur rummet.
"I'm going to be crazy!" skrek jag. "Samuel, where is you!!!"
Samuel kom från sitt rum med en förvånad min.
"Vad är det?" sa han.
"Var är mitt headset?" sa jag.
Han började flina. Sedan sprang han in på sitt rum och kom ut med ett headset i handen.
"Letar du efter det här, hah?"
"Din lilla!!" skrek jag och började jaga honom.
"Aaaaaaaah! Help meee!" skrek han.
Jag brottade ner honom på golvet och satte mig på honom och log nöjt.
"Där fick du, din lymmel!" sa jag och satt kvar på honom.
Plötsligt öppnades pappas arbetsrum dörr. Där stod pappa med killarna, dom tittade konstigt på mig.
"What are you doing Sophie?" sa Louis.
"Eh, he had take my headset so I could take it away from him, so I sat me on him, the easiest way of course"
"Eh, okey?"
Jag fnissade lite åt hans ansiktuttryck.
"Please Sophie, get off me" sa Samuel.
"Only if i get my headset back"
"Okey"
Jag klev av honom och fick tillbaks mitt headset.
"Thank you" sa jag och gick in på mitt rum.
"Idiot!" skrek Samuel efter mig.
"Kan du va, ja" skrek jag tillbaks.
Jag litar på honom, ja. Men ibland kan han vara en dryg liten snorunge. Jaja, han skulle inte få förstöra min dag i alla fall. Jag la mig på sängen och suckade högt.
"Why must you be so annoying" sa jag högt.
Min dörr öppnades. Niall kom in.
"Who is annoying?" sa han.
"My stupid littlebrother, aaah!"
"Haha, he's a funny guy" sa han.
"No, he's not" sa jag surt.
Han satte sig på sängen. Tittade på mig med ett snett leende. Jag var påväg att sucka igen, när Niall kysste mig.
Jag satt mig upp och kysste honom. Det här var den mest bästa stunden på hela dagen. Höjdpunkten kan man säga.
Kort jag vet, men fick inte sitta vid datorn egentligen.
Kommentarer
Trackback