"Alex! Vänta!"

"What happened?" sa Niall.

"I have no idea" sa jag.

"I have to check if he's okay! Be right back!"

"Okey, see you in a few minutes" sa Niall.

"Yes" sa jag och pussade han på kinden.

Sedan sprang jag iväg efter Alex. Jag hittade honom brevid sin bil. Han satt lutad mot bilens däck.

"Alex? Hur är det?"

"Kunde ha vait bättre"

"Vad hände?"

"Har du nånsin känt känslan att se den man gillar kyssa en annan kille?"

Jag satt mig brevid honom.

"Nej, men jag har sett den jag gillar kyssa en annan tjej" sa jag tyst.

"Ja, det är klart.." sa han.

"Är det mitt fel att du blev ledsen?" sa jag efter en stund.

"Nej, men jag gillar ju dig, och så såg jag dig kyssa den där Niall"

"Ja, men han är liksom pojkvän"

"Han är, vad?" skrek Alex.

"Du hörde" suckade jag.

"Jaha"

"Jag är ledsen" sa jag och kramade om honom.

"Jag lovade Niall att komma tillbaka, jag går nu, vill du hänga med?" sa jag.

"Visst" sa han glatt.

Jag tog hans hand och gick tillbaks.

"Hey babe" sa jag och kramade om honom.

"Hey Sophie, hi Alex" sa han och tittade på våra händer.

Jag löste upp våra händer.

"Just friends"

"Good"

"Jag åker hem nu, vi ses nån gång" sa Alex och gick iväg.

"Hejdå"

Alex var snäll och min bästa killkompis, men mitt hjärta fanns hos Niall.

"You're my love, not Alex" sa jag och tittade han i ögonen.

Han fick nåt speciellt i ögonen. Han log.

"You're my love to" sa han.

Jag kysste han på panna och gick sedan iväg för att byta om till riktiga kläder eftersom jag fortfarande hade badkläder på mig. Jag hittade ett par tunna vita tajts och en grå kort klänning. Jag tog på mig dom. Sedan stack jag ut till poolen och letade reda på Niall. Han stod några meter bort.

"Niall?" sa jag.

Han vände sig om mot mig. Han strålade av lycka.

"Yes?" log han.

Jag gick fram mot honom.

"I was looking for you" log jag.

Han bara log och gick fram mot mig.

Nu var han ungefär tre centimeter ifrån mig.

Jag tror vi tänkte samma sak. Vi båda lutade oss fram och kysste varandra. Jag fick en pirrande känsla inom mig.

Han var alldeles underbar. Jag hörde fotsteg och några dra efter andan. Men vi brydde oss inte. Vi särade sakta på våra läppar. Jag strålade av lycka. Jag log stort och han log tillbaks. Några började applådera. Jag vände mig om med en förvånad min, även fast jag visste att några var där. Det var Harry, Louis, Zayn, Liam, Becka, Anna, mamma och pappa. Alltså hela min familj, mina vänner plus en fjärdedel av One Direction.

"Eeeh" sa jag och kände hur jag rodnade.

Då började dom att skratta. Jag rodnade bara ännu mer. Tittade ner på skorna och vred lite på mig. Anna och Becka kom fram skrattandes.

"Äh, det var bara en kyss, hur pinsamt kan det va?"

"Jättepinsamt, ifall typ alla man känner tittar på en" sa jag.

"Äh!" sa dom och skrattade ännu mer.

Niall som fortfarande stod brevid mig. Såg ut att fått hundra tomater i ansiktet. Han hade visst rodnat ännu mer än vad jag gjort. Jag började skratta. Han hörde att jag skrattade och vände på huvudet. Han såg att jag skrattade åt han. Då började han skämmas.

"It's embarrassing!" viskade han i mitt öra.

Jag nickade till svar och skrattade.

Dagens kapitel! Trevlig valborgsdag!:)