What Makes You Beautiful - Kapitel 20.
Min mobil ringde.
"Hello it's Sophie"
"Hej där! Var är du? Jag är utanför ditt hus nu. Men Anna säger att du inte är hemma. Var är du?"
"Det säger jag knappast till dig" fräste jag och la på.
Det ringde igen. Jag svarade.
"Hello"
"Hej, du, jag har åkt hela vägen till London för din skull, borde inte du vara tacksam?"
"Nej, för jag ville aldrig att du skulle komma" sa jag och la på. Igen.
Min mobil hade ringt 3 gånger till innan han gav upp. Jag hade inte svarat en ända gång till efter dom 2 samtalen vi haft innan. Jag var stressad. Jag visste inte riktigt varför. Helt plötsligt sa Niall något oväntat.
"Hello it's Sophie"
"Hej där! Var är du? Jag är utanför ditt hus nu. Men Anna säger att du inte är hemma. Var är du?"
"Det säger jag knappast till dig" fräste jag och la på.
Det ringde igen. Jag svarade.
"Hello"
"Hej, du, jag har åkt hela vägen till London för din skull, borde inte du vara tacksam?"
"Nej, för jag ville aldrig att du skulle komma" sa jag och la på. Igen.
Min mobil hade ringt 3 gånger till innan han gav upp. Jag hade inte svarat en ända gång till efter dom 2 samtalen vi haft innan. Jag var stressad. Jag visste inte riktigt varför. Helt plötsligt sa Niall något oväntat.
"We're going to Sweden about one week, on a turné" log han.
Min haka ramlade ner i golvet. Jag gapade med halva munnen och tittade förstummat på honom.
"W-w-whaat?"
Han log. Jag fick plötsligt tillbaka medvetandet och sken upp i ett leende.
"Can I come with you? And meet my friends? And Joline?" frågade jag med ett stort leende.
"I have already ask Paul and it was okey!" sa han och gav mig en fjäderlätt kyss på läpparna.
Jag log. Sedan studsade jag upp ur soffan som jag satt i och ringde Joline.
"JOLINEEE DU KOMMER ALDRIG TRO MIG" skrek jag nästan när hon svarade.
"Vad?" sa hon, det lät som hon hade munnen full av mat.
"Jag och killarna kommer till Sverige om en vecka!!" sa jag.
Det lät som hon spottade ut maten. Någon mumlade nått. Den lät äcklad. Joline mumlade förlåt.
"Omg! Det är inte saant?!! Jag har saknat dig så mycket, jag kommer till flygplatsen och hämtar dig då!" skrek hon. Högt.
Jag skrattade.
"Okej, gör plats åt Niall bara" fnissade jag.
"Juste, han glömde jag nästan..hmm, jag kan försöka göra plats åt honom" sa hon.
"Okej, annars får väll han åka med dom andra till hotellet dom ska bo i" sa jag.
"Hotell? Dom kan väll bo i ditt gamla hus? Din mormor och morfar bor ju faktiskt där nu och jag tror inte dom har nått emot att killarna flyttar in ett tag" sa hon.
"Haha! Tror du ja! Dom släpper inte ens in mig om jag har nån okänd med mig!" garvade jag.
"Jaja, dom får väll bo på ett sunket hotell då" muttrade Joline.
"Ja, det får dom lov att göra, dessutom har jag världens pinsamaste Justin Bieber bilder kvar på väggen, jag har ju liksom klistrat dit mitt huvud.. Jag gör världens fulaste grimas på en så, nej, aldrig att dom kommer få se mitt rum!" sa jag.
Joline skrattade till.
"Men vadå då? Dom är ju assnygga" retades Joline.
"Neej? Bieber må va snygg, men vafan, det är INTE jag" sa jag.
Joline muttrar till.
"Du är visst snygg, eller söt, eller vad man ska säga, du är inte ful i alla fall. Hur kan du säga nåt så dumt om dig själv?" fräser Joline.
Jag hoppar till. Det var typ första gången Joline blev arg på mig. Jag vet först inte vad jag ska säga.
"Jag är ledsen, jag menade inte att göra dig arg" sa jag.
"Nej, det var mitt fel, men jag blev så arg när du sa att du inte var snygg, det är jättemånga killar här i Sverige som vill ha dig. Har inte du märkt det?" säger Joline förvånat.
Jag tar bort telefonen från örat. Kollar förvånt på den. Sedan lägger jag tillbaks den mot örat.
"Nej.. Det har jag inte, vilka till exempel?"
"Tja, flera killar i skolan har frågat mig om du är ledig" säger Joline.
"Va? Vilka?"
"Tjaa, Jonas, Wille, Erik, Emil, Eskil, Alex.."
Jag hostar till när jag hör Alex namn. Men Joline märker inte det utan fortsätter.
"Samuel, Toni, Isak, Linus, hmm, vem mer? JUSTE! Elias, det var alla, tillsamans blir det elva stycken och du säger att du inte är snygg? HAH! DÄR FICK DU!" sa Joline.
Jag tänker efter. 11 stycken. Bland annat Elias. Min gamla kärlek. Förutom Wille som nu mera var en slags fiende. Elias. Han hade aldrig visat mig sitt intesse. Hur kan det komma sig. Jag är helt mållös. 11 stycken. Men jag har en pojkvän. Som jag dessutom älskar.
"Elva stycken säger du.. Elias?" sa jag sedan.
"Ja, Elias, den gossen var nog den som frågade mest" sa Joline tantigt.
Jag skrattar. Sedan blir jag allvarlig igen.
"Du skämtar inte va?" sa jag.
"Nej" sa Joline.
"Asså gud, han är ju sjuk, han frågar när jag har flyttat, TACK typ" sa jag.
"Jag vet, men du har en frikkin' snygg pojkvän nu, eller hur?" sa hon.
"Ja absolut!" sa jag.
Sedan kommer jag på en sak. Niall sitter i soffan och förstår inte ett skit.
"Du, jag måste nog lägga på nu, Niall har nog väldigt super duper tråkigt nu, vi ses om en vecka" sa jag.
"Okej, aah det gör vi, ses gumman!" sa hon och vi lägger på.
Jag börjar smsa med Joline. Jag skickar iväg ett meddelande.
Jag älskar diig! Du är den bästa kusin man kan ha!
Jag får genast svar.
Aww älskar dig med!! Du är också den bästa kusin man kan ha!
Jag snackar typ inget med Niall. Jag bestämmer mig för att smsa med honom.
Sorry for I don't talk to you just now, but just to know.. I love you <3 / Your Sophie
Det plingar i hans mobil 2 sekunder efter jag skickat iväg smset. Jag tittar på honom. Biter mig i läppen. När han öppnar det tittar han förvånat på skärmen. Sedan lyfter han upp sitt huvud och ler mot mig. Sedan vänder han ner huvudet mot skärmen igen. Det plingar till i min mobil.
It doesn't matter.. I love you too <3 / Your Niall
Jag ler. Mer än vanligt. Niall är en av de få som kan få mig att le ofta. Jag vänder mig mot honom. Han tittar precis på mig då. Jag ser min chans och kysser honom. Länge. Han ler mot mina läppar. Jag får sms. Jag vänder huvudet mot mobilen. Det är från Joline. Jag tittar på vad som står.
Don't forget to call me, your bastard! I love you anyway!!! :D / Joline <3
Jag skrattar.
"What did she write?"
"Look self" säger jag.
"I don't understand swedish.." börjar han.
"Its on english!" upplyser jag.
Han nickar och jag visar smset. Han börjar skratta.
"Evil women, is she always so?" sa han.
"Yes" säger jag och kan inte undgå att flina
"I think I must call her before she call me, because she is very annoying when she must call me" sa jag.
"Okey" sa han.
Jag slår in numret och signalerna går. Precis när jag ska lägga på hör jag Joline i andra änden.
"Hallå?!!"
"Hallå, jag sklle ringa" sa jag.
"Jo, ja, jag glömde bort det.. Men jag skulle handla och när jag gick glömde jag mobilen hemma" sa hon.
"Jahaa.. Vad ville du förresten?" sa jag.
"Wille ringde förut. Han var riktigt jävla förbannad. Han sa att du kunde dra åt helvete och att han åker hem till Sverige igen" sa hon utan att andas.
"Yeesss!!" sa jag och börjar hoppa runt.
"Är du glad?" sa hon.
"Jaaaa! Vad tror du?"
"Aja, vi ses, jag måste gå nu!" säger hon och lägger på.
Jag sätter mig i soffan igen. Jag lutar mig mot Nialls axel. Efter en stund plingar det till i min mobil. Jag tar upp mobilen ur fickan och klickar fram meddelandet.
You seem tired. Do you want sleep? It is five minutes past ten. You look tired. I can keep you company? / Niall :)
Jag log. Jag vände mig mot Niall och pussade han på kinden.
"Yes" viskade jag.
Han tog min hand och vi reste oss. Jag började gå mot hans sovrum. Vi kom in i hans rum. Jag vände mig mot honom. Jag drog av mitt linne.
"Have you any T-shirt I can borrow.." började jag.
"Sure!" sa han och slängde en T-shirt på mitt huvud. Jag muttrade nått ohörbart och drog på mig T-shirten. Jag försökte dra av mina byxor. Dom var alldeles för små. Jag vet inte varför jag hade kvar dom. Ännu mindre varför jag fortfarande använde dom. Tillslut fick jag av byxorna. Jag viker ihop mina kläder och lägger dom på en byrå. Sedan kryper jag ner i sängen där Niall redan ligger. Jag lägger mig med ansiktet mot honom. Jag tittar rakt in i hans ögon. Jag hasar mig närmre honom tills våra läppar möts.
"I love you, very much" sa jag.
"I love you too, more than words can describe" sa han.
Jag log. Sedan kysste jag honom igen. Han la ena handen på min rygg. Den känndes väldigt varm. Det känndes som det brännde in i huden. Men det gjorde inget. Jag la min ena hand om hans nacke och kysste honom igen. Efter en stund så tar han bort sin hand. Och jag tar bort min hand. Sedan sover vi med ansiktena mot varandra. Niall somnar före mig. Jag ligger och betraktar honom en stund, tills jag själv somnar.
Min mobil ringer. Jag vänder mig om med ett ryck. Jag tar upp telefonen och svarar.
"Hallå? Vem är det?" sa jag.
"Hej hej hej! Är du vaken?" kvittrar Joline.
"Nu är jag det, din apa" muttrar jag.
"Jahadu, är du medveten om att klockan är två på dagen?" sa hon.
Jag sätter mig upp i raketfart.
"Va?!" sa jag.
"Jag skämta! Klockan är endast nio" sa hon.
"Alltså är den tio här! Där hade du tur, annars skulle jag mörda dig!!"
"Yess! Eller nej vänta.. Skulle du mörda mig?" hon låter uppriktigt förvånad.
"Ja? Vad trodde du? HAHA, nej jag skämta, jag skulled aldrig mörda dig!" sa jag.
Joline suckar lättat.
"Vad bra! Men jag måste gå nu, puss puss älskar dig!" sa Joline.
"Mm, hejdå, puss älskar dig med!" sa jag och vi lägger på.
Niall lägger en hand på min axel. Jag lägger min hand över hans hand. Sedan vänder jag mig om.
Kapitel 20! Hoppas ni blev nöjda med det! Jag har nämligen jobbat med det ett tag nu! Nästa kapitel kommer antagligen om 2-3 dagar, jag har inte tid så ofta nu för tiden.. Ha det gött!
"Have you any T-shirt I can borrow.." började jag.
"Sure!" sa han och slängde en T-shirt på mitt huvud. Jag muttrade nått ohörbart och drog på mig T-shirten. Jag försökte dra av mina byxor. Dom var alldeles för små. Jag vet inte varför jag hade kvar dom. Ännu mindre varför jag fortfarande använde dom. Tillslut fick jag av byxorna. Jag viker ihop mina kläder och lägger dom på en byrå. Sedan kryper jag ner i sängen där Niall redan ligger. Jag lägger mig med ansiktet mot honom. Jag tittar rakt in i hans ögon. Jag hasar mig närmre honom tills våra läppar möts.
"I love you, very much" sa jag.
"I love you too, more than words can describe" sa han.
Jag log. Sedan kysste jag honom igen. Han la ena handen på min rygg. Den känndes väldigt varm. Det känndes som det brännde in i huden. Men det gjorde inget. Jag la min ena hand om hans nacke och kysste honom igen. Efter en stund så tar han bort sin hand. Och jag tar bort min hand. Sedan sover vi med ansiktena mot varandra. Niall somnar före mig. Jag ligger och betraktar honom en stund, tills jag själv somnar.
Min mobil ringer. Jag vänder mig om med ett ryck. Jag tar upp telefonen och svarar.
"Hallå? Vem är det?" sa jag.
"Hej hej hej! Är du vaken?" kvittrar Joline.
"Nu är jag det, din apa" muttrar jag.
"Jahadu, är du medveten om att klockan är två på dagen?" sa hon.
Jag sätter mig upp i raketfart.
"Va?!" sa jag.
"Jag skämta! Klockan är endast nio" sa hon.
"Alltså är den tio här! Där hade du tur, annars skulle jag mörda dig!!"
"Yess! Eller nej vänta.. Skulle du mörda mig?" hon låter uppriktigt förvånad.
"Ja? Vad trodde du? HAHA, nej jag skämta, jag skulled aldrig mörda dig!" sa jag.
Joline suckar lättat.
"Vad bra! Men jag måste gå nu, puss puss älskar dig!" sa Joline.
"Mm, hejdå, puss älskar dig med!" sa jag och vi lägger på.
Niall lägger en hand på min axel. Jag lägger min hand över hans hand. Sedan vänder jag mig om.
Kapitel 20! Hoppas ni blev nöjda med det! Jag har nämligen jobbat med det ett tag nu! Nästa kapitel kommer antagligen om 2-3 dagar, jag har inte tid så ofta nu för tiden.. Ha det gött!
Kommentarer
Trackback
