"Alex! Vänta!"

"What happened?" sa Niall.

"I have no idea" sa jag.

"I have to check if he's okay! Be right back!"

"Okey, see you in a few minutes" sa Niall.

"Yes" sa jag och pussade han på kinden.

Sedan sprang jag iväg efter Alex. Jag hittade honom brevid sin bil. Han satt lutad mot bilens däck.

"Alex? Hur är det?"

"Kunde ha vait bättre"

"Vad hände?"

"Har du nånsin känt känslan att se den man gillar kyssa en annan kille?"

Jag satt mig brevid honom.

"Nej, men jag har sett den jag gillar kyssa en annan tjej" sa jag tyst.

"Ja, det är klart.." sa han.

"Är det mitt fel att du blev ledsen?" sa jag efter en stund.

"Nej, men jag gillar ju dig, och så såg jag dig kyssa den där Niall"

"Ja, men han är liksom pojkvän"

"Han är, vad?" skrek Alex.

"Du hörde" suckade jag.

"Jaha"

"Jag är ledsen" sa jag och kramade om honom.

"Jag lovade Niall att komma tillbaka, jag går nu, vill du hänga med?" sa jag.

"Visst" sa han glatt.

Jag tog hans hand och gick tillbaks.

"Hey babe" sa jag och kramade om honom.

"Hey Sophie, hi Alex" sa han och tittade på våra händer.

Jag löste upp våra händer.

"Just friends"

"Good"

"Jag åker hem nu, vi ses nån gång" sa Alex och gick iväg.

"Hejdå"

Alex var snäll och min bästa killkompis, men mitt hjärta fanns hos Niall.

"You're my love, not Alex" sa jag och tittade han i ögonen.

Han fick nåt speciellt i ögonen. Han log.

"You're my love to" sa han.

Jag kysste han på panna och gick sedan iväg för att byta om till riktiga kläder eftersom jag fortfarande hade badkläder på mig. Jag hittade ett par tunna vita tajts och en grå kort klänning. Jag tog på mig dom. Sedan stack jag ut till poolen och letade reda på Niall. Han stod några meter bort.

"Niall?" sa jag.

Han vände sig om mot mig. Han strålade av lycka.

"Yes?" log han.

Jag gick fram mot honom.

"I was looking for you" log jag.

Han bara log och gick fram mot mig.

Nu var han ungefär tre centimeter ifrån mig.

Jag tror vi tänkte samma sak. Vi båda lutade oss fram och kysste varandra. Jag fick en pirrande känsla inom mig.

Han var alldeles underbar. Jag hörde fotsteg och några dra efter andan. Men vi brydde oss inte. Vi särade sakta på våra läppar. Jag strålade av lycka. Jag log stort och han log tillbaks. Några började applådera. Jag vände mig om med en förvånad min, även fast jag visste att några var där. Det var Harry, Louis, Zayn, Liam, Becka, Anna, mamma och pappa. Alltså hela min familj, mina vänner plus en fjärdedel av One Direction.

"Eeeh" sa jag och kände hur jag rodnade.

Då började dom att skratta. Jag rodnade bara ännu mer. Tittade ner på skorna och vred lite på mig. Anna och Becka kom fram skrattandes.

"Äh, det var bara en kyss, hur pinsamt kan det va?"

"Jättepinsamt, ifall typ alla man känner tittar på en" sa jag.

"Äh!" sa dom och skrattade ännu mer.

Niall som fortfarande stod brevid mig. Såg ut att fått hundra tomater i ansiktet. Han hade visst rodnat ännu mer än vad jag gjort. Jag började skratta. Han hörde att jag skrattade och vände på huvudet. Han såg att jag skrattade åt han. Då började han skämmas.

"It's embarrassing!" viskade han i mitt öra.

Jag nickade till svar och skrattade.

Dagens kapitel! Trevlig valborgsdag!:)

---

Jag vaknade av att nån nös. Jag öppnade ögonen, men ingen var i rummet. Min dörr öppnades och en blond hårig figur dök in i rummet.

"Samuel, vad gör du?" sa jag.

"Gömmer mig" viskade han.

"För vad?" flinade jag.

"Zayn" sa han. "Han skrämmer mig"

"Men nejdå, han är jättesnäll" sa jag och reste mig och drog på mina kläder.

"Nej, han skriker 'Vas happenin' ' hela tiden, det är läskigt" viskade Samuel.

Jag skrattade åt honom och drog med honom ut från mitt rum. Vi letade på Zayn och jag försökte visa Samuel att han inte alls var läskig.

Men Samuel vägrade tro på mig.

"Zayn, he is afraid of you, hehe"

"Haha, i'm not scary" sa Zayn och log.

Samuel gick fram bakom mig och log snett. Han kramade mig.

"Han var inte läskig" sa Samuel och log.

Jag pussade honom på pannan.

"Jag vet" sa jag.

Jag gick in på mitt rum igen och letade på lappen jag fått av Alex och ringde honom.

"Tjena okänd" sa Alex.

Jag skrattade.

"Hej Alex" sa jag.

"Sophie! Är det du? Jag trodde inte att du skulle ringa?"

"Haha, men det gjorde jag"

"Jaha ja, vad ville du då?"

"Jag undrade bara vad du gör här i London?"

"Åh! Jag foskar om kulturen här och sånt du vet"

"Jaha, fortfarande, men asså,vad fan gjorde du på festen?"

"Jaha, men det var en del av 'jobbet' kan man säga. Jag kollade hur det var på engelska fester" sa han.

"Jaha, är det sånt man jobbar med i Sverige nu för tiden, haha?"

"Det kan man säga, ja"

"Haha, kan vi typ ses nån dag? Det var fan hundra årsen vi var sist!"

"Haha, varför inte? Klart, var ska vi vara?"

"Vi kan vara hemma hos mig"

"Okej"

"Ses!" sa jag och gav han numret på vår gata.

"Jepp, när kan jag komma förresten?"

"Typ, nu? Jag har inget för mig, mer än att killarnna är här och jobbar"

"Okej, jag är där om 10 minuter prick!" sa han och la på.

Okej! Nu måste jag göra mig iordning på tio minuter för jag ser helt förjävlig ut!

Jag gick och tog nya kläder ur garderoben, bortstade tänder och hår sen sminkade jag mig.

Efter tio minuter plingade det på dörren.

"Jag öppnar!!" skrek jag.

Jag sprang nerför trappan och öppnade dörren.

"Aleeex!" sa jag och kramade honom.

"Sophieee!" sa han och kramade mig hårdare.

Jag lirkade mig loss ur han grepp och började gå uppför trappan.

"Kom då!" skrek jag nerför trappan.

Han började gå och gick efter mig. När vi kom upp pekade jag på Anna och Beckas rum.

"Anna och Beckas rum" sa jag och dom kom springades.

"Aleeeeeex!" skrek båda i en mun och kramade honom.

"Hej tjejer" sa han.

"Forskar, dude" muttrade Becka.

Vi andra skrattade bara.

"Och här, är mitt rum" sa jag och pekade.

"Najs, ska vi gå in eller?" sa han.

"Visst" sa jag.

Efter några timmar kände jag ett stort behov av att bada.

"Vill du bada, vi har en pool på bakgården"

"Sure! Jag har faktiskt badkläder i bilen!"

"Medans du hämtar dom, byter jag om"

"Okej" sa han och sprang iväg. Jag började rota bland väskorna. Tillslut fann jag den turkosa bikinin. Jag gick ner till toan och bytte om. Jag tog en handuk och gick ut. Alex stod framför mig.

"Kom, följ efter mig" sa jag.

"Okej" sa han.

Jag började gå ut. Jag gick ut genom glasdörrarna.

"Här!" sa jag.

"Wow, det var en stor pool" sa han.

"Jag vet" log jag.

Sedan tittade jag på sidan av poolen, där stod killarna och lekte blind bock. Jag skrattade. Blickarna vändes mot mig. Jag fortsatte skratta och gick fram till dom med Alex i släptåg.

"Hi guys, this is my friend Alex, he is from Sweden" sa jag.

"Hi Alex" sa dom och log.

Jag slände ifrån mig handuken och gick fram till trampolinen. Jag började hoppa sedan gjorde jag en snygg volt och landade i vattnet.

"Yey!" sa jag.

"I want food" sa Niall, vilket inte förvånade mig ett dugg.

Alla började skratta förutom Alex som inte fattade ett dugg.

Jag gick upp ur poolen och tog min handuk, sedan satte jag mig i en solstol.

Killarna satte sig brevid mig. Eftersom det bara fanns tre solstolar bråkade alla om dom två sista. Även Alex.

Niall och Louis vann och satte sig. Dom andra satte sig brevid och surade. Jag skrattade och torkade mig med min handuk. Sedan skulle jag gå in. Jag reste mig och lutade mig fram mot Niall och pussade honom på kinden, sedan gick jag in. Jag vände mig om precis innan och såg att Niall hade fått en röd rosig nyans i ansiktet. Han var så gullig. Sedan reste han sig och gick efter mig. Jag stannade i köket och öppnade kylskåps dörren. Jag vände mig om och där stod Niall. Han tog upp min haka och kysste mig. Jag la händerna om hans hals och han la händerna om min midja. Jag log mot hans läppar och han log tillbaks. Sedan slutade vi och jag vände mig om. Där stod Alex och såg ut som han fått en hink kallt vatten över sig. Sedan sprang han iväg.

---

---

När vi hade gått in hade vi bemötts av en panikslagen mamma och en arg pappa.

"Var har ni var hela natten?!" skrek mamma.

"Anna svimmade och vi fick lov att köra in till sjukhuset" sa jag.

Dom såg lite lugnare ut men fortfarande arga.

"Okej, hur är det med Anna då?" sa pappa.

Anna klev fram mellan mig och Becka.

"Jag mår bättre, och jag svimmade pågrund av för mycket alkohol, Sophie hade rätt om att jag inte skulle dricka mer" sa hon och gav en tacksam blick mot mig.

Jag bara log tillbaka.

"Herregud?! Hur mycket drack ni egentligen på den där festen?" sa mamma.

Vi svarade inte utan trängde oss förbi dom och gick upp till våra rum.

Jag gick in på mitt rum och lyssnade på spotify. Då och då dök låtar med killarna upp. Jag bara log och somnade strax därefter. Jag hade fortfarande kvar i kroppen att sova middag, konstigt nog. Fast jag somnade bara ibland. Jag var nog bara halv vaken eftersom jag hörde musiken fortfarande. Sen hörde jag en röst som sa.

"She is upstairs, I think she is sleeping"

"Okey" sa nån och började gå uppför trappan.

Jag hörde min dörr öppnas och hur sängen åkte ner en bit när den som kom in satt sig på den.

Jag öppnade försiktigt ögonen. Jag såg lite suddigt först. Men sen kunde jag urskilja det härligt blonda håret.

"Niall" gäspade jag.

"Yes" log han

"What are you doing here?" sa jag.

"I'm going to se if you okey" sa han.

"Aw, i'm just fine" log jag och reste mig upp.

Jag bestämde mig för att byta om. Jag hade haft samma kläder i två dagar. Jag gick fram till garderoben.

"Don't look" sa jag och drog av mitt linne.

"Okey" sa han.

Jag började leta efter ett annat. Jag hittade ett mörkt grönt som snuddade vid färgen svart. Jag tog på mig det.

"I know your looking" sa jag och vände mig om.

Visst gjorde han det, han tittade.

"Liar!" sa jag.

Han började skratta.

"Sorry!" skrattade han.

"You adorable when you laugh" sa jag.

Han tittade på mig och log. Jag gick fram till honom och satte mig brevid honom.

Han kysste mig och la händerna om min midja. Jag kysste han tillbaks och la händerna om hans hals. Det övergick till hångel och han drog mig närmare honom. Jag var lyckligast i världen. Jag vet inte varför men jag strålade av lycka när vi slutade. Mitt leende måste varit rätt fånigt eftersom han skrattade åt det.

---

"I know" sa han och jag lutade mig fram och kysste han.

Han verkade njuta för varje minut som gick. Jag gillade honom väldigt mycket. Jätte mycket. Jag ville inte tänka på vad som skulle hände om han slutade gilla mig. Det skulle vara hemskt. Men jag njöt utav att känna hans mjuka läppar mot mina. Jag kände att han log mot mina läppar. Jag var så lycklig. Helt plötsligt rusade nån in.

"Sophie jag måst.. Oj, förlåt"

Vi slutade kyssas. Jag tittade irriterat på Becka som kommit in.

"Men vad gör du" sa jag irriterat.

"Jag skulle säga en sa.."

"Du kunde väll knackat" sa jag lika irriterat.

"Men det är jävligt viktigt!" skrek Becka.

"Jaja, vad har hänt?" sa jag.

"Anna har hänt! Hon har svimmat" sa Becka.

"Va? fan, vi måste ringa ambulansen!!" sa jag förtvivlat.

"Jag har redan gjort det, för 3 minuter sen, dom kommer om 2 minuter" sa Becka och gick ut.

Jag började gråta. Igen.

"What has happened?" sa Niall oroligt.

"Anna has fainted" grät jag.

"Omg!"

"I know, I love her, shit, I must do something!" grät jag ännu mer och sprang in till Anna.

Hon låg på golvet alledes stilla på golvet. Det enda man hörde var hennes andetag.

"Anna" grät jag "Snälla, du måste vakna, jag älskar dig, jag är så ledsen att jag grälade med dig, jag är så... ledsen"

Ambulans personalen kom in i rummet.

"Is this Anna?" sa dom.

"Yes" snyftade jag. "Can I, my friend and my boyfriend come with her? Please?"

"Okey, come here"

"Niall, come" snyftade jag.

Han kom springandes.

"We gonna follow they, want to hang with me?" snörvlade jag.

"Okey, babe" sa han och pussade mig på pannan.

"Becka, vill du hänga med till sjukhuset?" snyftade jag.

"Okej" snyftade hon tillbaks.

Sedan sprang alla tre ner till ambulansen. Vi hoppade in till Anna.

"Åh Anna, vad hände egentligen? Jag hoppas du kommer må bättre snart" jag försökte le men det såg mest ut som en grimas.

Hon hade fått dropp och andades genom en syrgas tub. Jag fattade inte att hon hade svimmat. Våran lilla Anna.

Då hände det. Hon snörvlade till. Sedan sa hon nåt.

"Jah äh ledsän" lät det som hon sa.

"Hon är ledsen" viskade jag till Becka.

Anna snyftade till.

"Jah älska er" sa hon tyst.

"Vi älskar dig med" sa jag lika tyst.

När vi kom fram till sjukhuset hade Anna vaknat. Hon måde dåligt. Men bättre.

"She gonna come out tommorow" sa läkarna.

Jag kramade Niall. Jag var så glad. Hon mådde bättre. Men jag började gråta mot hans tröja. Han blev blöt men han brydde sig inte. Han bara kramade mig tillbaka. När jag lutade mig bakåt så var det en stor fläck på hans tröja. Jag lutade mig framåt igen och han kramade mig hårdare.

"I can't understand. She is my friend and she has faited"

Han nickade förstående. Han lyfte mitt huvud och kyste min panna.

"It's gonna be okey" sa han.

"I know" sa jag.

Sedan gick jag iväg till Anna satte mig på stolen brevid henne.

"Jag älskar dig, glöm inte det, vårt bråk är över och jag kommer älska dig föralltid!"  sa jag.

"Mm, vi glömmer bråket, vi är bästisar och vi kommer älska varandra föralltid" sa Anna.

Jag pussade henne på pannan och gick iväg till Niall. Satte mig i hans knä. Lutade huvudet mot hans axel.

"She loves me to" sa jag.

"Great" sa han snällt.

"Yes, I love her so much, I don't want to lose her" sa jag.

"I understand that" sa han och log.

"I love her" sa jag precis innan jag somnade i hans knä.

Jag vaknade av att jag ramlade i golvet. Ovanför mig satt en yrvaken Niall. Då kom jag på att jag somnat i hans knä. Jag log svagt mot honom och han log tillbaks. Jag älskade hans leende. Hans söta ögon. Han är bara min. Och jag älskade honom för den han är. Han hade lutat sig tillbaka i stolen och jag satte mig brevid honom för att inte göra så att han vaknade. Ifall han sov alltså. Han mumlade nåt som inte ens en mus kunde höra. Sedan hörde jag vad han sa.

"Foood, Nandoooos, Hungryyyyy"

Jag skrattade för mig själv. Sedan släkte jag taklampan och somnade.

---

"Sophie" mamlade en trött Niall. "You must go up now"

"What time is it?" sa jag.

"Ten minutes past eleven" sa han.

"Shit!" sa jag och hoppade upp från stolen.

Jag sprang fram till sängen där Anna legat dagen innan.

"Anna, hur är det? Mår du bra?"

"Jadå, jag mår mycket bättre, doktorn sa att jag skulle få äta lunch sen skulle jag få ka hem" sa en morgonpigg Anna.

Jag sprang till Becka som fortfarade sov. Jag skakade på henne så att hon skulle vakna.

"Mm, vad äre?" sa hon trött.

"Anna får åka hem efter lunch!" sa jag lyckligt.

"Vaa? Jaa!" sa hon lika lyckligt.

Jag nickade nöjt och gick iväg.

"Anna going home today, i'm so happy" sa jag till Niall.

"Thats really good" sa han.

"Yes"

Jag satte mig på en stol. Jag kunde inte låta bli att le. Jag var så glad.

Efter ungefär en timme så hade Anna ätit lunch och var redo att åka hem.

"Vi har ingen bil" sa hon besviket.

"Jag kan be Niall ringa Liam? Han har körkort" sa jag.

"Okej, gör det" sa Anna.

Jag vände mig mot Niall.

"Can you call Liam? We have no car" sa jag.

"Yes, okey"

"Good" sa jag och kysste han på pannan.

Sedan vände jag mig mot Anna igen.

"Var är Becka?"

"Ehm, vet inte"

"Här är jag" hörde man Becka ropa från andra sidan korridoren.

"Men! Kom hit då!" skrattade jag och Anna.

"Okej" sa hon och började springa.

"Liam comes" log Niall.

"Good" sa jag och log.

Sedan gick vi ut till parkeringen.  Vi väntade i ungefär 10 minuter innan Liam kom. Vi hoppade in och jag och tjejerna började snacka svenska. Vi pratade om hur oroliga jag och Becka varit för Anna. Att jag hade gråtit jätte mycket. Anna kramade.

"Jag är frisk nu i alla fall" sa Anna och log.

"Jag vet" sa jag.

När vi kom hem tackade vi för skjutsen och gick ur bilen. Niall åkte hem med Liam. Jag berättade att jag och Niall var ett par. Deras hakor åkte ner till golvet.

"VAAAA?!!" skrek dom.

"Haha, lugna er, ja faktiskt, haha" sa jag.

"Coooooolt" skrek dom.

"Akta så att ni inte väcker nån" sa jag.

Anna höjde ena ögonbrynet.

"Klockan är ett på dagen, vem fan sover nu?" sa hon sakastiskt.

"Ehm.. jag vet inte" sa jag.

"Juste" skrattade Anna.

---

---

"Sophiee" sluddrade Anna.

"Ah" sa jag.

"Är spriten slut?"

"Nej, men du får fan inge mer, du kommer ju spy hur jävla mycket som helst annars" sa jag.

"Men, vafan! Ge mig spriten innan jag har sönder nåt!" skrek Anna.

"Nej, det tänker jag fan inte gö!" sa jag.

"Äh! Jag går och frågar i köket då" sa Anna argt och gick.

"What did she want?" sa Niall.

"You're welcome" sa dom och log som stora idioter.

---

Sophies perpektiv:

Jag hade bytt om till kläder och gått upp till mitt rum och börjat lyssna på "Skin" som Ras Cricket hade gjort.
Helt plötsligt kom Niall in med armarna på huvudet och skrek, skrattade "Leave me alone"
Helt plötsligt blev han tyst men sa sedan:
"What song?"
"Skin"
"Skiiiin?" sa han.
'"A swedish, beautiful song" sa jag.
"Can you translate it for me?"
"Sure" sa jag och fortsatte "Shine shine, like the sun you are, let  the world see your beautiful smile

---

Precis efter Niall gått för en timme sen hade jag loggat in på twitter och skrivit:

Jag loggade in igen nu och kollade runt lite. Jag hade 5 nya följare. Boysen. Haha, inte konstigt eftersom dom fick mitt twitternamn.

Jag loggade ut och somnade med ett leende på läpparna.

När jag vaknade var det redan ljust. 'Shit!' tänkte jag.

Jag hoppade upp ur sängen och tog på mig en pyjamas eftersom jag inte orkade välja kläder.

Jag öppnade dörren och tittade in i pappas arbetsrum.

Killarna var redan här.

"FAAAN!" skrek jag.

Nu stirrade alla på mig. Jag skämdes. Jag stod bara i min så kallade "Bamse" pyjamas och skrek.

Sedan började dom garva.

Jag förstod att dom garvade åt min pyjamas. Jag sprang tomatröd i på mitt rum och valde kläder. Ett mörkt lila linne och tajts med vita jeans shorts över.

Jag gick ut ur rummet.

Jag råkade smälla igen dörren till mitt rum så alla stirrade på mig igen. Jag rodnade och vinkade bara lite trött.

Sedan sprang jag in på Anna och Beckas rum.

"Fan vad pinsamt det dä.." jag avbröt mig själv när jag såg att Louis tydligen var där inne.

"Ehm, Becka, vad gör Louis här"

Han kollade lite konstigt på mig. Jag ignorerade det.

Becka rodnade.

"Ehm, jag sa att han fick komma in" sa hon.

"Ehm, i'm here, and I don't understand what you say" sa Louis.

Jag började förklara att det inte var någonting, och att grabbarna väntade på honom.

"Okey" sa Louis tyst och gick ut ur rummet.

"Du ska bara veta vad som  hände nyss!!" sa jag.

"Vad?!" sa Becka nyfiket.

"Jag vaknade för typ 10 minuter sen, då gick jag ut med bara min pyjamas, min Bamse pyjamas, då fick jag psykbryt för att jag såg att killarna redan kommit hit, då skrek jag "Fan" då stirrade alla på mig" jag pausade för att andas "Sedan gick jag in och tog på mig riktiga kläder, då råkade jag smälla i dörren så att alla stirrade på mig igen"

Hon började garva.

"Inte kul jue!" sa jag.

"Jo" skrattade hon.

"Nejj!"  skrek jag medan jag gick ut baklänges genom rummet.

"Joo" skrek hon och följde efter skrattandes.

"Neeej" sa jag och krockade med nån. Jag vändes mig genast. Niall.

"Oh, i'm so sorry!"

"It dosent matter" sa han och log med munnen full av mat. Jag kvävde ett skratt.

Jag gick genast in i mitt rum och lämnade dörren öppen för att se vad pappa och killarna jobbade med.

Jag la mig i sängen och kikade ut. Becka kom in i rummet och la sig brevid mig.

Jag kikade fortfarande på vad dom gjorde. Dom såg ut att sjunga in en video.

Jag hade sökt efter killarna på spotify, jag hade hittat ganska många låtar.

Jag tog fram mitt headset och började lyssna på en låt som tydligen hette 'Stole My Heart', den var riktigt bra faktiskt.

Jag blundade och rörde på huvudet i takt med musiken.

Helt plötsligt gormade killarna in och slet ur headsetet för att höra vilken låt det var.

"Why you listen to us" ylade de.

Jag bara skrattade.

"My verse is now" sa Harry stolt.

Jag bara skrattade.

"It's a really good song, actually" sa jag.

"We now" flinade dom.

"But now, get out of my room!"

Men dom bara sjöng med i låten det falskaste dom kunde.

Jag garvade och håll för öronen.

Jag reste mig ur sängen och föste ut dom. Jag skrattade säkert i 10 minuter efter dom gått.

Sedan bytte jag om till bikini och gick ut till poolen.

Jag tog med en bok på vägen.

"What book?" sa nån och drog boken ur händerna på mig.

"A swedish one" sa jag och vände mig och och såg Liam och Zayn stå där. Det var Zayn som höll i boken.

"Isch!" sa han och slängde den i poolen.

"Zayn!" skrek jag och dök i poolen. Jag fiskade upp boken med handen och stirrade upprört på honom.

"Your fault!" skrek jag och pekade på den genom blöta boken.

Jag hörde några skratta. Jag vände mig om. Där stod Becka Anna, Niall, Louis och Harry.

Jag hoppade upp ur poolen och stirrade argt på dom. Men slutade genast vara så arg och började skratta åt mig själv istället.

"Sorry Zayn, but it was my favorite book"

"Oh, i'm so sorry" sa han.

"Äh" sa jag, fast jag visste att det var svenska. Men jag antog att han förstod ett sånt lätt ord.

Jag gick förbi alla in i huset och hängde upp boken på tork.

"Vad har hänt?" sa pappa.

"Zayn kastade min bok i poolen" sa jag.

"Haha, varför då?"

"För att den var på svenska" muttrade  jag.

Pappa bara skrattade och gick ut till grabbarna.

Jag gick upp till mitt rum och bytte till en annan bikini. Den var turkos. Färgen jag älskar. 'Den var fin' tänkte jag och gick ut igen. Sen satt jag mig i solstolen. Anna och Becka börja skvätta vatten på mig.

"Ge er, jag blir blöt!" gormade jag åt dom.

Dom bara skrattade och fortsatte.

"Come on guys, help me" bedjade jag.

"No!" sa dom och började skvätta på mig med. Då fick jag nog och reste mig och sprang runt poolen. Då halkade jag på en blöt fläck vid sidan av poolen och ramlade.

Alla började garva. Även mamma som hade kommit ut.

"Stop laugh at me, not funny!" skrattade jag.

"No! It was really fun" skrattade Harry.

"No, it was not!" sa jag.

"Yes! It was" garvade Anna.

Jag bara lipade åt dom och klev upp ur poolen.

"Come on, we joked" sa Niall.

"Noot fun" tjurade jag.

"Eh, Becka, vad säger du, ska vi få henne på bra humör" sa Anna.

"Visst" sa hon och log mot mig.

"Kom Sophie, vi går och hämtar en handduk åt dig så du blir varm" log dom mot mig.

"Tack" sa jag snällt. "We go in" sa jag till boysen.

"Okey!" log dom.

Sen gick vi in och tjejerna gick och hämtade torra handukar.

"Tack" log jag stort.

"You're welcome" sa dom och log som stora idioter.

---

Yeey!:) Nej, men, Feedback! :)

"But seriously, what did you and Harry talked about?" sa jag.

Niall kom fram och viskade en sak i mitt öra.

"Whaaat, kiss mee?"

"Harry's idea!" sa Niall oskyldigt.

"Haha, don't worry, it was a good idea" sa jag och kysste honom.

Killarna log lite fånigt åt oss, sedan gick dom iväg för att jobba.

Anna och Becka stannade kvar.

"Omg! Sophie! Du är bara för... Cool!" sa dom och satte sig brevid mig.

"Yeah, sure!" sa jag.

Sedan kom Louis in.

"Ehm" han såg lite tveksam ut. "Whats your twitter name?"

"Oh, its "@_If_I'm_Louder_" " sa jag.

Han stirrade på mig.

"Where did you get that sense from?"

"Eh, some song called "More than this" I don't think you heard of it" sa jag.

"Heard it before?! It's my song!" sa han och sprack upp i ett stort leende.

"Have you done this song? But, who sings sentence then?"

"Yes, me and the guys have done this song, and it is Niall who sings sentence"

Jag rodnade. Niall. Det var där jag fått mitt twitter namn ifrån.

"You blush, dude" log han.

"I know" sa jag.

Louis skrev upp namnet på en lapp. Sedan gick han iväg.

Jag hörde han ropa:

"Guys! I've got Sophies twitter name!"

"Oh! What is it?"

"Actually, it is "Louis_is_best"

"Haha, sure" garvade killarna.

"Okey, it is "@_If_I'm_Louder_"

Jag hörde hur killarna gapade, jepp jag hörde hur dom gapade.

"What?" ropade Niall. "It's my sense!!"

Jag rodnade.

"Haha, Sophie ofta du tog ditt twitter namn från en låt?" sa Becka.

"Ehm, jo faktiskt" sa jag.

"Jag är sugen på glass, nån mer än jag?" ropade jag, fast jag inte behövde eftersom killarna inte förstod ett skit.

"Jaaaag!" skrek Becka och Anna.

"Jag ska bara fråga..."

"Pappa" suckade dom.

Jag gick ut ur rummet och in till pappas arbetsrum.

Killarna spelade visst in en låt just då, men blev klar efter typ 5 sekunder.

Nu tittade alla på mig.

"Ehm, pappa?"

"Ja, hjärtat?"

"Jag och tjejerna är sugen på glass, har vi nån?"

Jag kände blickarna bränna i min rygg.

"Jadu, det tror jag väll" sa pappa "jag går och tittar, ta över här så länge"

"Men pappa, jag vet ju in.."

"Jag är strax tillbaks" sa pappa precis innan han gick ut.

Jag vände mig om och suckade. Jag kände mig uttittad.

"Please, stop staring at me" sa jag irriterat.

"Sorry, but we don't understand what you said, and we want to know" sa Liam.

"I want some ice cream, so my dad going to check out if we had ice cream" sa jag och suckade. "You understand now?"

"Yes we do" sa Zayn.

Precis efter Zayn sagt så kom min pappa. Jag suckade lyckligt.

"Hittade du glass?" sa jag lite för överdrivet glad.

"Ja, det gjorde jag, det ligger nere i frysen" sa pappa.

"Good, thank you dad!"

"You're welcome"

Killarna gav mig konstiga blickar. Jag bara blinkade åt dom.

Jag och tjejerna hade gått ut till pollen och solade lite.

Killarna hade gått för ungefär en timme sen för att äta.

"Jag tror jag gillar Louis" sa Becka.

Jag och Anna 'Ooh'ade åt henne. Hon räkte ut tungan.

"Jag tror jag gillar Harry" sa Anna med en viss tvekan i rösten.

Jag och Becka 'Ooh'ade åt henne med.

"Jag gillar Niall, tror jag, haha" sa jag.

Jag hörde fotsteg. Jag vände mig. Där gick killarna, jag såg att Niall log lite.

Fuck! Han hade hört mig säga hans namn,

Lite senare på kvällen loggade jag in på twitter och skrev:

Jag hörde fotsteg utanför dörren. Nån knackade på dörren.

"Kom in, or Come in" sa jag eftersom jag inte visse ifall det var nån som talade svenska eller engelska.

Jag såg en blondhårig figur stiga in.

"Niall?" sa jag förvånat. "What are you doing here?"

"I'm just here to ask if you felt better?" sa han med ett snett leende.

"How do you know i'm not feeling good?"

"Twitter" log han. Det där bedårande leendet.

Niall satt sig brevid mig i sängen.

Just då kände jag nåt var påväg uppför strupen.

"I'm sorry Niall but i need to.." sen sprang jag iväg till toaletten på nedervåningen.

Eftersom jag hade gått och lagt mig, jag låg i sängen. Så hade jag bara sprungit upp i trosor och BH.

Jag satt mig vid toaletten och spydde. Det sved i strupen. Jag hörde fotsteg.

'Nej' tänkte jag.

När jag hörde knackningar sa jag:

"Pease, leave me alone, i'm have just spew" sa jag.

Men den som stod utanför öppnade ändå.

"Please, Niall, leave me alone. I don't want you to see me like this"

"I will not leave you when you feel like this! I'll get the guys!"

Innan jag han protestera var hann borta.

Efter en stund hörde jag Niall snacka med dom andra, jag hörde Anna och Becka i bakgrunden. Som tur hade vi en står toalett så alla 9 fick plats.

"Sophie! Hur mår du, mår du bra, vi hörde att du har spytt, snälla säg att du är okej?" skrek Anna.

"Yes i'm okay" Jag torkade av händerna på en handduk.

"You have just underwears" sa Louis.

"Yes I know, stop staring at me like that" fräste jag och sprang upp till mitt rum.

Jag var riktigt arg att alla stirrat på mig när jag bara satt i underkläder. Särskilt när det var ett utav världens mest kända pojkband som tittade på mig. Jag kröp försiktigt ner i sängen.

Efter 10 minuter öppnade nån dörren.

Niall.

"Are you okay?"

"You was really angry"

"Yes, because everyone stared at me"

"I'm so sorry" sa Niall och satte sig på sängen.

"It's okay"

Vi satt en lång stund under tystnad när Niall helt plötsligt lutade sig framåt.

"Ey! Stop! I've just spewed , and you want to kiss me?" sa jag och kollade konstigt på honom.

"Yes?" sa han undrande.

"I can infect you?"

"I can take that risk" sa han och lutade sig framåt.

Den här gången stoppade jag inte honom.

"Wow, you're a great kisser!" sa han imponerat.

Jag rodnade lite.

"You're cute when you blush" sa han och log.

"I'm not" sa jag och slog han lätt på armen.

"You lie" sa han och kollade misstänksamt på mig.

"Haha"

Vi kysstes igen. Jag fick äntligen kyssa killen jag gillade. Okej. Jag hade kysst honom två gånger innan. Men det var när andra såg på. Nu var vi helt ensamma.

"Niall" sa jag.

"Yeah?"

"You never told me how old you are?"

"Oh, i'm 18 almost 19"

"I'm 18 years old" sa jag och han log.

"I'm a year older than you! Ha ha" sa han retsamt.

"Your.." sa jag och hoppade på han.

Men han var starkare och vände mig på rygg.  Sedan började han kittla mig.

"Niall! Hahhaha, Stop it hahaha" skrattade jag.

"Only if i get a kiss"

Jag funderade men sa sedan:

"Okay"

Jag lutade mig fram och kysste han mjukt.

---

---

Sophies perspektiv:

Herregud! Killen jag tycker är söt frågar om jag vill gå ut med honom! Klart jag vill!

men ifall du har nått tips?

"Ja, eller hur" sa jag och Becka.

---

"Vi kommer älska att bo med dig Soff" sa Anna och Becka.
"Hehe, jag kommer att älska att bo med er också!" sa jag.
"Shit!!" skrek Anna.
"Vad?" undrade jag och Becka.
"Flyget går om 5 minuter!!" sa Anna.
"Shit! Tjejer! Spring!!" skrek jag.
När vi kom tillbaks så såg vi att mamma stod och letade efter oss.
"Mamma, här är vi!" sa jag.
"Herregud tjejer! Flyget går om 2 minuter! Vi har jätte bråttom, spring!" skrek mamma.
Vi hann precis. Alla pustade ut. Vi gick på och satte oss. Anna blev lite små sur för hon hade fått lov att sitta bredvid Samuel. Samuel var lite små kär i Anna hade jag märkt. Så han pratade som en galning när han hade chansen. Jag och Becka skrattade som galningar när han berättade om att han drömt att dom pussades. Anna räckte ut tungan åt oss.
"Ladies and gentlemen, we land now in 10 minutes, prepare for landing" dånade en röst genom högtalarna.
"Neeej! Jag vill sitta kvar med min älskling" skrek Samuel.
Jag, Anna och Becka garvade som galningar.
Samuel la huvudet i händerna och skämdes när förstod vad han sagt.
"Eh, jag menade.."
"Haha, lilla gubben, det gör inget" sa Anna och gav han en puss på kinden.
Samuel sken genast upp i ett leende.
"We land about 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Ladies and gentlemen, we have now landed in London." sa en röst genom högtalarna.
"Ja!" sa jag.
Vi gick av planet och plockade fram alla flytt grejer. Flyttbilen med alla möbler skulle komma om 7 timmar.
Vi hade åkt bil i 2 timmar när mamma äntligen sa:
"Vi är framme" sa mamma och pekade på ett stort hus med pool.
Jag, Samuel, Anna och Becka spärrade upp ögonen.
"Det var s-s-stort" stammade Samuel.
Vi andra nickade instämmande.
"Visst är det. Det finns hela 15 rum sammanlagt." sa pappa.
"Det finns vad?!" skrek vi i en mun.
"Haha, lugna er! Ni får välja rum själv" sa pappa.
Vi sprang mot huset.
"Öj! Samuel och tjejerna!" ropade pappa.
"Ah?" sa vi undrande.
"Eftersom det var Sophies födelsedag igår så får hon bestämma rum först" sa pappa.
"Okej!" sa vi.
Jag gick in. Jag drog efter andan. Det var större inomhus än vad det såg ut utifrån.
Jag sprang upp på övervåningen. Jag tittade igenom rummen tills jag hittade det jag letade efter. Det var det näst största rummet, och det var helt perfekt. Det hade 2 fönster och var högt i tak.
"Mamma! Jag har hittat rummet jag vill ha nu" a jag.
"Okej! Jag säger till dom andra att dom får börja välja!" sa mamma.
"Sophie! Jag och Anna har rummen bredvid dig" log Becka.
"Soff! Jag har mitt musikrum snett emot ditt rum, så när din dörr är öppen kommer du kunna se in här, eftersom det är glassväggar till hälften" sa pappa.
"Okej" log jag.
Precis vad jag velat! Musikrummet låg snett emot mitt rum. Det var bra, eftersom jag älskade att se när pappa jobbade med alla kändisar.
Efter 5 timmar kom alla möblerna. Min himmelsäng tog dom ut först. Dom bar in den i mitt rum, sedan sa dom:
"You may assemble the bed yourself" sa flyttgubbarna.
"Yes, I will do that" sa jag och började montera ihop den.
När jag äntligen var klar la jag mig i sängen och suckade lyckligt.


Jag öppnade ögonen och märkte att det var mörkt ute. Sist jag tittade var det ljust. Jag steg upp och kollade på klockan. 11:30. Sist jag tittade var klockan 18:01.
"Nej" sa jag tyst för mig själv.
Sedan gick jag och la mig. Efter nån minut sov jag djupt.

"Soff" sa Samuel.
"Aaah, vad är det gubben?"
"Du måste upp, pappas artister kommer om en timme" sa Samuel.
"Vad?!" sa jag irriterat. "Om en timme?"
"Ah, skynda dig om du inte vil stå pyjamas när dom kommer, pappa sa att dom var i din ålder ungefär"
"Va? Okej, då har jag bråttom, så ja, stick nu Samuel!" sa jag panikslaget.
"Okej okej" sa han med händerna oskyldigt i luften.
Jag hoppade upp ur sängen sprang fram till garderoben och valde ett vitt linne och en vit kjol.
Jag sprang  in i badrummet och duschade. Sedan borstade tänderna.
Sen gick jag in och satt mig vid datorn. Efter en stund kom Anna och Becka in.
"Du Sophie" sa Anna.
"Ah, vad är det?"
"Vi vågar inte vara själva på rummet nu när det där pojkbandet ska komma, så vi undrar om vi får vara här"
"Men självklart, ni behöver inte fråga ens!" sa jag glatt.
Jag loggade in på twitter och skrev:

"In a few minutes, something known boy band from england come to my home, and I have no idea who they are?"

Sedan loggade jag ut och började snacka med Anna och Becka. Efter fem minuter hörde jag pappa säga:

"So guys, this is my home! Do you want me to show you around?"
"Yes, it will be fun" hörde jag en röst säga.
"So, this is my wife Mary"
"Hi Mary" sa några röster.
Sen hörde jag dom gå uppför trappan.
"This is my daughter's friends' rooms. And here is my daughter's room. But look here she is, Sophie, come and say Hi to the boys!"
"I will" sa jag.
"Hi i'm Sophie"
"Hi Sophie, i'm Louis" sa en utav dom som tydligen hette Louis.
"Hi, i'm Harry" sa Harry.
"Hi, i'm Liam" sa Liam
"Hi, i'm Zayn"
Sen trängde en blondhårig kille fram mellan dom.
"Hi Sophie, i'm Niall"
"Guys" sa jag.
"Yeah?"
"This is my friend Becka, and this my friend Anna" sa jag.
"Oh! Hi Anna and Becka" sa dom.
"Hi" sa dom tillbaks och log.

---

Yeah! Nu kom killarna in i bilden lite i slutet:)
Shit, har aldrig varit så här pigg på att skriva :o Aja, det kommer mer sen/imorgon:)