"Alcohol" sa jag snabbt. "She was for drunk, so I don't give it to her, so she got mad at me"

"I saw that, she was really drunk, like you for an hour ago" sa Niall.

"Yeah, I know"

Jag tänkte tillbaka på det. Fan asså, jag var riktigt jävla full fortfarande, det gick ju inte ur bara med en handklappning, nej, men jag var klarare i skallen nu när jag hade nån att vara med. Jag hade tänkt dricka mer. Men Niall hade stoppat mig och sagt att då skulle jag må ännu sämre imorgon. Usch jag hatade att vara bakfull. Men man får ta dom riskerna när man dricker.

"Sophie?" sa Becka och vftade med handen framför ögonen på mig.

"Oj! Ah? Vad äre?"

"Jag vill inte dricka mer nu och Anna tjatar på mig att jag måste, snälla be henne sluta!" sa Becka

Jag såg Anna kom bakom henne med en starköl i handen. Anna blev verkligen knäpp när hon drack.

"Becka! Här" sa hon och tryckteupp ölen i ansiktet på Becka.

"Jag vill inte ha!!" skrek Becka.

"Klart du vill!" skrek Anna.

"Anna, låt henne va, om inte du slutar åker vi hem utan dig" sa jag.

"Men, nejä" sa hon.

"Jo, så ge dig" sa jag.

"Okej.." sa hon och började långsamt dricka ölen.

"Drick inge mer!" sa jag och slet den ur hennes händer.

"Det bestämmer inte du" fräste hon och fortsatte. "Nu åker vi hem, jag orkar inte med att du tjatar på mig hela tiden"

"Okej.." sa jag tyst.

Anna gick iväg för att säga till killarna att vi ville hem. Jag gick in i köket och hämtade en lättöl för att kyla ner mig själv.

"Sophie, why you drink more?"

"I want to"

"But, it's not good?" sa Niall, som det tydligen var.

"I've just had a fight with Anna, I use the beer to cool down myself!"

"But, take water?"

"No" sa jag.

Niall tittade bekymrat på mig när jag tog en till. Han såg inte ut att gilla att jag drack så mycket. Konstigt! Han gillade väll inte att den han gillar är alkolist på fester. Fast bara på fester, konstigt nog.

"Sophie, Anna vill inte prata med dig, men vi ska åka nu i alla fall" sa Becka.

"Okej" sa jag.

"Niall, we are going home now" sa jag.

"Okey" sa han.

Vi gick ut till bilen och satte oss. Jag hade tagit en extra lättöl, för jag skulle ha nått sen. Liam körde hem oss. Becka satt i baksätets mitt. Bara för att jag och Anna inte skulle börja bråka. Anna hade tagit en starköl med sig. Jag antog att hon hade en extra. Hon tog alltid två saker av varje. När vi kom hem tackade jag för skjutsen och klev ur. Jag sprang in och upp på mitt rum, la mig i sängen och stirrade upp i taket. Jag hörde nån öppna dörren. Jag hoppades på att det var Anna så att vi kunde be varandra om förlåtelse. Men det var det inte. Det var Samuel.

"Sophie, Becka sa att du mådde dåligt. Jag vill komma och se så att du mår bra" sa han försiktigt och kom in och satte sig på min säng.

"Jadå, jag och Anna har bara bråkat lite, inget farligt" sa jag och tog fram lättölen.

Det bästa med min lillebror är att han aldrig skvallrar för nån. Han håller det inne. Han skulle aldrig förråda mig.

"Jadå, jag och Anna har bara bråkat lite, inget farligt" sa hon och tog fram nåt som liknade öl.

Jag visste att hon litade på mig. Jag skulle aldrg berätta för nån.

"Jag hoppas du blir bättre" sa jag och pussade henne på kinden. En familjepuss som Sophie alltid sa när hon pussade mig på kinden.

Då kände jag det. Hon luktade jättemycket alkohol. Jag började undra om hon var full eller inte. Hon såg ju lite konstig ut. Typ som hon var snurrig eller nått sånt.

"Är du full" sa jag försiktigt.

Hon suckade.

"Ja, det är jag" sa hon.

Då började hennes mobil ringa.

"Såja, nu får du gå" sa hon.

Det sista jag hörde var att hon sa "Hi Niall" hmm.

"Hi Niall"

"Hi Sophie, how is it?"

"It could be better" sa jag.

"Oh"

Kort tystnad. Jag tog upp ölen och drack så tyst jag kunde. Men han verkade hört det.

"You still drinking?" sa han.

"I don't"

"I'm not so sure about that" sa han.

"But.."

"I come over. Is that okey?"

"Yes it is" suckade jag.

"Good, see you!" sa han och la på.

Efter tjugo minuter plingade det på dörren. Jag sprang ner. Jag fick tårar i ögonen när jag gick förbi Annas dörr. Jag ville verkligen inte vara osams med min bästa vän. Jag öppnade dörren.

"Hi Sophie" sa han.

Jag slängde mig på honom ch kramade honom, jag snyftade.

"What is it?"sa han oroligt.

Jag släppte taget om honom och han såg att jag hade tårar i ögonen. Han torkade bort dom.

"Is it Anna?" sa han.

"Yes" snyftade jag.

Han kramade mig.

"I'm so sorry" viskade han i mitt öra.

"It dosent matter, she mad at me and it's my fault"

Han sa inget utan fortsatte att krama mig. Jag kände hans andetag på sidan av min hals.

"Come on, we go up t my room" viskade jag.

"Okey" sa han och släppte mig.

Vi gick upp för trappan. Jag hörde Anna prata med nån. Antagligen Becka. Jag började gråta. Niall tittade på mig.

"It's gonna be okey" sa han.

Jag nickade till svars och vi gick in på mitt rum. Det såg ut som ett bombnedslag. Men det var inte det jag bekymrade mig för. Min öl stod fullt synlig. Jag såg Nialls ansikte förändras från ledsen till upprörd.

"You promise" sa han och pekade på ölen.

"Sorry, i'm, so sorry"

"It dosent matter" sa han snällt och satte sig på min säng.

Han klappade på platsen brevid sig och jag satte mig där. Jag hörde Anna snyfta i rummet bredvid. Jag började gråta. 'Jag är så känslig' tänkte jag. Niall såg bekymrat på mig. Han såg ut att inte veta vad han skulle göra. Jag la ner huvudet mellan knäna och började snyfta högt. Niall la sin hand på min kind. Jag reste på huvudet och han log ett snett leende.

"I don't wanna se you like this" sa han snällt.

"But it hurts, in my heart, i'm miss Anna"

Han svarade inte utan lyfte upp min haka och kysste mig. Han smakade jordgubbar. När vi kysstes kändes det som inga andra existerade. Bara han och jag. Han slutade. Jag kramade honom och sa nått jag velat säga länge.

"Would you be my boyfriend?"

"Han slutade krama mig och tittade på mig. Sedan log han.

"Yes"

Jag lutade mig fram och kysste han. Han var bara för underbar. Han lutade sig över mig och kysste mig. Han fick mig att känna mig bättre. Jag slutade kyssa honom.

"You make me to feel better" log jag.

---