"Fan fan fan fan fan" sa jag

"What?"

"Jag sa.." juste jag pratar ju svenska!

"Ehm, sorry Niall, can I call you later?"

"Sure, I wait" sa Niall.

"Thanks, it means a lot" sa jag.

"See you, call me" sa Niall.

"Yes, goodbye"

"Goodbye" sa Niall

"Goodbye" I said.

Fuck, what have I done! I had asked her if she wanted to go out with me,

when she began talking in Swedish, then she said she'd call later. Damn!

The first day I met her I asked if she would go out with me, I'm such a fool!

Hur kan jag vara så dum? Jag sa att jag skulle ringa senare, fan, varför sa jag inte bara ja? Jag tyckte han var söt och rolig, och dessutom har han jättefina ögon! Varför sa jag så...

Jag måste prata med Anna och Becka!

Jag gick ut ur rummet och smög till Becka och Annas rum.

"Becka? Anna, är ni där"

"Ja, hurså?"

"Jag skulle vilja prata med er om en sak"

Dom reste sig ur sina sängar och kom fram till mig.

"Vad då?"

"Vi går in på mitt rum så berättar jag" sa jag.

Vi gick in i mitt rum och jag berättade hela historien om att Niall ringde och frågade och så.

"Nejj! Varför sa du inte bara ja?" sa Anna.

"Jag ville, men vågade inte"

"Stackare" sa Anna.

"Ska vi ringa honom och se så att han mår bra?" sa Becka.

Jag nickade.

Dom gick ut ur rummet och jag hörde dom börja prata.

Efter en stund kom dom in igen.

"Niall ville inte prata med nån. Men vi pratade med Louis, han sa att Niall var rätt nere och att Niall hade sagt något om "Första dan, jag är en sådan idiot" nått sånt"

"Nej, jag ville verkligen inte göra honom ledsen" grät jag.

"Såja, det ordnar sig" sa dom och klappade mig på axeln.

Sedan gick dom iväg och jag somnade rödgråten.

Nästa dag kom killarna. Jag var på mitt rum och hade gråtit hela morgonen. När killarna gick förbi mitt rum tittade dom in. Dom såg att jag hade gråtit eftersom hela mitt ansikte var rött och blött.

"What happened with you?" sa Louis.

"Nonthing, i'm just... sad"

Niall stirrade på mig. Jag undvek att se på honom eftersom jag inte gillade att folk tittade på mig när jag var ledsen.

"Louis. Go. I talk to her." sa Niall.

Nått pirrade till i min mage. Jag undvek att tänka efter vad det var.

När dom andra killarna gått kom Niall fram till mig.

"How is it?" frågade han snällt.

"Not good" sa jag. "It's my fault" snyftade jag.

"What is your fault?"

"I would have answered yes. Then no one would become sad. I wanted to say yes, but I ..." jag suckade "could not"

"It's not your fault. It's my fault, I would not go so quickly forward , you panicked. It's really not your fault"

"I panicked, yes, but it's no one fault, but if I had to answer " jag sprack upp i ett leende "is my answer yes"

"Really"

"Yes" sa jag och log stort.

"Thats good" sa Niall och böjde sig fram och kysste mig. Just då kom Anna, Becka och killarna.

"Aww" sa Anna och Becka.

"Ooooh!" sa killarna.

Jag reste mig och log bara mot dom.

"Niall kissed a girl! Thats really cool!" sa Harry, som verkade vara den flörtiga.

"Niall kissed a girl! Thats really cool!" Harry said.

"Hahaha! Its noooot" I said and started laughing.

"Well, that's it!!" said Harry cocky and smiling.

"Ey, dream about it" I said.

Then Sophie started to speak swedish.

"Var det roligt att "prata" med Niall" sa Anna retsamt.

"Haha! Sluta, inte roligt" log jag.

Killarna kollade lite konstig på oss men vi fortsatte prata ändå.

"Asså, du kysste en kille som är med i ett jättekänt pojkband, hur coolt är inte det?!" sa Becka.

"Det är inte så speciellt eftersom jag inte vet vad deras band heter" sa jag.

"Jag vet" sa Anna stolt.

"Vad heter dom då?" sa jag nyfiket.

"One Direction"

Nu stirrade killarna mer än någonsin.

"Who's One Direction?" frågade jag Anna.

"Ehm, actually, we are" sa killarna.

Nu var det min tur att stirra.

"Whaat?"

Killarna skrattade åt min min.

"What is so funny?"

"Didn't you know that?" sa Niall.

"No" sa jag häpet. Sen kom jag på en sak jag faktiskt visste. "My friends in sweden love you, god, they talk on about you everyday! And I just "Hah? Who is that" Thats a little embarrassing to tell you that"

"Haha, so, you not a fan?" sa Zayn.

"Actually, I'm not" log jag.

"Sophie" sa en röst.

"Ja vad är det Samuel?"

"Vilka är dom där?"

"Åh! Det är Niall, Louis, Harry, Zayn och Liam, säg hej till dom, men du måste prata engelska, dom förstår inte vad du säger annars"

"Okej" sa Samuel.

"Hi guys! I'm Samuel, Sophies little brother"

"Hi Samuel, nice to meet you" sa dom.

"Hejdå Sophie" sa Samuel "Goodbye guys"

"Goodbye Samuel"

"Nice little brother Sophie"

"Ehe, thank you"

Harry viskade nåt till Niall. Niall sprack upp i ett leende.

"No, never!" skrattade han.

"Come on, please"

"Okay, but only if she agrees to it" skrattade Niall.

"Eh, guys, what  you and Harry talk about? " sa jag.

"Nonthing" sa Harry och Niall i kör.

Jag skrattade och satte mig vid datorn. Jag loggade in på twitter och skrev:

"But seriously, what did you and Harry talked about?" sa jag.

Niall kom fram och viskade en sak i mitt öra.

"Whaaat, kiss mee?"

"Harry's idea!" sa Niall oskyldigt.

"Haha, don't worry, it was a good idea" sa jag och kysste honom.

---