---

Det hade kommit som en chock när mamma och pappa berättade att vi skulle flytta. Jag förstod inte varför. Vi trivdes så bra i vårt hus. När jag förstod att jag skulle mista alla kompisar brast jag ut i gråt. Det var en hemsk dag. Jag hade skrikit åt dom att jag hatade dom, men dom förstod inte varför. Men sen när dom berättade var vi skulle flytta, blev jag genast gladare. London. Jag har velat flytta dit hela mitt liv. Jag tjöt av glädje. Jag började packa, så att vi skulle komma i tid till flyget imorgon.

"Jag förstår inte" sa jag.

"Förstår inte vad?" undrade mamma.

"Att vi ska flytta till London, såklart!"

"Inte jag heller, det gick så snabbt, pappa hittade ju det där jobbet som musiktekniker, åh, ja"

"Det är helt underbart" sa jag drömmande.

"Förresten.. Anna och Becka frågade om dom fick flytta in med oss i London, får dom det?"

"Såklart, eller jag ska fråga pappa. ERIK!!! Får två av Sophies kompisar flytta med oss?"

"Klart dom får!!" svarade pappa.

Mamma gick iväg. Jag fortsatte att packa. Jag skulle älska det här. Åh, London kära London!

Okej. Jag måste erkänna. Jag är rätt bortskämd.

Dagen gick snabbt. Helt plötsligt var det kväll. Jag skulle få lov att lägga mig tidigt för att hinna med flyget imorgon.

"Sophie! Sophie!! Sophie!!!" skrek mamma.

"Ah, vad är det" sa jag sömnigt.

"Det är en timme kvar tills vi ska åka! Skynda!"

"Vaa!" skrek jag.

Jag hoppade upp ur sängen.

"Jag går och gör mig i ordning." sa mamma.

"Ah"

Sedan gick jag fram till garderoben, valde ett vitt linne och ett par jeans shorts.

Efter en timme kom flyttbilen. Vi bar in allting vi inte behövde ha med oss i bilen.

Efter 3 timmar var vi framme på Arlanda. Det här var den bästa dagen i hela mitt liv.

"Samuel" sa mamma.

"Ja, vad är det" sa Samuel, som också är min lillebror.

"Är inte det där David?"

"Omg! Shit! Det är David!" skrek Samuel och sprang fram till honom.

Jag, mamma och pappa började skratta åt honom.

Efter en halvtimme kom flyget och vi skrek åt Samuel att skynda sig. Jag tog min pckning och klev på flyget.

"Jag ber er, ta på säkerhetsbälten, Jag ber er, ta på säkerhetsbälten" sa en röst genom högtalarna.

Jag tror jag måste somnat för när jag vaknade hörde jag en röst som sa:

"Mellanlandning, mellanlandning, ni som ska till London ska ta nästa flyg som går om en timme exakt" sen började den rabbla upp vilket flyg alla andra skulle ta.

Jag, Anna och Becka gick till en glasskiosk och köpte varsin glass.

"Asså, det känns så konstigt att vi ska flytta från Sverige till London" sa Anna.

"Ja, eller hur" sa jag och Becka.

---