What Makes You Beautiful - Kapitel 10.

"VAAAA?!!" skrek dom.
"Haha, lugna er, ja faktiskt, haha" sa jag.
"Cooooolt" skrek dom.
"Akta så att ni inte väcker nån" sa jag.
Anna höjde ena ögonbrynet.
"Klockan är ett på dagen, vem fan sover nu?" sa hon sarkastiskt.
"Ehm.. jag vet inte" sa jag.
"Juste" skrattade hon.

När vi hade gått in hade vi bemötts av en panikslagen mamma och en arg pappa.
"Var har ni var hela natten?!" skrek mamma.
"Anna svimmade och vi fick lov att köra in till sjukhuset" sa jag.
Dom såg lite lugnare ut men fortfarande arga.
"Okej, hur är det med Anna då?" sa pappa.
Anna klev fram mellan mig och Becka.
"Jag mår bättre, och jag svimmade pågrund av för mycket alkohol, Sophie hade rätt om att jag inte skulle dricka mer" sa hon och gav en tacksam blick mot mig.
Jag bara log tillbaka.
"Herregud?! Hur mycket drack ni egentligen på den där festen?" sa mamma.
Vi svarade inte utan trängde oss förbi dom och gick upp till våra rum.
Jag gick in på mitt rum och lyssnade på spotify. Då och då dök låtar med killarna upp. Jag bara log och somnade strax därefter. Jag hade fortfarande kvar i kroppen att sova middag, konstigt nog. Fast jag somnade bara ibland. Jag var nog bara halv vaken eftersom jag hörde musiken fortfarande. Sen hörde jag en röst som sa.
"She is upstairs, I think she is sleeping"
"Okey" sa nån och började gå uppför trappan.
Jag hörde min dörr öppnas och hur sängen åkte ner en bit när den som kom in satt sig på den.
Jag öppnade försiktigt ögonen. Jag såg lite suddigt först. Men sen kunde jag urskilja det härligt blonda håret.
"Niall" gäspade jag.
"Yes" log han
"What are you doing here?" sa jag.
"I'm going to se if you okey" sa han.
"Aw, i'm just fine" log jag och reste mig upp.
Jag bestämde mig för att byta om. Jag hade haft samma kläder i två dagar. Jag gick fram till garderoben.
"Don't look" sa jag och drog av mitt linne.
"Okey" sa han.
Jag började leta efter ett annat. Jag hittade ett mörkt grönt som snuddade vid färgen svart. Jag tog på mig det.
"I know your looking" sa jag och vände mig om.
Visst gjorde han det, han tittade.
"Liar!" sa jag.
Han började skratta.
"Sorry!" skrattade han.
"You adorable when you laugh" sa jag.
Han tittade på mig och log. Jag gick fram till honom och satte mig brevid honom.
Han kysste mig och la händerna om min midja. Jag kysste han tillbaks och la händerna om hans hals. Det övergick till hångel och han drog mig närmare honom. Jag var lyckligast i världen. Jag vet inte varför men jag strålade av lycka när vi slutade. Mitt leende måste varit rätt fånigt eftersom han skrattade åt det.

Sorry kort, men asså, jag hade typ inte tid!:P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0