Stole My Heart - Kapitel 16.
ElinSt @ElinStrenght
Why did this happend to you? And not me? It sucks. This sucks. My life sucks. And yours too..
Jag tvekade men klickade sedan på skicka. Min bästa internet kompis, Emily, frågade vad jag menade. Jag klickade upp DM och började skriva.
ElinSt @ElinStrenght
Min bästa vän blev överkörd av en bil idag... x
Jag klickade på skicka och mitt meddelande dök upp på hennes DM. Jag väntade ett tag. Jag suckade högt typ tusen gånger. Efter en stund hörde jag doktorn komma.
”Elin? Your friend is awake now”
Jag blev nervös. Nu var det dags att se om hon var okej. Hoppas.
Doktorn lede mig till ett rum. På rummet stod det ”Room 901.” Jag tittade osäkert på doktorn. Hon nickade vänligt. Jag blev lite förbannad. Vad fan nickar hon för när min bästa vän kanske är döende?! Jag tog tag i handtaget på dörren. Jag tryckte ner handtaget och dörren gled upp. Där låg hon. Min fina bästis. Mitt allt. Hon låg och hostade. Jag tyckte så synd om henne. Jag gick fram till henne och la en hand på hennes arm. Hon ryckte till och ett plågat stön slapp ur hennes mun. Hon vände på sig mot mig. Hon tittade först på mig med ett väldigt plågat uttryck, sedan försökte hon le ett leende som mest såg ut som en grimas. Jag log tillbaka, ett ledsamt och medlidsamt leende. Det började rycka i hennes ögonlock och dom började stängas.
”Jag älskar dig José, glöm inte det” sa jag.
”Jag.. skulle.. aldrig.. glömma... det” sa hon hest innan hon slocknade.
Jag grät och min hals tjocknade. Varför just José? Fan. Min mobil ringde. Jag orkade inte. Jag kollade inte ens vem som ringde utan jag bara svarade.
”Hi” sa jag hest av gråt.
”Hi. Saw your tweet! What in air has happend Elin?!” sa Harry.
”José... car accident-” min röst sprack och jag började gråta.
”Wait.. She've been in a car accident”
”Yes.. Harry I can't talk. This is too much for me.. She's maybe going to die! Bye!” grät jag och la på.
Emma kom gående in i rummet.
”Det ser verkligen inte bra ut. Chansen att hon kommer överleva är väldigt liten. Jag är ledsen” sa hon och kollade sorgset på oss. Helt plötsligt började maskinen pipa och det blev ett rakt streck på maskinen som visade hennes hjärtslag. Jag fick panik. Flera läkare sprang in i rummet och började jobba med José. Det gick flera agar utan att José vaknade. Jag satt bredvid henne under hela tiden. Hon hade vaknat en gång och sagt att hon aldrig skulle glömma mig ifall hon inte skulle överleva, och jag sa detsamma till henne då, men det var 5 dagar sen. Emma kom ingående med huvudet hängande och såg sorgsen ut.
”Jag är ledsen att säga detta men, vi måste stänga av generatorn som håller henne vid liv. Jag beklagar” sa hon. Jag började hyperventilera av gråt och visste inte vad jag skulle göra. Skulle min bästa vän dö? Hon som jag haft hela min uppväxt med? Nej. Det får inte hända. Jag grät så mycket att jag inte märkte att någon kom in i rummet.
”Vad är det Elin?” sa Lisa försiktigt.
”Dom ska stänga av den fucking jävla generatorn som håller henne vid liv!!” grät jag.
Lisa kramade om mig. Hon viskade att det skulle bli okej, men det skulle det inte. Jag gick fram til José och kramade om henne en sista gång medan hon fortfarande levde. Jag kysste hennes panna och sa att jag älskade henne och skulle alltid göra.
”Elin.. jag vill inte dö” sa José.
Jag ryckte till.
”JOSÉ! DU LEVER!!!!!” skrek jag.
”JAA! OCH JAG MÅR MYCKET BÄTTRE NU!!” skrek hon tillbaka.
Emma kom gående in i rummet.
”Hon lever! Hon lever! Stäng inte av generatorn! Snälla!”
Emma tittade misstänksamt på José som satt upp och såg allmänt frisk ut.
”Okej. Jag säger till dom andra läkarna att patienten klarade sig” log/skrattade Emma lugnt.
Det här kanske var starten för en ny början på våra liv?
José fick lova att stanna på sjukhuset. Det var lite sorgligt. Och jag fick inte stanna kvar, för dom skulle undersöka henne och grejer. Just nu var jag på väg hem. Pappa hade kommit för att hämta mig. Jag satt och småpratade lite med pappa om lite allt möjligt. Om hans jobb, om mig.
”So, Elin... How is it about you and that guy? You've been with each other during a long time now” sa pappa. Jag rodnade och tittade bort.
”It's okey, I think?” log jag när rodnaden gått ner.
”Okey, are you togehther or something?” sa han lugnt.
”DAD!” utropade jag.
”I just wondered!” sa pappa till sitt försvar.
Vi bytte samtalsämne eftersom jag inte ville prata om det något mer. Efter ett tag var vi hemma och jag sprang in. Doften av hemma slog emot mig och jag log. Jag sprang genast upp på mitt rum. Min gitarr stod i hörnet av rummet. Jag sprang dit och tog upp den. Jag satte mig i sängen och började spela.
'I've missed you buddie' tänkte jag precis innan jag började spela.
Cold, cold eyes upon me they stare
People all around me and they're all in fear
They don't seem to want me but they won't admit
I must be some kind of creature up here having fits
From my party house, I'm afraid to come outside
Although I'm filled with love, I'm afraid they'll hurt my pride
So I play the part I feel they want of me
And I pull the shades so I won't see them seeing me
Having hard times, in this crazy town
Having hard times, there's no love to be found
”I've always knew that you have an amazing voice” sa en välbekant röst.
”What the- Hi Harry” sa jag.
”Hi” sa han och log det där charmiga leendet.
Jag log tillbaka.
”Wanna sing with me?” sa jag och log.
”Sure” sa han och kom fram och satte sig i min säng.
Han satt så nära att hans hud snuddade vid min.
”Which song?” undrade jag.
”Idk” sa Harry med ett snett leende.
”I know!” sa jag och började spela.
Desmond has a barrow in the market place
Molly is the singer in a band Desmond says to Molly, "Girl I like your face"
And Molly says this as she takes him by the hand
Ob-la-di, ob-la-da life goes on brah
La la how the life goes on
Ob-la-di, ob-la-da life goes on brah
La la how the life goes on
Desmond takes a trolley to the jewelry store
Buys a twenty carat golden ring
Takes it back to Molly waiting at the door
And as he gives it to her she begins to sing
Ob-la-di, ob-la-da life goes on brah
La la how the life goes on
Ob-la-di, ob-la-da life goes on brah
La la how the life goes on
Harry log mot mig.
“To be honest, is that song my absolute fave” log jag.
“You like The Beatles huh?” sa han.
“Yeah” log jag.
Helt plötsligt såg Harry bekymrad ut. Jag tittade kostigt på honom.
“How's José?”
Leendet försvann från mina läppar.
“She's okay.. But she had to stay at the hospital..” sa jag. “The worst thing was yesterday when they said she was going to die, I cried like hell”
Han tittade förfärat på mig.
“She.. was going to die?” sa han försiktigt.
Jag nickade och tårarna brände bakom ögonlocket. Jag visste att hon skulle klara sig, men det var svårt att tänka på det som hände. Jag vände bort huvudet och tårarna började rinna. Gud, tänk att min bästa vän var på väg att dö igår. Harry vände mitt huvud mot hans.
“I'm sor-” började han.
“Doesn't matter. It's just a touching thing to talk about” sa jag och torkade bort mina tårar.
Jag la mitt huvud mot Harrys axel. Han kramade om mig. Efter en stund lutade jag bak mitt huvud och tittade honom rakt i ögonen och log. Harry lutade sig framåt och kysste mig.
Jag vågade på mig en sak som jag aldrig skulle kunna våga mig på annars – jag började hångla med honom. Harry lutade sig över mig, så han nästan låg på mig. Dörren öppnades.
“Whoops” hörde jag Richard och Alex säga.
Vi avbröt genast det vi höll på med.
“Och vad får er att tro att ni bara kan komma in helt SÅDÄR?!” sa jag med en skämtsam ton, men samtidigt generad.
“Jaa, vi trodde inte du gjorde något speciellt, men det gjorde du visst” sa dom.
“I will kill you, get out, NOW!”
Dom backade ut med händerna i luften och stängde försiktigt dörren.
Jag satte händerna för ansiktet.
“They are the most weirdest friends I have” mumlade jag.
“Perhaps” skrattade Harry.
Vi fortsätte där vi var. Han lutade sig över mig ännu en gång så vi låg i samma ställning som förut. Dörren öppnas igen.
“Hmhm” sa min pappa.
Jag stelnar till och jag och Harry sliter oss från varandra.
“Dad!” sa jag lågt. “Can't you knock?”
“No” sa han barnsligt.
“You are soo childish! What do you want?” sa jag.
“I was wondering if your mum has called yet?”
Jag stelnade till. Mamma.
“No, she haven't” sa jag med hackig röst.
“Okay, bye” sa han och gick ut ur mitt rum.
Jag vände mig mot Harry. Han log medlidsamt mot mig.
“I need to go, see ya” log han och kysste mig en sista gång.
SOOORRY!!!!!!!!!!!!!! Men skolan har börjat och jag har helt enkelt inte haft tid! Hoppas ni blev nöjda med kapitlet! Dela gärna mn blogg, för min statisktik har sjunkit typ 1000 procent! Kommer kanske ett kapitel imorgon eller på söndag! Ska försöka fixa bilder imorgon! :) xx / Malou xx
Stole My Heart - Kapitel 15.
Tidigare:
”I'm so tired of this pissed off weather” sa jag argt och gick fram till garderoben. Jag valde ett par mjukisbyxor och ett linne. Jag gick ut från rummet, in på toaletten och stängde dörren. Mina kläder hade klibbat fast sig mot huden, så jag fick praktiskt taget slita av kläderna. Jag drog på dom torra kläderna och kände mig plötsligt mycket gladare. Jag gick ut rån toaletten och in på mitt rum igen. Jag gick och satte mig i min säng.
”So, what's up for tonight?” sa jag glatt.
”Not so much. Maybe see a film or somethin'?” sa Zayn.
Jag nickade. Sedan makade jag mig längre in i sängen för att kunna sitta bredvid Harry. Han log mot mig, jag log tillbaka. Harry lutade sig mot mig.
”You're cute when you are angry” viskade han i mitt öra.
Jag rodnade och skakade på huvudet. Han flinade. Jag rätade på mig för att kunna nå hans läppar och pussa honom. Det kändes som jag kunde göra så nu.
- - - - - - - - -
Jag var på väg till gallerian med José, Lisa, Alex och Rich. Vi skulle till ett café och äta någonting. Eftersom min pappa suger på att laga mat, och varken jag eller Lisa orkar göra mat, så gick vi till gallerian. Vi gick över övergångsstället och fortsatte åt vänster sedan. Jag drog upp dörren till gallerian och vi fortsatte inåt mot caféet som var tio meter framför oss. Jag såg flera som bitchblickade mig. Det var ju bara EN bild när jag och Harry höll i handen, problem? Vi ställde oss i kön. Kön rörde sig sakta framåt. Tillslut var det min tur.
”Hi, what do you want to order?” frågade hon i kassan vänligt.
”One donut and a cup coffe”
”Okey” sa hon och antecknade i sitt block.
Jag log och gick för att sätta mig vid ett bord. Lisa och dom andra höll på att beställa just nu. Efter en stund kom Lisa och José och satte sig.
”Alex och Rich kommer strax” sa Lisa.
Strax efter det kom Alex och Rich studsande. Jag började garva, likaså José och Lisa. Dom satte sig bredvid oss och tittade nonchalant på oss. Vi började garva igen. En tjej ropade upp min beställning och jag ropade att det var här vid bordet jag satt vid. Efter ett tag kom dom andras beställning också. Vi satt där och åt under tystnad. En bekväm tystnad. När vi var klara gick vi och betalade sedan gick vi ut igen, tillbaka hem till mig. Vi började gå, men José kom efter. Men vi gick ändå. Vi fortsatte ut över övergångsstället. Helt plötsligt hördes en krasch och ett väldigt välbekant skrik. Alla tre vände sig hastigt om och såg José ligga livlös på vägen. Jag var den första att reagera. Jag kutade ut till José. Hon blödde från pannan och armarna, och benen. Föraren hoppade ur bilen och kom framspringande till oss.
”Oh god! What have I done?! Is she okay?” frågade en lagom dum kvinna.
”Does she look okay?!!” skrek jag medans jag grät som en galning.
”I call the ambulance!” sa hon snabbt och gick iväg en bit.
Tårarna forsade ner för mina kinder och jag började undra varför detta hände henne, och inte mig? Jag la mig med huvudet mot hennes hals och snörvlade. Hon får inte dö, inte nu! Hon är den bästaste bästa kompisen i hela mitt liv! Inte nu. Jag var inte redo att förlora den som betydde mest för mig. Alex satte sig bredvid mig och började gråta han med. Juste. Hans flickvän kommer kanske dö. Tanken gjorde mig äcklad. Jag ville inte att hon skulle dö.
”Hon måste överleva, hon är den ända som får mig glad när jag är ledsen” grät jag.
”Hon måste överleva” grät Alex instämmande.
Vi hörde ambulans tjut och sedan såg v blåljus. Ambulanserna stannade och ett flertal personer hoppade ur dom två ambulanserna. Dom tog fram en bår och bad oss flytta på oss. Fast dom sa det på ett vänligt sätt. Vi flyttade på oss. Sedan frågade en ifall vi var anhörig. Vi alla fyra skakade på huvudena.
”But I'm her bestfriend! I must go with her!” grät jag. ”We have known eachother since childhood!”
Ambulanskillen nickade och sa att jag skulle hoppa in i ambulansen. Jag nickade och gjorde som han sa. Alex grät, Rich grät och, faktiskt, Lisa grät. Jag satte mig bredvid José och strök henne över kinden. Hon hade fått dropp och nån slags bedövningsspruta. Min bästa vän. Varför i hela helvete händer detta henne? Min mobil började ringa. Jag kände inte för att svara. Men jag gjorde det ändå. Det stod Harry på skärmen. Inte ens att se hans namn fick mig att le. Jag svarade.
”Hi, what's up babe?” sa han glatt.
Jag bestämde mig för att inte berätta för honom.
”Hi. Nothing much, you?” sa jag i en entonig röst.
”The same. What's up with the weird voice?”
Fan.
”I'm ill, hungover, you know” sa jag fortfarande i samma röst.
”Oh, okay, later” sa han lika glad och la på.
Sanningen var att jag inte alls var bakfull. Det hade gått över igår. Man är inte bakfull i två dagar liksom? Jag tittade ner på José som låg så fridfullt på båren. Hon såg så fridfull och smärtfull ut samtidigt. Det fick mig att börja gråta. Ambulansen saktade in och efter en stund öppnades dörrarna.
Dom bad mig att gå ur. Jag lyssnade lika lydigt som förut och gick ut. Dom tog först ut droppet ur bilen, aka ambulansen. Sedan lyfte dom ut José som låg på båren. Jag följde efter när dom började gå mot sjukhuset. När vi kom in fick jag sitta i väntrummet. Jag suckade och tog upp min mobil. Jag gick in på twitter och skrev ett inlägg.
ElinSt @ElinStrenght
Why did this happend to you? And not me? It sucks. This sucks. My life sucks.
Jag tvekade men klickade sedan på skicka. Min bästa internet kompis, Emily, frågade vad jag menade. Jag klickade upp DM och började skriva.
ElinSt @ElinStrenght
Min bästa vän blev överkörd av en bil idag... x
Jag klickade på skicka och mitt meddelande dök upp på hennes DM. Jag väntade ett tag. Jag suckade högt typ tusen gånger. Efter en stund hörde jag doktorn komma.
”Elin? Your friend is awake now”
Jag blev nervös. Nu var det dags att se om hon var okej. Hoppas.
”I'm so tired of this pissed off weather” sa jag argt och gick fram till garderoben. Jag valde ett par mjukisbyxor och ett linne. Jag gick ut från rummet, in på toaletten och stängde dörren. Mina kläder hade klibbat fast sig mot huden, så jag fick praktiskt taget slita av kläderna. Jag drog på dom torra kläderna och kände mig plötsligt mycket gladare. Jag gick ut rån toaletten och in på mitt rum igen. Jag gick och satte mig i min säng.
”So, what's up for tonight?” sa jag glatt.
”Not so much. Maybe see a film or somethin'?” sa Zayn.
Jag nickade. Sedan makade jag mig längre in i sängen för att kunna sitta bredvid Harry. Han log mot mig, jag log tillbaka. Harry lutade sig mot mig.
”You're cute when you are angry” viskade han i mitt öra.
Jag rodnade och skakade på huvudet. Han flinade. Jag rätade på mig för att kunna nå hans läppar och pussa honom. Det kändes som jag kunde göra så nu.
- - - - - - - - -
Jag var på väg till gallerian med José, Lisa, Alex och Rich. Vi skulle till ett café och äta någonting. Eftersom min pappa suger på att laga mat, och varken jag eller Lisa orkar göra mat, så gick vi till gallerian. Vi gick över övergångsstället och fortsatte åt vänster sedan. Jag drog upp dörren till gallerian och vi fortsatte inåt mot caféet som var tio meter framför oss. Jag såg flera som bitchblickade mig. Det var ju bara EN bild när jag och Harry höll i handen, problem? Vi ställde oss i kön. Kön rörde sig sakta framåt. Tillslut var det min tur.
”Hi, what do you want to order?” frågade hon i kassan vänligt.
”One donut and a cup coffe”
”Okey” sa hon och antecknade i sitt block.
Jag log och gick för att sätta mig vid ett bord. Lisa och dom andra höll på att beställa just nu. Efter en stund kom Lisa och José och satte sig.
”Alex och Rich kommer strax” sa Lisa.
Strax efter det kom Alex och Rich studsande. Jag började garva, likaså José och Lisa. Dom satte sig bredvid oss och tittade nonchalant på oss. Vi började garva igen. En tjej ropade upp min beställning och jag ropade att det var här vid bordet jag satt vid. Efter ett tag kom dom andras beställning också. Vi satt där och åt under tystnad. En bekväm tystnad. När vi var klara gick vi och betalade sedan gick vi ut igen, tillbaka hem till mig. Vi började gå, men José kom efter. Men vi gick ändå. Vi fortsatte ut över övergångsstället. Helt plötsligt hördes en krasch och ett väldigt välbekant skrik. Alla tre vände sig hastigt om och såg José ligga livlös på vägen. Jag var den första att reagera. Jag kutade ut till José. Hon blödde från pannan och armarna, och benen. Föraren hoppade ur bilen och kom framspringande till oss.
”Oh god! What have I done?! Is she okay?” frågade en lagom dum kvinna.
”Does she look okay?!!” skrek jag medans jag grät som en galning.
”I call the ambulance!” sa hon snabbt och gick iväg en bit.
Tårarna forsade ner för mina kinder och jag började undra varför detta hände henne, och inte mig? Jag la mig med huvudet mot hennes hals och snörvlade. Hon får inte dö, inte nu! Hon är den bästaste bästa kompisen i hela mitt liv! Inte nu. Jag var inte redo att förlora den som betydde mest för mig. Alex satte sig bredvid mig och började gråta han med. Juste. Hans flickvän kommer kanske dö. Tanken gjorde mig äcklad. Jag ville inte att hon skulle dö.
”Hon måste överleva, hon är den ända som får mig glad när jag är ledsen” grät jag.
”Hon måste överleva” grät Alex instämmande.
Vi hörde ambulans tjut och sedan såg v blåljus. Ambulanserna stannade och ett flertal personer hoppade ur dom två ambulanserna. Dom tog fram en bår och bad oss flytta på oss. Fast dom sa det på ett vänligt sätt. Vi flyttade på oss. Sedan frågade en ifall vi var anhörig. Vi alla fyra skakade på huvudena.
”But I'm her bestfriend! I must go with her!” grät jag. ”We have known eachother since childhood!”
Ambulanskillen nickade och sa att jag skulle hoppa in i ambulansen. Jag nickade och gjorde som han sa. Alex grät, Rich grät och, faktiskt, Lisa grät. Jag satte mig bredvid José och strök henne över kinden. Hon hade fått dropp och nån slags bedövningsspruta. Min bästa vän. Varför i hela helvete händer detta henne? Min mobil började ringa. Jag kände inte för att svara. Men jag gjorde det ändå. Det stod Harry på skärmen. Inte ens att se hans namn fick mig att le. Jag svarade.
”Hi, what's up babe?” sa han glatt.
Jag bestämde mig för att inte berätta för honom.
”Hi. Nothing much, you?” sa jag i en entonig röst.
”The same. What's up with the weird voice?”
Fan.
”I'm ill, hungover, you know” sa jag fortfarande i samma röst.
”Oh, okay, later” sa han lika glad och la på.
Sanningen var att jag inte alls var bakfull. Det hade gått över igår. Man är inte bakfull i två dagar liksom? Jag tittade ner på José som låg så fridfullt på båren. Hon såg så fridfull och smärtfull ut samtidigt. Det fick mig att börja gråta. Ambulansen saktade in och efter en stund öppnades dörrarna.
Dom bad mig att gå ur. Jag lyssnade lika lydigt som förut och gick ut. Dom tog först ut droppet ur bilen, aka ambulansen. Sedan lyfte dom ut José som låg på båren. Jag följde efter när dom började gå mot sjukhuset. När vi kom in fick jag sitta i väntrummet. Jag suckade och tog upp min mobil. Jag gick in på twitter och skrev ett inlägg.
ElinSt @ElinStrenght
Why did this happend to you? And not me? It sucks. This sucks. My life sucks.
Jag tvekade men klickade sedan på skicka. Min bästa internet kompis, Emily, frågade vad jag menade. Jag klickade upp DM och började skriva.
ElinSt @ElinStrenght
Min bästa vän blev överkörd av en bil idag... x
Jag klickade på skicka och mitt meddelande dök upp på hennes DM. Jag väntade ett tag. Jag suckade högt typ tusen gånger. Efter en stund hörde jag doktorn komma.
”Elin? Your friend is awake now”
Jag blev nervös. Nu var det dags att se om hon var okej. Hoppas.
_ _ _ _ _ _ _
Ännu ett kapitel utan bilder. vad tror ni kommer hända med Jose, kommer hon överleva eller inte? vi får se. / Malou xx
Kom på världens smartaste idé!
Jo, jag har tänkt mig såhär.
1. Jag ska skriva alla inlägg på ett skrivpogram jag har på datorn.
2. Sedan ska jag klistra in inlägget här på bloggen.
3. Sen fixar jag och trixar med inlägget på mobilen så att det blir klar.
4. Sedan publicerar jag det!
Låter kanske lite komplicerat, men det ska nog funka! :) xx
1. Jag ska skriva alla inlägg på ett skrivpogram jag har på datorn.
2. Sedan ska jag klistra in inlägget här på bloggen.
3. Sen fixar jag och trixar med inlägget på mobilen så att det blir klar.
4. Sedan publicerar jag det!
Låter kanske lite komplicerat, men det ska nog funka! :) xx
Stole My Heart - Kapitel 14.
Han drar mig intill honom och kysser mig. Alla slags tankar pulserar genom kroppen. Hans tunga möter min och jag tror att jag ska spricka av glädje. Att detta händer mig kan jag inte tro. Jag har knappt känt honom i tre veckor och här står vi. Men, jag är glad att jag träffade honom, inte bara för att jag är ett fan utav dom, utan för att jag alltid gillat honom speciellt. Våra läppar säras sakta ifrån varandra. Vi ler mot varandra. Jag vill stanna i det här ögonblicket för evigt, men då plingar min mobil till. Jag tar upp den och kollar vem som skickat sms.
Jag satt lutad mot Harry i min säng medans jag höll på med mobilen. Jag kollade facebook och twitter. Det fanns inte så mycket. Mest updates om 1D som jag redan visste. Harry lutade sig över min axel.
Okänt nummer:
Hi girl. If you ever touch Richard again, I promise that something gonna happen to you! / His girlfriend.
Jag skrattar åt det sista. Rich är gay! Han har ingen flickvän! Om inte... Han har ljugit för oss alla? Jag blir lite skrämd, men struntar i det. Jag lägger bort mobilen igen. Harry tittar nyfiket på mig. Jag rycker bara på axlarna. Han tittar besviket på mig med pussar mig sedan på pannan. Jag ler för mig själv. Livet kan inte bli bättre nu.
BILDER NÄR JAG HAR TILLGÅNG TILL DATOR.
Jag satt lutad mot Harry i min säng medans jag höll på med mobilen. Jag kollade facebook och twitter. Det fanns inte så mycket. Mest updates om 1D som jag redan visste. Harry lutade sig över min axel.
"You're such a nerd" skrattade han.
"I know" sa jag.
Jag fick en händelse på facebook. Jag gick in och kollade vad det var. Det var José som hade skrivit.
Joséfiné French (José)
ÅH, UNDERBARA LONDON!! Gud. Igår ägde. Var på en fest med Elin och hennes vänner. Det var jättekul! Förutom att jag har värsta bakfyllan annars är jag all good. Längtar inte ett dugg tillbaks till Sverige, tyvärr!!
Jag skrattade. José, hon är konstig hon. Harry tittar nyfiket på mig. Jag skakar på huvudet och Harry blänger på mig. Jag pussar honom på pannan och ahn ler nöjt. Jag reser mig upp och min mobil börjar ringa. Okänt nummer? Konstigt.
"Yeah?" sa jag.
"Girl, you are in trouble, if you don't leave Richard alone I'll kill you" sa en tjejröst.
"Girl, did ya know that he's gay, try something else next time" sa jag och la på med ett nöjt leende på läpparna. Ingen luras med mig. Richard är absolut gay. Man ser det på hans beetende när han är i närheten av nån han gillar. jag började tänka efter om den där tjejen. Hennes röst liknade Jose otroligt. Dom jävlarna! Dom hade lurat mig! Dom ska fååå såååå mycket. Usch vilket elakt skämt. Jag gick med snabba steg ut genom dörren. När jag skulle ner för trappan sprang jag inn i nån. Zayn. Jag mumlade ett snabbt 'I'm sorry' och sprang sedan ner. Där satt Rich och Jose och fnittrade. Jag gav dom mördarblickar.
"Jose. jag känner igen din röst överallt. det var du som var Rich 'girlfriend' eller hur?" sa jag snabbt.
Hon fnittrade till och nickade. Vilken iller! Och då menar jag en lömsk och elak iller. Jag går ut därifrån med ett surt humör. Hur kunde hon? Blä vad elakt. Jag tog mitt paraply och gick ut. Utomhus fick jag åtminstånde vara ifred. Jag slog upp paraplyet för att inte bli piskad av regnet som slog emot mig. Jag fortsatte nerför trappan och utmot trattoaren. Mitt hetska humör var nog bara PMS. Jag brukar få humörsvängningar innan mensen. Kul. skulle jag få den nu också, det var redan tillräckligt mycket. Uek. Jag fortsatte mot affären. Lite pengar måste jag väl ha. Jag slog ner paraplyet och gick in i affären. Jag rotade runt i mina fickor och hittade en femtio-lapp. Wow. Jag har tur idag. I vanliga fall brukar jag bara hitta en femma. Jag gick mot godishyllan och plockade på mig ordentligt med godis. Jag gick mot kassan för att betala. Det tog fem minuter att stå i kön til kassan. Yterligare fem att klaga på att jag hade ont i magen. Och ytterliga fem att få skäll av kassörskan. Jag betalde snabbt och gick ut därifrån. Vilken tant. Behöver inte skämma ut mig för hela kassakön ju. Jag kom ut och regnet slog emot mig som piskrapp. Jag blev arg på mig själv för att jag glömt paraplyet kvar inne i affären. Jag sprang in och letade reda på det och sedan ut igen. Jag försökte slå upp paraplyet men det ahde fastnat. Jag svor och började springa hem. Jag kom till uppfarten. Jag sprang upp till trappan och gick med snabba steg in. Jag smällde igen dörren. Jag började dra av mig skorna. Mina tygskor var alldeles blöta av rengnet. Jag svor högt och sprang sedan uppför trappan. Jag öppnade dörren till mitt rum och smällde sedan igen den. Jag möttes av 9 förvånade ansikten.
"I'm so tired of this pissed off weather" sa jag argt och gick fram till garderoben. Jag valde ett par mjukisbyxor och ett linne. Jag gick ut från rummet, in på toaletten och stängde dörren. Mina kläder hade klibbat fast sig mot huden, så jag fick praktiskt taget slita av kläderna. Jag drog på dom torra kläderna och kände mig plötsligt mycket gladare. Jag gick ut rån toaletten och in på mitt rum igen. Jag gick och satte mig i min säng.
"So, what's up for tonight?" sa jag glatt.
"Not so much. Maybe see a film or somethin'?" sa Zayn.
Jag nickade. Sedan makade jag mig längre in i sängen för att kunna sitta bredvid Harry. Han log mot mig, jag log tillbaka. Harry lutade sig mot mig.
"You're cute when you are angry" viskade han i mitt öra.
Jag rodnade och skakade på huvudet. Han flinade. Jag rätade på mig för att kunna nå hans läppar och pussa honom. Det kändes som jag kunde göra så nu.
Gaaaaaaaaad vad länge sen ajg skrev ett kapitel! Lite kort mellantråkigt kapitel. Men jag hoppas ni blev glada över att äntligen få ett kapitel! Ha det så bra nu, hejdå. / Malou. :)
PS: Anledningen till att det blev kort är för att jag skriver från mobilen. Min datorn samarbetar inte särskilt bra, ahaa.
Elina här! :)
Hejhej, Bara jag. Malous kompis Elina. Jag håller på att göra en ny design till Malou! :) Vi får hoppas att den blir fin:) Sänd mig några lyckotummar! :)
checka gärna min blogg " hagbergelina.blogg.se "
checka gärna min blogg " hagbergelina.blogg.se "
Update: Din skitkorv! Stop using my blog ;) / Malou
Back on track!
Hej! Jag har börjat på kapitel 14 nu. Ni kommer förmodligen få ett kapitel idag(typ ikväll nån gång). Jag mår betydligt bättre än vad jag gjorde förra gången jag skrev. Mitt internet har börjat samarbeta igen, så det känns otroligt bra! Hoppas ni inte är för arga på mig. ÄLSKAR ER!!!! :D
