Tidigare:
”I'm so tired of this pissed off weather” sa jag argt och gick fram till garderoben. Jag valde ett par mjukisbyxor och ett linne. Jag gick ut från rummet, in på toaletten och stängde dörren. Mina kläder hade klibbat fast sig mot huden, så jag fick praktiskt taget slita av kläderna. Jag drog på dom torra kläderna och kände mig plötsligt mycket gladare. Jag gick ut rån toaletten och in på mitt rum igen. Jag gick och satte mig i min säng.
”So, what's up for tonight?” sa jag glatt.
”Not so much. Maybe see a film or somethin'?” sa Zayn.
Jag nickade. Sedan makade jag mig längre in i sängen för att kunna sitta bredvid Harry. Han log mot mig, jag log tillbaka. Harry lutade sig mot mig.
”You're cute when you are angry” viskade han i mitt öra.
Jag rodnade och skakade på huvudet. Han flinade. Jag rätade på mig för att kunna nå hans läppar och pussa honom. Det kändes som jag kunde göra så nu.
- - - - - - - - -

Jag var på väg till gallerian med José, Lisa, Alex och Rich. Vi skulle till ett café och äta någonting. Eftersom min pappa suger på att laga mat, och varken jag eller Lisa orkar göra mat, så gick vi till gallerian. Vi gick över övergångsstället och fortsatte åt vänster sedan. Jag drog upp dörren till gallerian och vi fortsatte inåt mot caféet som var tio meter framför oss. Jag såg flera som bitchblickade mig. Det var ju bara EN bild när jag och Harry höll i handen, problem? Vi ställde oss i kön. Kön rörde sig sakta framåt. Tillslut var det min tur.
”Hi, what do you want to order?” frågade hon i kassan vänligt.
”One donut and a cup coffe”
”Okey” sa hon och antecknade i sitt block.
Jag log och gick för att sätta mig vid ett bord. Lisa och dom andra höll på att beställa just nu. Efter en stund kom Lisa och José och satte sig.
”Alex och Rich kommer strax” sa Lisa.
Strax efter det kom Alex och Rich studsande. Jag började garva, likaså José och Lisa. Dom satte sig bredvid oss och tittade nonchalant på oss. Vi började garva igen. En tjej ropade upp min beställning och jag ropade att det var här vid bordet jag satt vid. Efter ett tag kom dom andras beställning också. Vi satt där och åt under tystnad. En bekväm tystnad. När vi var klara gick vi och betalade sedan gick vi ut igen, tillbaka hem till mig. Vi började gå, men José kom efter. Men vi gick ändå. Vi fortsatte ut över övergångsstället. Helt plötsligt hördes en krasch och ett väldigt välbekant skrik. Alla tre vände sig hastigt om och såg José ligga livlös på vägen. Jag var den första att reagera. Jag kutade ut till José. Hon blödde från pannan och armarna, och benen. Föraren hoppade ur bilen och kom framspringande till oss.
”Oh god! What have I done?! Is she okay?” frågade en lagom dum kvinna.
”Does she look okay?!!” skrek jag medans jag grät som en galning.
”I call the ambulance!” sa hon snabbt och gick iväg en bit.
Tårarna forsade ner för mina kinder och jag började undra varför detta hände henne, och inte mig? Jag la mig med huvudet mot hennes hals och snörvlade. Hon får inte dö, inte nu! Hon är den bästaste bästa kompisen i hela mitt liv! Inte nu. Jag var inte redo att förlora den som betydde mest för mig. Alex satte sig bredvid mig och började gråta han med. Juste. Hans flickvän kommer kanske dö. Tanken gjorde mig äcklad. Jag ville inte att hon skulle dö.
”Hon måste överleva, hon är den ända som får mig glad när jag är ledsen” grät jag.
”Hon måste överleva” grät Alex instämmande.
Vi hörde ambulans tjut och sedan såg v blåljus. Ambulanserna stannade och ett flertal personer hoppade ur dom två ambulanserna. Dom tog fram en bår och bad oss flytta på oss. Fast dom sa det på ett vänligt sätt. Vi flyttade på oss. Sedan frågade en ifall vi var anhörig. Vi alla fyra skakade på huvudena.
”But I'm her bestfriend! I must go with her!” grät jag. ”We have known eachother since childhood!”
Ambulanskillen nickade och sa att jag skulle hoppa in i ambulansen. Jag nickade och gjorde som han sa. Alex grät, Rich grät och, faktiskt, Lisa grät. Jag satte mig bredvid José och strök henne över kinden. Hon hade fått dropp och nån slags bedövningsspruta. Min bästa vän. Varför i hela helvete händer detta henne? Min mobil började ringa. Jag kände inte för att svara. Men jag gjorde det ändå. Det stod Harry på skärmen. Inte ens att se hans namn fick mig att le. Jag svarade.
”Hi, what's up babe?” sa han glatt.
Jag bestämde mig för att inte berätta för honom.
”Hi. Nothing much, you?” sa jag i en entonig röst.
”The same. What's up with the weird voice?”
Fan.
”I'm ill, hungover, you know” sa jag fortfarande i samma röst.
”Oh, okay, later” sa han lika glad och la på.
Sanningen var att jag inte alls var bakfull. Det hade gått över igår. Man är inte bakfull i två dagar liksom? Jag tittade ner på José som låg så fridfullt på båren. Hon såg så fridfull och smärtfull ut samtidigt. Det fick mig att börja gråta. Ambulansen saktade in och efter en stund öppnades dörrarna.
Dom bad mig att gå ur. Jag lyssnade lika lydigt som förut och gick ut. Dom tog först ut droppet ur bilen, aka ambulansen. Sedan lyfte dom ut José som låg på båren. Jag följde efter när dom började gå mot sjukhuset. När vi kom in fick jag sitta i väntrummet. Jag suckade och tog upp min mobil. Jag gick in på twitter och skrev ett inlägg.

ElinSt @ElinStrenght
Why did this happend to you? And not me? It sucks. This sucks. My life sucks.

Jag tvekade men klickade sedan på skicka. Min bästa internet kompis, Emily, frågade vad jag menade. Jag klickade upp DM och började skriva.

ElinSt @ElinStrenght
Min bästa vän blev överkörd av en bil idag... x

Jag klickade på skicka och mitt meddelande dök upp på hennes DM. Jag väntade ett tag. Jag suckade högt typ tusen gånger. Efter en stund hörde jag doktorn komma.
”Elin? Your friend is awake now”
Jag blev nervös. Nu var det dags att se om hon var okej. Hoppas.