Tidigare:

Emma Eriksson. Är hon svensk?

“Är du svensk? Med tanke på ditt namn?” sa jag.

“Jupp, stolt svensk jobbar på St. Georges” sa hon och log lite lätt.

“Förlåt tt jag tränger mig på såhär, men, hur gammal är du?” sa jag.

“Det gör inget. Jag är 23” sa hon.

Va? Får man ens jobba som läkare när man är så¨ung??

“Får man ens jobba som läkare när man är så ung?” sa jag förvirrat.

“Njaa, egentligen inte. Men jag hade varit så duktig i skolan och på högskolan att jag fick börja jobba direkt efter” sa hon och log.

Jag började tänka efter. Emma Eriksson. Jag känner igen det namnet. JUSTE! Det är tjejen som jag var så bra kompis med när jag gick i åttan!

“Känner du möjligen nån Elin Strength?” sa jag och log.

Hon såg ut att tänka efter. Sedan lös hon upp.

“Ja. Det var en tjej som gick i åttan när jag gick i tredje, jag och hon var jätte bra kompisar!” hon log jättestort.

“Då kommer du kanske bli väldigt glad nu” sa jag och log ända ner till fötterna.

“Jaha? Varför då?” hon såg en gnutta förvirrad ut.

“För att jag är Elin! Elin Strenght” sa jag och hon lös upp.

”Gud! Elin! Är det sant? Är det verkligenf du? Jag har saknat dig så mycket!”sa hon.

“Jag har saknat dig med Emma. Mycket”

Sedan kom jag på att Sam låg döende bakom henne. Jag suckade och försökte att inte börja gråta igen. Zayn kom fram till mig och började pratya med mig. Det kändes som jag och han bara blev mer och mer vänner för varje sekund. Zayn kändes som min bästis. Han var skön och lätt att prata med. Han förstod mig när jag berättade hur svårt det var för mig att förstå att Sam var döende. Det kändes som jag känt han förevigt.

1. Fuck the haters.  2. Louis och Eleanor.

Zayn var faktiskt väldigt lätt att prata med. Han förstod allt. Och när jag börjat gråta över att Sam var döende hade han tröstat mig. Vilket kändes väldigt skönt. Harry hade försökt sig på att trösta Lisa, vilket var omöjligt. När saker gäller Sam, och sakerna är allvarliga, kan man nästan aldrig trösta henne. Trots att jag och Lisa är tvillingar, är vi väldigt olika i personlighet. Lisa gråter inte lika ofta som jag gör, men jag är betydligt starkare att hålla mitt humör uppe. Lite egoistiskt att säga så kanske, men Lisa håller faktiskt med om den delen. Lisa hade slutat gråta nu. Hon tittade på mig, och det var som jag såg mig själv, precis efter dagen jag blivit våldtagen. Stackars Lisa. Hon måste ta det här väldigt hårt. Hon älskar ju Sam, mer än allt i världen. Hon höll honom hårt i handen just nu. Emma kom tillbaks in i rummet.

”Vi är ganska säkra på att han kommer klara sig” log Emma och översatte sedan för dom övriga i rummet. Jag sken upp i världens största leende och gick och kramade Emma, hårt. Sedan gick jag tillbaks och satte mig bredvid Zayn igen. Zayn log vänligt mot mig. Jag log tillbaks. Han kommer nog klara sig. Harry kom och la armen om mina axlar. Jag tog inte bort den. Det faktum att mina känslor blivit ännu större efter den där kyssen. Bara jag tänkte på det, virvlade det fjärilar i magen på mig. Harry och Zayn. Dom har alltid, okej jag vet att man inte ska ha favoriter, men dom har alltid varit mina favoriter. Jag gick in på twitter och mitt leende försvann. Jag såg en bild på mig och Harry, förut idag, på vägen till Nandos. Vi höll varandra i handen. Det stod så här:

1DUpdates @HarryStylesLove♥

Who is this girl? His new girlfriend? She's ugly anyway. #FuckYouUglyBitch

Jag var stark utav mig så jag höll mig från tårarna. Men asså, kalla mig ful? Är jag verkligen ful? Visst, Lisa har sagt det, men på skoj. Men, är jag verkligen så ful? Och bitch? Hon känner inte ens mig? Jag stängde snabbt ner twitter och ställde mig hastigt upp. Harrys arm föll ner på stolen jag suttit på. Jag var full av ilska. Visst kalla mig ful, men en bitch, det är jag definitivt inte. Det var bara en bild! Visserligen hade vi både erkänt att vi gillade varandra, men vi var inget par. Harry ställde sig upp bredvid mig. Man såg antagligen att någonting var fel.

”What's wrong?” frågade Harry och drog med mig ut ur rummet och stängde dörren.

Jag ville inte att han skulle få veta det, inte än i alla fall.

”Nothing” sa jag och tittade bort.

”I can see that something is wrong” sa han och lutade sig mot väggen.

Jag höll masken och tittade på honom.

”I promise. Nothing is wrong”

Jag ville verkligen inte dra in honom i det här. Han behövde inte oroa sig. Särskilt inte över mig. Han var redan en stor kändis och skulle inte behöva oroa sig.

”Elin.” han tog mina händer. ”Please. Tell me”

Han röst var så mjuk. Som om han verkligen ville hjälpa mig. Några tårar bildades i mina ögon men jag torkade bort dom och höll tillbaka dom andra tårarna som brände bakom ögonlocken.

”Okey” andades jag.

Jag tog fram mobilen ur fickan och klickade upp twitter. Jag letade reda på tweeten och visade Harry. Hans ansiktsuttryck förändrades.

”You are definitely not ugly. And certainly not a bitch” sa han och kollade mig i ögonen.

”Okey. It's one thing to call me ugly. But bitch. Nah. I am not a bitch. Ugly, I can agree to that, but bitch. No” sa jag snabbt.

Harry kollade på mig en stund. Han pussade mig på kinden.

”You are nothing of that” sa han.

Sedan kysste han mig. Jag la min armar om hans hals. Dörren öppnades och Zayn kom ut. Han tittade konstigt på oss och jag drog mig undan. Sedan tittade Zayn på Harry och vickade på ögonbrynen. Harry gav Zayn en mördarblick. Jag fnissade till och gick in till Sam igen. När jag gick in fick jag en chock. Sam satt upp. HAN SATT UPP. Jag sprang fram till Sam och satte mig på en stol av andra sidan sängen eftersom Lisa satt på ena sidan.

”Sam, are you better?” sa jag försiktigt.

”Much better” log han.

Jag log mot han och gick in på twitter. Jag struntade fullständigt i den där tjejen, som det antagligen var, skrivit. Jag började skriva en tweet.

ElinSt @ElinStrenght

My sisters boyfriend @SamWerner is much better now. Love you boy<3 xx

Jag klickade på skicka och tittade runt en stund. Sedan tittade jag på mina följare. Jag började fangirla en stund. Killarna följde mig. Harry och Zayn kom in springandes när jag fangirlade som mest. Dom tittade oroligt på mig.

”What have happend?” sa dom oroligt.

Jag bara pep som svar. Dom kom fram till mig.

”Are you okey?”

Jag lyckades nicka. Sedan fortsatte jag fangirla mot mitt knä för att det inte skulle låta så högt.

”Are you sure?”

Jag nickade och fortsatte att pipa.

”Why are you screaming then?” undrade Harry.

Nu lyckades jag prata.

”I can't believe that you follow me on twitter?” sa jag och tittade med stora ögon på dom.

Dom började skratta.

”Was that why you screamed like hell?” skrattade dom.

”Ehm yes? Who else wouldn't do that? I mean, I'm a fan” sa jag och fortsatte kolla på dom med stora ögon. Dom skrattade mer. Jag blev lite småsur och fortsatte kolla runt på twitter. Tills mina ögon fastnade på en tweet från Rich.

RichWe @RichardWest

Vi saknar dig @ElinStrenght. Längtar tills vi kommer upp om 3 dagar! Hoppas du har det bra i London i alla fall. Vi älskar dig <3 xx

Jag log och klickade på svara.

ElinSt @ElinStrenght

Aww gubben! Saknar er med. Längtar tills ni kommer upp också! Jag har det jättebra! Älskar er med <3 xx

Jag stoppade ner mobilen i fickan igen. Jag tittade upp mot Sam. Han såg ut att må hyfsat bra. Jag gick runt till andra sidan sängen och drog i Lisas tröja. Hon tittade upp mot mig. Jag signalerade att vi skulle gå. Hon nickade, böjde sig fram och kysste Sam, sedan gick vi. När vi kom ut tog Harry min hand. Igen. Jag log för mig själv och strök håret bakom örat. Helt plötsligt blixtrade nått till och jag släppte Harrys hand och tittade mig omkring. Jag såg ingenting. Men det prasslade i buskarna. Jag var för feg för att ta Harrys hand igen så jag gick fram till Lisa och tog hennes hand istället. Jag tittade bak och Harry såg besviken ut. Jag fnissade till och mimade 'sorry'. Han nickade. Jag vände fram huvudet igen. Vi gick en stund tills vi kom fram till Nandos. När vi kom haglade frågorna över oss. Varför vi varit på sjukhuset? Om nått hade hänt mig och Lisa? Varför vi stannat så länge? Varför, varför, varför..

"Can you please shut up for one second!" sa jag.

Alla tystnade och kollade på mig.

"Me and Lisa was at the hospital 'cause Sam was worse. But his better now. Key, was that answer good enough?"

Dom nickade tyst. Jag suckade och himlade med ögonen. Jag satte mig på stolen. Harry och Lisa satte sig på varsin sida om mig. När jag tittade ut genom fönstret såg jag nån som fick mig tappa hakan. Jag kvävde ett skrik. Var det verkligen Ed Sheeran?

”Lisa! Nyp mig. Är det där verkligen Ed Sheeran?” sa jag och knep ihop ögonen.