Tidigare:

“Hey handsome girl on the other side of the phone!” skrek hon.

“Hey there freaky!” skrek jag tillbaka.

Jag tittade mot huset och såg nån vara tryck mot fönster rutan, nej in nån, några. Hmm, ifall jag ser rätt så är det, Lisa, Louis, Zayn, Harry, Niall och Liam. Kanske för att jag skrikit?

“What's up?”

“Inget speciellt. Har just bråkat med både Harry och Louis” suckade jag, men log fortfarande för att ingen skulle sa att jag var trött på allt det där.

“Tråkigt att höra. Hoppas det blir bättre” sa hon. “Meen, vet du?”

Hon lät väldigt glad när hon sa det sista.

“Nej?” sa jag glatt.

“Jag har blivit tillsammans med Alex, du vet, han i trean, som är ett år yngre än oss” sa hon.

José hade varit kär i Alex i evigheter, även fast han var yngre. Jag reste mig upp och började hoppa av glädje, även fast hon inte såg det.

“Du sa vaaad! Grattiis!!!” skrek jag.

Jag och Alex var väldigt bra vänner. Så det var bra, annars skulle jag få lov att lära känna honom. Och jag är den typen som är ganska svår i början.

“Japp! Och TAAACK! Gud vilken tur att du och Alex är så bra vänner, annars så skulle det aldrig blivit jag och han” sa hon.

“Jag får väll såga: Varsågod!” sa jag och hörde hennes klingande skratt.

“Men du vi ses, jag ska till Alex och ha kysskalas, see ya babe!” sa hon.

Jag skrattade lätt åt henne.

“Ja, see ya babee” sa jag och vi la på.

Jag hade fortfarande ett stort leende på läpparna när jag gick in i huset igen.

---

 

1. Raped. (Eng.) 2. Angie och hennes hund.

 

När jag kom in i huset kom typ alla springandes mot mig.

“WHO WAS IT?!” skrek dom.

“Haha, it was José” sa jag.

“What did she want?” log Lisa.

“She said that she and Alex is togheter, you know, Alex, one of my best friends?” sa jag.

“Oh! You mean Alex in third ring, who was overthrown in love with you before, but you are just best friends now?” retades Lisa.

“Shut up! And yes!” sa jag.

Killarna började skratta, men, om jag hörde rätt, så skrattade Harry väldigt stelt. Asså, vad är det med han? Min mobil började ringa. Alex. Vad ville han? Jag fick ett stort leende på läpparna, jag har saknat den killen såå mycket.

“Tjena bestie!” skrek jag.

“Tjolahopp weirdo!” skrek Alex tillbaks.

“Hörde att det var du och José nu, congratz your bastard!” skrattade jag.

“Thank you babeee” skrattade han.

“Asså, jag har saknaat dig såå! Det var typ år sen sist!” sa jag.

“Aww! Jag har saknat dig med! Vi måste fan prata oftare!” sa han.

“Förresten.. Du är ju lillebrorsa med Rich. Är han där?” sa jag frågande.

Alex och Richard var ju brorsor.

“Klart! Vänta lite!” sa han.

Jag hörde hur han ropade. Sedan hörde jag fotsteg. Sedan hörde jag Alex säga att det var jag.

”Tjenaa Elin!”

“Babee! Längesen! Förresten, hänger du och Alex med upp när José åker den 11 juli?” sa jag.

“Helt klart! Vi alla tre har saknat dig så in i bomben! Bara en halv vecka kvar nu” sa han.

Shit. Han hade rätt. Det kändes som tiden hade flygit fram just nu. En halv vecka? 4 dagar. Omg. Bara fyra dagar!!

“Kul att höra! Jag har också saknat er så in i bomben!” skrattade jag.

“Mhm! Ses om fyra dagar då! Goodbyee!” det sista sa han med en så rolig ton att jag började skratta.

“Goodbyeee, på dig med!” sa jag och stoppade ner mobilen i fickan.

Alla tittade på mig. Jag gav dom 'vad?' blicken med ett leende. Alla ryckte på axlarna. Jag sprang upp på mitt rum och slängde mig på sängen. Jag gav i från mig ett 'jaa' skrik. Jag har längtat så mycket efter mina tre bästa kompisar. Lisa kom in i rummet. Hon satte sig bredvid mig och klappade mig på magen. Jag slog bort hennes hand och skrattade. Killarna kom in i rummet. Dom frågade varför Lisa hade flyttat, sedan mig. Jag blev helt stel i kroppen. Jag satte mig sakta upp. Jag berättade att jag flyttade hit för att det verkade kul och att jag ville träffa min syster. Men det var inte hela sanningen. Jag började tänka på det och drogs bort mot en mardröm som jag försökt undvikit i hela 2 år nu. Det värsta var, att den var sann.

 

Jag var påväg hem till min bästis Angelica och hennes pojkvän Rufus. Jag gick en stund tills jag hittade hennes lägenhet. Jag plingade på och Angie öppnade. Vi satt där en stund och pratade. Det plingade på dörren igen och Angie gick för att öppna.

“Elin. Det är Joel!” ropade Angie glatt.

Jag gick dit och kysste honom. Han ryggade lite, men jag brydde mig inte så mycket mer om det. Vi gick tillbaks till köket där vi suttit och jag föreslog att vi skulle titta på film. Alla andra nickade och Rufus och Joel gick för att välja film. Jag och Angie hörde dom pratade om oss, men vi brydde oss inte. Killarna ropade att vi skulle komma, för dom hade hittat filmen vi skulle se. Vi gick in i tvrummet och satte oss bredvid våra killar. Det var nån slags romantik film som handlade om två killar, två tjejer. Killarna var tillsammans med en utav tjejerna. Fast båda av killarna gillade den andra tjejen, med dom vägrade göra slut med sin tjej. Patetisk film, jag tror att Angie tycker samma sak. Filmen tog slut och Angie skulle till sin kompis, båda av killarna stannade, för dom fick. Och jag bestämde mig för att stnna också. Angie gick iväg. Killarna kollade en extra gång om det var låst, sedan låste dom extra låset också. Varför då? Jag satte mig i soffan igen. Killarna kom emot mig. Jag log vänligt mot dom, men dom flinade bara elakt. Jag blev lite rädd. När dom var nära nog så började slå mig. Hårt. Jag blev yr och ramlade i golvet. Jag var fortfarande vaken.

“Rufus, hon är avsvimmad” sa Joel, gillande.

“Bra” sa han, det lät som han log.

Jag kände hur dom slog mig mer. Jag ville skrika. Men jag kunde inte. Dom började dra av mina kläder. Jag ville skrika 'stopp' för mer än allt i världen Jag kände vad dom gjorde, jag var vaken hela tiden. Dom våldtog mig.

 

Tårarna rann hejdlöst nerför mitt ansikte och alla kollade oroligt på mig. Jag gömde mitt huvud i kudden.

“Elin, what is it?” hörde jag Harry säga.

“I don't want this anymore!” mumlade jag till kudden.

Jag ville verkligen inte tänka på det här mer. De här mardrömmen har hemsökt mig i två år. Andledningen att jag höll mig kvar hos Joel var att jag visste att han skulle göra om det ifall jag inte var tillsammans med honom.

“What?” frågade han.

Jag orkade inget mer.

“I just don't want do think about it anymore!” skrek jag till kudden och sprang ut ur rummet.

Jag hade inte berätatt för nån. Inte ens för Lisa, den som jag litade på mest i världen. Att dom två våldtagit mig var en skandal. Angie hade fått reda på det tack vare att jag låg naken i hennes lägenhet. Hon hade slagit till mig på käften och sagt att jag kunde dra åt helvete. Jag saknade henne. Väldigt mycket. Hon hade varit en utav mina bästa vänner. Hon var den ända jag litade på då. Jag saknade henne så mycket. Att tänka på det här gjorde bara så jag grät ännu mer. Jag sjönk ner mot en vägg. Usch. Det här var bara för mycket. Att tänka på det här. Jag la huvudet i knäna och grät ännu mer. Jag hörde fotsteg. Duns, duns, duns, duns. Sedan höde jag en duns precis intill mig. Jag har ingen om vem det är. Men jag hoppas att det är Lisa eller Harry. Jag vet inte varför Harry, men jag gillar ju honom. Mina känslor har utvecklats mycket, väldigt mycket. Men han gillar säkert inte mig. Jag skrek ju faktiskt på honom idag. Jag började gråta mer. Fan! Rufus och Joel hade gjort så jag förlorat den som betyder mest i världen för mig. Angelica, kom tillbaka! Ville jag skrika, men jag vet att hon inte kommer höra mig. Hon kommer inte komma tillbaka heller. Jag hatar Rufus och Joel. Dom är några fula grisar. Usch. Vem nu som satt bredvid mig började stryka mig över ryggen. Och jag lät den. Jag var så trött på allt. Angie. Angelica. Jag hade fortfarande kvar hennes nummer på telefonen men jag har aldrig haft mod att ringa. Hon kanske hatade mig, men det betyder inte att jag gör det. Jag tittade sakta upp. Då såg jag att det var Harry. Jag pustade ut och kramade om Harry. Jag ville mer än allt i världen ha en kram. Särskilt av Haz. Harry kramade mig tillbaks. Jag börjde gråta igen. Jag grät mot Harrys axel. Och för en gångs skull kändes det rätt. Att stå och krama han. Och att få gråta ut. Efter allt som har hänt.

“Do you problaly want to tell me why you crying?” frågade Harry försiktigt.

Jag skakade på huvudet. Lisa måste få veta först.

“I must tell Lisa first” sa jag.

“She don't know why you are crying?”

“No. No one know. I've never tell somebody” sa jag. “Where's Lisa?”

“At the badroom” sa Harry.

Jag ställde mig upp och gick till badrummet. Jag knackade på dörren. Lisa ropade kom in och jag öppnade dörren. Hon sprang genast fram och kramade mig.

“Vad hände? Varför är du så ledsen?”

Jag drog ett djupt andetag och berättade hela historien. Lisa lyssnade noga. När jag berättat klart kramade hon mig hårt. Som om hon inte ville förlora mig.

“Jag.. Varför har du inte berättat?” sa hon.

“Jag vågade inte. Du var ju här då och hade det bra. Jag ville inte förstöra för dig” sa jag och log snett.

“Du är min syster. Jag måste få veta sånna här viktiga saker!” sa Lisa.

Hon bryr sig verkligen om mig, tänkte jag och log.

“Haz ville veta. Men jag sa att jag skulle berätta för dig först, kan du gå och berätta för grabbara, det skulle vara så mycket lättare så” sa jag.

“Okej gumman” log hon och gick iväg.

Jag satte mig längs dörren. Angie. Jag vet inte varför jag inte kunde få henne ur tankarna. Jag måste ringa henne! Jag tog upp mobilen och tog fram hennes nummer. Jag klickade på ring. Det gick några signaler. När hon svarade började jag gråta.

“Angie”

“Angie” grät jag. “Jag förstår att du troligen fortfarande är arg på mig. Men jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig för mer än allt i världen”

“Elin?” sa Angie nervöst.

“Ja. Det är Elin” snyftade jag.

“Gud. Det var två år sen Elin! Jag och Rufus är över! Och jag har saknat dig mer än någonsin sen jag och han gjorde slut!” grät Angie i telefonen.

Dörren öppnades och jag ramlade bakåt. Jag satte mig snabbt upp.

“Angie.. Kan vi inte bli vänner igen? Jag saknar dig så” nu grät jag mer än någonsin.

“Klart vi kan! Jag saknar dig Elin. Kom hem snart”

Vänta.. Visste hon att jag var i London?

“Bra.. Men vet du ens var jag är?”

“Ja. Du är i London. José berättade” snyftade hon.

“Hmm, okej, vi ses, jag älskar dig” sa jag, snyftandes.

“Jag älskar dig med” sa hon och jag la på, gråtandes.

Jag reste mig upp och grät mer än jag någonsin. Angie och jag var vänner igen. Jag har saknat henne så. Den ända jag någonsin litat på helt, förutom, Lisa, José och Richard, var jag vän med igen. Jag vände mig om för att se vem som stod där. Det var alla. Lisa, killarna och pappa. Pappa? Nej. Hade Lisa berättat för han också?

“Too embarasing” mumlade jag och sprang ut från toaletten.

Jag grät fortfarande. Jag hade blandade känslor. Glad, lycka, sorg, arg. Jag sprang in på mitt rum. Lisa kom in på mitt rum med killarna i släptåg, pappa var inte där. Tur.

“I can't belive that you tell dad” sa jag, förnedrad.

“Elin. This is serious. I have to” sa hon.

Jag slängde mitt täckte över huvudet och började snyfta. Jag antar att alla satte sig i min säng för den trycktes ner ungefär två meter, nej där överdrev jag. Eller nej, kanske inte.

“I miss Angie!” sa jag under täcket.

“I know Elin. But she had her choice” sa Lisa.

“We are friends now. I was talking with her when you guys come into the toilet” sa jag och kröp fram ur täcket.

“Vänta, vänta, vänta! Så du menar, att tjejen som hatat dig i två år, är du vän med nu?” sa hon.

“Hon slutade hata mig när hon gjorde slut med Rufus” sa jag.

Jag märkte hur ont det gjorde att säga hans namn. Han hade förstört mitt liv. Killarna reagerade när jag sa Rufus också.

“Och när gjorde dom slut då? Jag menar, Rufus och Joel har ju hållit ihop sen barns ben och ifall man gör slut med nån utav dom..” började Lisa.

“Shit! Angie got raped” skrek jag och hoppade ur sängen.

Killarna reagerade. Kanske för at jag skrikit på engelska? Jag tog upp mobilen. Jag letade upp hennes nummer och ringde. Hon svarade.

“Angie”

“Angie, det är Elin. Du måste svara ärligt. Vad exakt gjorde Rufus när du gjorde slut?” sa jag.

Jag hörde hur hon började gråta,. Jag satte på högtalaren så att Lisa också skulle kunna höra.

“Han slog mig. Han slog mig nästan medvedslös. Joel var med också. Dom våldtog mig. Faktiskt. Jag blev gravid. Shit det är så hemskt. Men jag tog bort barnet, vem fan vill ha barn med dom?” sa hon, hon grät väldigt mycket och killarna gav telefonen och mig konstiga blickar.

“Det är lugnt Angie. Hur längesen var det?” sa jag.

“Ett år sen nu”

“Gud Angie! Kom till mig imorgon, res till London! Du måste, jag kan fan inte sitta såhär och bara höra när du gråter”

“Okej. Jag ska fråga mamma efter pengar, hejdå” sa hon och det blev tyst.

Lisa tittade oroligt på mig. Stackars Angie.

“Wht did she say?” frågade Liam.

“Rufus and Joel. Fuck the shit of them” jag kokade av ilska.

“What have they done?” sa Harry oroligt.

Jag slängde mobilen i väggen. Jag mumlade några svärord på franska.

“They raped Angie, a year ago. And she got pregnant. But she took the child away. Ugh, I can't believe I was together with Joel!”spottade jag fram.

Alla tittade oroligt på mig. Nej men det var sant ju. Och jag hatade det. Att bli tillsmmans med Joel var bara ett stort misstag. Att Angie hade blivit gradvid, var vidrigt. Ha barn med dom. Usch, fyfan. Jag hade bara haft tur att inte jag blivi det. Jag kom på mig själv igen med att gråta. Min mascara hade nog runnit ända ner till slutet av näsan nu.

“Poor Angie. Is she hot?” undrade Zayn.

“Zayn. I am serious! This is not a joke!!” nästan skrek jag.

Zayn höjde händerna i en gest som visade, 'sorry'.

“Sorry. I'm just so...” började jag. “But I have actually a photo on her!”

Jag log när jag sa sista meningen. Jag tog fram ett foto på Angie och hennes hund när dom satt i en kundvagn. Jag visade dom det.

“Wow. She is hot” sa Zayn.

“Ehm.. no, she isn't?” sa jag sarkastiskt.

Alla började skratta, inklusive jag.

“And she coming to London tomorrow!” log jag.

“She do?”

Jag nickade och log stort. Äntligen kanske jag skulle kunna vara glad.

 

---

 

 

1. Elins outfit. 2. Vad Elin tänker.

 

Nästa dag:

Jaaa! Idag ska Angie komma. Tjejen som jag inte träffat dom två senaste åren. Som jag saknat så det värkt i hjärtat. Gud. Om en timme ska vi hämta henne. Jag gick och tog på mig ett rosa linne, sedan tog jag en gul magtröja över. Sedan ett par jeansshorts. Jag tog min sminkväska och gick till toaletten. Jag började sminka mig. Inget överdrivet. Lite mascara och läppglans. Jag gick ut från toaletten in på mitt rum. Jag hoppade högt när jag kände nån armar om min midja. Jag hörde Harrys välbekanta skratt. Jag tog bort hans armar. Jag vände mig mot honom.

“You scared the shit of me!” sa jag.

Jag vände mig om igen. Harry fortsatte skratta. Och jag kom på att jag precis avvisat världens chans. Han armar runt min midja. Jag började skratta åt hur patetiskt det lät, men det gjorde inget, för Harry skrattade fortfarande. Han hade slutat skratta. Och när jag vände mig om och tittade på honom tittade han på mig med sina intensiva gröna ögon och jag ville så gärna, gärna, gärna, kyssa honom. Men det skulle kännas lite weird om jag bara gick fram och kysste honom. Jag rodnade och tittade bort. Jag gick och hämtade min väska. Det var en halvtimme kvar nu. Harry var fortfarande kvar där han stått. Jag vände mig om och drunknade en än gång i hans ögon. Jag rodnade häftigt och drog ett djupt andetag. Sedan gick jag till dörren och öppnade den. Jag gick ut och nerför trappan. Det tog ungefär 20 minuter att åka dit så jag åkte nu. Harry och Lisa följde med mig dit. Jag tog på mig skorna. Harry gjorde likadant. Jag skrek till Lisa att vi skulle åka och hon kom springandes nerför trappan. Jag gick ut till pappas bil och satte mig förarsätet. Harry satte sig i passagerarsätet, vilket gjorde mig väldigt nervös. Lisa hoppade in i baksätet och busvisslade diskret, vilket inte alls var funkade eftersom busvissla inte är diskret.

“Shut the fuck up” sa jag.

Både Harry och Lisa började skratta. Jag började köra och öppnade fönstret. Mitt hår flög med i vinden och jag kunde se hur Harry kollade in mig lite diskret. Jag log för mig själv.

 

Harrys perspektiv:

Hon är så otroligt vacker! Undra vad hon egentligen tycker om mig? Jag menar, kyssen på dejten, betyder den ingenting? Jag vet inte. Men hon är så vacker.

 

Elins perspektiv:

Nu var vi framme. Jag såg en förvirrad Angie en bit framför. Jag hoppade ur bilen och sprang mot henne. Jag hoppade på henne bakifrån och hon gav ifrån sig ett skri. Hon vände sig om för att slå mig på käften, men då la hon märkte till att det var jag.

“Elin!!!” skrek hon.

Folk kollade på oss med blandande blickar. Arga, roade, irriterande.

“Angie! Gud vad jag har saknat dig!” skrek jag.

Angie svarade inte utan tittade på en punkt bakom mig. Jag vände mig om, Harry och Lisa. När dom kom fram sa jag:

“Harry, this is Angelica, Angie, this is Hazza” sa jag med ett leende.

Angie svarade inte.

“Do you know each other?” viskade Angie fram.

“Yes” log Haz.

“Elin. Du ska få betala för att du inte berättat” sa Angie och höjde ett finger mot mig.

Jag skrattade åt henne. Vi gick tillbaka mot bilen. Alla satte sig på samma ställe som förut, förutom Angie då, som precis kommit. Att Hazza satt så nära mig gjorde mig otroligt nervös. Jag ville bara kyssa honom. I just really, really, really, really, really, want to kiss you.

---

Kapitel 8. Såå, vad tycker ni? Bra, dåligt? Vill bara ha er fina feedback! Har ni märkt att mina kapitel kommer ut rätt sent nuförtiden? Det är för att, jag försöker skriva så långa kapiel som möjligt, och då blir det alltid så sent när jag är klar..