Tidigare:

“So, how old are you, and I think you know how old I am” frågade han genom musiken.

“Yeah. You are 18, and I'm 19” sa jag och log.

“Uhm really? Are you one year older than me?” sa han förvånat.

“Yeah, have you some problem with that?” flinade jag.

“No.. I haven't, only the fact that you are older than me” sa han surt.

“Haha”

Jag gick ut från rummet. Lisa sa till mig att pappa ville att vi skulle gå hem. Jag gick ut i hallen och började ta på mig skorna.

“Goodbye guys!” skrek Louis i våra öron.

“Goodbye LOUIS” skrek vi tillbaks. “And the others”

Jag och Lisa kramade om alla. När jag kramade om Harry tog jag mod till mig och viskade i hans öra:

“I liked the feeling I got when I kissed you”

Undra hur jag ens vågade säga det där. När vi slutade kramas mimade han 'me too' och log. Jag blinkade mot honom och vinkade hejdå till dom andra.

---

 

1. Richard. (Rich) 2. Joséfiné. (José, Jucié, Finnen)

“Thank you my wonderful littlesister” sa jag ironiskt och bugade.

Jag hade fått en stor fläck mellan benen av glass eftersom hon spillt på mig.

“No worries” flinade hon.

Jag blängde på henne.

“Jag var ironisk” sa jag.

“Hahaaaahaaa”

Jag tittade konstigt på Lisa. Vad var så roligt? Hon pekade på något bakom mig. Jag vände mig om. Men vaarför? Varför kommer dom alltid i fel sitanitioner?? Jag vände mig om igen till Lisa.

“Och du ska få för det här!!” sa jag och pekade på fläcken i skrevet som hade börjat se ut som en kissfläck.

“Haha, visst, look right behind you” sa Lisa och flinade.

Jag vred på huvudet bakåt. Fan, dom var precis bakom.

“Hey guys!” skrek Louis glatt.

Jag fick panik. Dom fick verkligen inte se glassfläcken. Jag sprang fram och ställde mig bakom Lisa som skydd.

“What are you doing?” frågade Niall.

“It's Lisas fault” svarade jag istället.

“It's not my fault that it ended up in the wrong place” Lisa flinade.

“And what means wrong place?” frågade Zayn.

Lisa flyttade åt sidan. Men jag var snabbtänkt och vände på mig och sprang och gömde mig bakom en sten.

“What the hell are you doing guys?” frågade Harry.

“I going home and change clothes, I can't be out like this” väste jag fram bakom stenen.

Lisa skrattade.

“Okay babe, I drive you” sa hon.

“Thanks” sa jag.

Jag satte min handväska för fläcken och drog ner tröjan över fläcken när jag reste mig. Killarna kollade lustigt på mig.

“Thank you Lisa. I love you soo much” sa jag ironiskt.

“No worries, I love you too” sa hon och gjorde ett puss läte till mig.

“Fuck you” mumlade jag.

“And you are my bigsister” fnös Lisa.

“Yes I am” sa jag syrligt.

Killarna tittade roat på oss när vi fortsatte bråka.

“Your pussy” sa Lisa.

“Oh, that you say! You are!” sa jag.

“Fucking bitch”

“Huh! Sure! You think you are so cool, but do you know what? You are not!” fräste jag fram och gick med snabba steg därifrån. Lisa ropade efter mig, men vafan. Hon kallade mig bitch och pussy, det är fan nog. Dessutom inför mina största idoler. 'Thank you Lisa' tänkte jag och fnös åt tanken. Jag började springa och kom hem på 10 minuter. Jag ropade ett snabbt 'hello' till pappa, sparkade av mig skorna och sprang uppför trappan. Jag gick in i Lisas rum och tog fram ett par gråa mjukisbyxor ur min väska. Sedan drog jag ett rosa linne över. Några tårar rullade nerför mina kinder. Jag hatade att bråka med Lisa. Det värsta är att det händer väldigt ofta. Jag bestämde mig för att ringa min bästis, Joséfiné. Hon hade ett litet knasigt uttal på sitt namn och hennes föräldrar var som mina, också från UK, eller nej.. Hennes mamma var från Frankrike, hennes pappa från UK. Hon kunde svenska flytande, eftersom hon flyttat till Sverige när hon var 4 år gammal. Jag tog upp mobilen och ringde.

“Yo bro! What's up?!” svarade Joséfiné glatt i telefonen.

“Inte bra. Jag och Lisa har bråkat. Igen. Jag hatar det här” sa jag.

“Men ååh. Vad tråkigt. Hoppas det blir bra i alla fall”

Jag skulle precis svara när det plingade på dörren.

“I'll take it dad!” ropade jg och sprang nerför trappan.

“Okey darling” svarade han.

Jag lyfte upp telefonen mot örat igen.

“Det ringer på dörren, kommer strax” sa jag och öppnade dörren.

Jag gapade, men stängde snabbt munnen igen. Jag lyfte telefonen till örat igen.

“Jucié. Killarna. En riktning. Fast på engelska. Är utanför min dörr just nu” sa jag i telefonen.

“Whuuut? Coooooolt! Hälsa så mycket från mig! Vi ses om några veckor buddie!”

“Okej. Aah, vi ses kompis” sa jag och la på.

Jag stoppade ner mobilen i fickan.

“What do you want?” sa jag och försökte låta glad, men misslyckdes totalt. “Where is Lisa?”

Jag trängde mig förbi dom, utan skor. Jag såg henne stå en bit bakom. Jag sprang fram till henne och kramade henne.

“Förlåt. För det jag sa.. Och jag förlåter dig, för det du sa” mumlade jag medan jag kramade henne.

Men hon drog sig loss.

“Jag förväntade mig inte att du skulle säga förlåt så snabbt” snyftade hon fram och sprang iväg.

“Lisa!” ropade jag efter henne.

“Leave me alone!” skrek hon och ökade takten.

Jag satte mig uppgivet ner i det blöta gräset. Jag la huvudet i händerna och önskade att allt bara kunde bli bra. Jag kände dunsar i marken och jag hörde dunsar, samt fotsteg. Någon strök mig på ryggen. Men jag slog ut med armarna som visade att den skulle sluta. Jag drog upp knäna mot magen och lindade armarna runt smalbenen. Sedan lutade jag huvudet mot knäskålarna.

“Elin, what's wrong?” hörde jag pappa ropa.

Jag lyfte på huvdet och reste på mig. Jag bortstade av mig och svarade sedan, med ganska mycket snyft i rösten.

“Nothing.. I'm just..”

Min röst sprack och jag sprang upp på verandan till min pappa och kramade honom. Jag började gråta, ganska mycket också.

“Elin, your friends are waiting for you” viskade pappa i mitt öra.

Jag nickade och slutade krama han. Jag gick ut på gräsmattan igen.

“Buddies. What do you want?” sa jag.

Dom började viska med varandra. Jag stod och gjorde ingenting tills min mobil bore ringa. Jag såg snabbt att det var Joséfiné.

“Jucié, what's up bro!” sa och ansträngde mig att låta glad.

“Nothing! I'm bored! Nej men.. Vad gör du?” svarade hon glatt.

“Hänger med killarna. Eller, nej.. just nu så viskar dom hemligheter men, annars så gör jag väll ingenting”

“Mm.. Det var en sak jag undrade” sa hon.

“Ah?”

“När skulle jag komma till dig nu igen?”

“Men vafan José! 11 juli, remember?” sa jag.

“Ja justee! Ah, jag minns! Men du, vi ses den 11 juli då, see ya bro!”

“Yeah. See ya bro!” sa jag.

Jag tittade på killarna igen. Deras blickar var vända på mig och dom tittade nyfiket på mig.

“It was my friend José” sa jag glatt.

“Oh. Is he nice?” frågade Harry.

“Oh yes. SHE is” sa jag och la betoning på 'she'.

“Oh, is it a girl?”

“Yes, Jucié is a girl” bekräftade jag.

“Jucié?”

“She have many nicknames, but she's real name is Joséfiné” sa jag.

“Not Josefine?” sa dom undrande.

“Nope. Joséfiné” sa jag och log.

Min fina bästis. Jag tog upp mobilen igen och skrev snabbt till Jucié.

 

Hahaha! Killarna trodde du var en kille bara för jag sa José. Haha! Guud. / Kiss kiss Elin.

 

Jag skrattade lite och klickade på skicka. Jag fick svar inom 1 en minut.

 

HAHA! Jag en KILLE? omg.. Dom är lite konstiga, weird! Nejdå men, konstiiigt. Men det är inte mitt fel att jag har konstiga smeknamn som, Jucié, José, Finnen, alla är konstiga! Haha (Finnen, garvar ihjäl..) / Kiss kiss José.

 

Jag skrattade. Finnen var ett konstigt smeknamn som Sebbe i andra ring kommit på för några år sen.

 

Finnen. Jag älskar det. Det smeknamnet är ju bara föör roligt. Jag älskar att Sebbe kom på det. Tänk att han går i andra nu! Han gick ju i sjuan då, shiit vad tiden går fort. / Kiss and hugs, Elin.

 

Jag klickade på skicka. Sedan tog jag upp mobilen och ringde Rich. En utav mina bästa vänner. Han och José var typ dom ända jag litade på.

“Tjoo vad händer mannen!” var det första Richard sa.

Jag skrattade till.

“Tja! Inte så mycket, har precis bråkat med Lisa, men annars är det lugnt!” sa jag.

“Tråkigt att höra. Men nu pratar vi inte mer om det, vad händer ikväll?”

Till skillnad från Jucié, så var Richard en person som inte gick längre in på dåliga saker, utan sa typ bara

Nej men gud vad tråkigt, eller Vi kan väll göra nått kul för att muntra upp dig? Och andra saker i den stilen.

“Jag ska antagligen hänga med killarna, du vet vilka, jag berättade ju igår” sa jag.

“Aha! Men vänta. ONE DIRECTION OR WHAAAT?!!” skrek Richard.

“Calm down bro. Lugna. Ja. 1D. Roligt vaa?!”

 

Harrys perspektiv:

Vi hörde hur nån skrek One Direction i telefonen som Elin pratade i. Vi började små fnissa. Elin fortsatte att prata.

“Men du, vi hörs, ses” sa sen hon.

Vafan nu det bettyde? Man hörde en röst från telefonen säga, eftersom det var hög volym.

“Mm, älskar dig vännen, ses”

En klump växte i magen. Det var en killröst. Okej, jag erkänner, mina känslor har utvecklats för Elin. Och Älskar dig, det betyder ju, Love you. Ugh.

“Älskar dig med Richard! Puss puss!” sa hon och tog mobilen från örat och ner i fickan igen.

Richard. Killnamn. Killröst. Tyder bara på en grej, Elin kan ha skaffat en annan.

“Who was that?” hörde jag mig själv säga.

“My little booy! Oh. I love and miss him so much” saa hon sött.

Klumpen blev större i magen. My boy. Min kille. Nej. Det kan inte vara sant. Elin rotade runt i sin väska tills hon hittade det hon sökte. Det var en bild på en kille och en tjej och Elin. Tjejen och Elin pussade killen på kinderna.

“That's Richard, that's José and that's me” sa hon och pekade medan hon pratade, sedan log hon.

Klumpen blev ännu större om det ens var möjligt. Richard var ju skitsnygg. Sedan tog hon fram ett till på bara Richard och ett på bara Joséfiné. Gud, Elin kanske verkligen var tillsammans med honom? Jag tror Louis märkt att jag stelnat till när hon berättat att det var Richard för han drog med sig mig in bakom en buske.

“She is not togheter with him. I promise, pinky promise” sa han och räckte ut lillfingret.

“But.. If they are?” sa jag.

“They are not” sa Louis bestämt och hållde fortfarande upp lillfingret.

Jag tog tag med mitt lillfinger i hans och vi skakade lite lätt på dom och sedan tillbaks. Precis när vi kom tillbaks pussade Elin kortet av Richard och la tillbaks det i väskan. Fan.

 

Elins perspektiv:

Jag hade precis lagt tillbaks korten i väskan när Harry sprang sin väg. Jag tittade förvånat på Louis som ryckte på axlarna. Jag började springa efter Harry.

“Harry! Come on! What's wrong?” skrek jag efter honom.

Men han fortsatte bara springa. Jag suckade och satte mig ner i gräset. Vad var fel egentligen? Han hade bara sprungit iväg. Jag orkade inte med fler bortsprungna så jag reste mig igen och sprang efter honom. Jag hittade honom vid en lägenhetshus. Jag satte mig bredvid honom. Min mobil började ringa. Det var Richard.

“Hello babe” sa jag glatt.

“Hey there. Vad gör du för nått?”

“Tjaa, Harry sitter gråtandes bredvid mig just nu och jag har ingen aning om varför?” sa jag undrande.

“Well, inte jag heller” sa han och skrattade tyst.

“Nä, vad konstigt!” sa jag ironiskt.

“Jaa! Jag vet!” sa han skrattandes.

“Jaja, ses, älskar dig Rich” sa jag och Harry ryckte till.

“Älskar dig med Elin, ses” sa han och la på och jag stoppade ner mobilen i fickan igen.

Jag vände mig mot Harry som börjat gråta igen. Jag kollade förvånat på honom och pussade honom på kinden. Jag torkade bort några tårar.

“What's wrong Harry?” frågade jag.

“So you are with him now” sa han istället och tittade bort.

“What? Him? Who?” sa jag.

“Richard”

Jag började skratta. Högt. Harry kollade konstigt på mig.

“Richard are my bestfriend, and he's gay!!” skrattade jag så att tårarna sprutade.

“He's what?” sa Harry chockat.

Jag nickade och fortsatte skratta.

“But, he's too good looking to were that” sa han med öppen mun.

“Harry is gaaay, with Louis, Mrs. Larry Stylinson” retades jag.

“Hmph. I'm not”

“Larry Stylinson” fortsatte jag att retas.

“Ey, shut up!” sa han.

 

---

ÄNTLIGEN! Igår var jag egentligen klar med kapitlet, men vårt internet funkade inte på hela dagen. Och idag fick jag lov att fixa några grejer innan jag la upp det. Men ja.. Nu är det uppe iaf! Hoppas ni gillade det! ;)