Tidigare:

“Are you afraid of keys?” frågar Harry.

Lisa nickar.

“How did you get that phobia?” frågar Liam.

Lisa börjar berätta om när vi var små och skulle ut på stan. Då kom det en clown(Lisa är väldigt rädd för clowner också) och han hade väldigt många nycklar med sig. Lisa hade visat att hon var rädd, eftersom hon börjat gråta typ. Då hade clownen flinat elakt och börjat vifta med nycklar samt riva henne med dom. Jag vet att det inte låter så läskigt/farligt, men det tyckte Lisa. Dessutom var hon ju liten.

“What a stupid clown!” utbrast Niall.

“We know” sa jag och Lisa.

Jag och Lisa var med killarna resten av dagen. Ibland kom fans fram och ville ta foton och få atografer, annars så hade vi jättekul. När jag och Lisa kom hem så somnade vi ganska snabbt. Men båda av oss hade leenden på läpparna när vi somnade.

---

 

 

“Jag kan inte fatta att hon gjorde det här mot oss, den jävla kärringen!!” skriker Lisa.

Våran mamma. Hon hade skickat ett sms till Lisa där det stod:

Hej hej gumman. Ni kan komma hem och hämta eran skit. Jag vill inte ha er längre. Ni ska komma och hämta era grejer imorgon kväll och ni kan dra dit pepparn växer. Om du undrar vad ni har gjort för fel, så är det inget. Bara att jag träffat världens finaste kille och vill inte ha er ivägen längre. Ha det så bra annars – Louisa.

Det hade kommit som en chock. Hon gjorde samma skit som hon gjort mot pappa mot oss. Hur kunde hon? Sina egna barn dessutom. Sina egna barn. Gjorde man så eller? Över sms? Mot sina egna barn? Okej. Visst. Vi var 19 år, men vad i helvete! Så gjorde man fan bara inte!! Hur kunde hon? Hon gjorde också samma skit som Joel gjort, fast genom sms. Fuck up. Varför måste allt vara så svårt just nu? Allt tack vare att jag flyttade också. Bara för att vi båda var borta. Då kunde hon bryta ut. Göra det dummaste hon någonsin gjort mot oss. Be oss att lämna hennes liv för evigt. Jag äcklas bara av att tänka på henne. Fyfan, att jag inte förtått det tidigare. Fast det är klart, tidigare var hon världens snällaste. Inte den hon förvandlats till nu. Hur kunde hon? Fyfan. Jävlar i helvete. Nu är jag fan riktigt förbannad. Åh. Jag vill aldrig mer träffa den där kvinnan. Inte nog med att hon lämnade pappa på det sättet, nu gjorde hon samma sak mot oss. AAH, jag blir galen.

“Jag kan inte heller fatta det. Så jävla onödigt” sa jag frånvarade, medan jag fortfarande har tankarna på vilken bitch våran mamma är.

Jag väcks ur mina tankar utav att min mobil börjar ringa.

“Elin” sa jag.

“Hello Elin, what's up? Want you and Lisa come over, or?” frågade en glad Louis.

Jag suckade.

“It's not so good now. Another time?”

“Oh.. Okey” sa Louis och suckade.

“Yes.. Ehm, see you sometime, goodbye Lou” sa jag.

“Yeah.. okey, see ya”

“Yeah, see ya” sa jag och la på.

Jag suckade. Varför måste allt vara så svårt just nu? Kan inte bara allt bli som vanligt. Fan.

“Elin.. Pappa vill att vi ska handla. Nu. Hänger du med?” frågade Lisa.

“Ehm.. Ah, jag kommer” sa jag och reste mig upp från golvet.

Jag gick med tunga steg fram mot sängen och tog upp min väska. Jag kunde fortfarande inte släppa tankarna på all skit som hänt dom senaste 2 dagarna. Jag sprang ut från rummet med tårarna brännande i ögonlocken. Jag sprang nerför trappan och ut i hallen där Lisa stod. Jag drog på mig skorna och sedan gick vi ut genom dörren. Vi joggade till affären eftersom det duggade. Vi gick in i affären och gick sedan till grönsaks avdelningen.

“Lisa, jag gå och kollar efter någon slags blomma att köpa till pappa, kommer strax” sa jag.

“Okej, ses vid kassorna” sa hon som svar och jag gick iväg mot blommorna.

Jag började leta igenom blommorna. Jag visste att pappa älskade pelargoner eftersom han sagt det när vi pratat i telefon en gång. Där var den! English geranium. Perfekt. Jag tog upp den. En lila pelargon skulle nog pappa gilla.

“Elin, är det du?”

Jag vände mig om med ett ryck. Jag kände mycket väl igen den där rösten.

“Ja, det är jag” snäste jag som svar.

“Förlåt gumman, jag menade-”

“Häll käften kärring! Jag fattar inte att du kunde göra så, gå din väg, jag vill aldrig se dig mer” skrek jag.

Folk vände sig om och stirrade på oss, men jag brydde mig inte ett skit.

“Vad fan gör du i England förresten?!” sa jag, lite lugnare, men fortfarande argt.

“Den där killen.. Han bor här. I England” sa hon.

“Stick härifrån innan jag ringer pappa” sa jag.

Hon vände sig hetskt om och gick. Jävla kärring. Hur kunde hon? Komma hit och tro att hon skulle kunna reda ut allting. Jävla mamma, eller jag menar, Louisa. Hon är ju faktiskt inte min mamma längre. Jävla kärring.

“Elin, are you crying?” sa en röst.

Jag märkte inte förens då att små tårar rann nerför mina kinder. Jag vände mig mot rösten. Jag torkade genast bort tårarna när jag såg vem det var.

“No Harry.. I'm not crying..” sa jag, men kunde inte hålla undan en tår som rann nerför min kind.

Jag torkade snabt bort den. Varför kom ALLTID dom som jag MINST ville träffa i sånna här stunder?

“I see that you are crying” sa han.

“It's nothing, my mum is an bitch.. I hate her” och varför berättar jag detta för Harry, jag menar DEN Harry. Harry Styles. Allvarligt? Är jag dum eller vad?!

“I don't think you hate her..-” började han.

“Ah! I'm going to drive myself crazy! You don't understand what she have done to me and Lisa. I just want to say that she can go and fuck herself. Aah!!” vad fan höll jag på med? Harry, från 1D, varför berättade jag min skit för honom? Är jag dum i korken eller?!

“That was.. hard.. I mean, to say about your own mum.. What have she done to deserve this?” sa han med en förfärad min.

“Hard!! Are you fucking kidding me?! She said that she don't want to have me like her kid anymore! Do you know that feeling. To know that your mum hates you and don't want to know anything about you?! It's fucking hard to know that your own mum don't love you anymore!" snyftade jag fram. Vafan gör du Elin? Berättar att din mamma har sagt det där, till världens kändaste kille, i världens kändaste boyband, vad fan?

“Wait.. Did she say that?” sa han.

Jag nickade. Han tog ett steg framåt och kramade mig. En stöt gick igenom min kropp . Va? Det här har aldrig hänt förut. Nu är min ända fråga, hade Harry också känt den? Hela min kropp vibrerar just nu. Haha. Jag är patetisk. Harry slutade krama mig.

“I'm sorry.. I didn't know” Harry gjorde en grimas.

“It doesn't matter, she an whore” sa jag. “She don't deserve to talk about”

Jag skakade på huvudet. Hur man kunde göra så mot sitt eget barn, fattade jag inte. Jag tog ett hårdare tag om pelargonen och tittade på priset. 20:49. Okej. Inte så mycket alltså.

“A geranium. To who?” Harry bytte samtalsämne. Skönt.

“My dad. He deserve this. He working hard all the time, so I think he deserve this” sa jag leendes.

“Awww, what cute!” sa Harry med tillgjord röst.

Jag skrattade lite.

“Yeah I know” skrattade jag.

“Eliiin! Where are you?” ropade Lisa

“Over here! Next to the flowers!” ropade jag tillbaks.

“Okey I coming” ropade hon.

Efter några sekunder så jag en Lisa komma springandes.

“Hello Harry.. Nice to meet you again” sa hon långsamt.

Antagligen för att hon fortfarande var arg och ledsen på mamma.

“Yeah. Nice to meet you again to” sa han och la till ett litet leende.

Lisa tvingade fram ett leende tillbaka.

“We have to go now Elin. I'm done now. We just have to buy it all” sa Lisa till mig.

“Okey, go to the checkout, I coming” sa jag.

Lisa gick iväg. Jag vände mig mot Harry igen.

“Do you and Lisa talk english to each other?” frågade han.

“Yes, not always, but often” svarade jag.

“Why?”

Frågvisa jävel.

“'Because we are half British” svarade jag med ett leende.

“What? Cool. We thought you were great Swedes because, well .. You never said you were British too” log han.

“Haha, but we are”

“Elin! Come here or I kill you” skrek Lisa.

“I think I have to go, see ya” sa jag och gick iväg.

I bakgrunden hörde jag Harry ropa 'See ya' tillbaka. Eller... Vänta. Jag är väll bara kvartssvensk om min mamma är halvbritt och halv svensk. Fan, nu hr jag blandat ihop allt totalt.. Mamma för den delen. Fyfan alltså.

 

---

Ble kort idag. Men imorgon ska jag försöka göra en lång del! Lovar! ;) xx

 

Kram.