Jag gick med snabba steg nerför trappan och ut i hallen. Jag drog på mig skorna och tog med mitt paraply. Såklart skulle det regna idag. Jag stegade ut mot pappas bil med paraplyet över huvudet. Fy vad jag hatar regn. Angie hade i alla fall åkt hem igår, hennes mamma ville ha hem henne. Idag var det den 11 juli, dagen då mina allra bästaste vänner skulle komma. Jag slog ner paraplyet och klev in i bilen. Jag trampade på gasen och backade ner för uppfarten. Jag körde ut på vägen och log av bara tanken på att José, Alex och Rich skulle komma. Min mobil plingade till och José namn lös upp på displayen.

 

Hej! När kommer du? Vi landar om tio minuter! <3

Okej. Tio minuter, det tar minst tjugo att köra till flygplatsen.

 

Hej babe! Jag kommer ungefär tio minuter efter landningen! Ses då <3

Min mobil plingade till igen.

 

Okej! Japp, vi ses <3

 

Jag log för mig själv och la ifrån mig mobilen. Gud vad jag saknat dom. Mina kära bästa vänner. Åh gud. José är nog den jag har saknat mest. Hon har ju varit med ända sedan min barndom, så det är inte så konstigt. Men det bästa med José är att hon aldrig vill starta bråk. Hon har aldrig varit den typen som startar bråk. Oftast är det den andra personen som startar det. Visst så har José startat bråk, någon ynka gång. Men hon hatar verkligen att bråka. Ifall hon ser folk som bråkar, spottar hon på marken och svär lite. Även om hon inte ens känner personen. Jag och José har bråkat 2 gånger under hela vår uppväxt. Två gånger. Vilket är väldigt konstigt, tycker ganska många. Men jag och José är dom typerna som verkligen HATAR bråk. Okej, alla hatar väll bråk. Men vi är liksom anti. När vi var mindre hade vi en klubb som hette "Anti-Bråk Club". Visserligen var det bara jag och José i klubben, men det funkade ganska bra. Jag svängde in på parkerings platsen och letade efter en tom ruta. Efter 3 minuter hittade jag en. Jag klev ur bilen och låste efter mig. Jag slog upp paralyet och började gå mot José och killarnas gate. Jag kom in på gaten. Jag tittade runt ett tag tills jag kände en lätt knuff i sidan. Jag vände mig om och såg en leendes José. Jag slängde mig på José och kramade henne hårt.

"Du ska bara veta hur mycket jag saknat dig Jucié!!" mumlade jag mot hennes hals.

"Och du ska bara veta hur mycket jag saknat dig Elin!" sa hon.

Jag slutade krama henne och ittade bakom henne. Där stod Rich och Alex. Jag gav ifrån mig ett glädjetjut och slängde på mig dom båda. Dom skrattade och kramade mig tillbaks. Jag gav dom både en puss på kinden.

"Asså, kan ni fatta hur mycket jag har saknat er?!" utropade jag.

"Nej, det kan vi inte, men vi har nog saknat dig dubbelt så mycket!" sa Rich.

"Äh, det är inte möjligt" skrattade jag.

Jag tog José och Rich i handen och började gå mot bilen. Alex hållde i mina axlar och lekte tåg. Så sjukt barnslig, men min bästa vän. När vi kom ut ifrån gaten märkte jag att det slutat regna. Jag suckade lättat och log stort. i fortsatte en stund tills vi kom fram till pappas bil. Jag släppte José och Rich's händer och gick och låste upp bilen. Jag hoppade in i förarsätet medans José hoppade in i passagerarsätet och killarna i baksätet. Jag startade bilen och backade ur från rutan jag stått på. Jag och José började snacka om One Direction, som vanligt dårå. Men efter en stund berättade José om att hon sätt nån fotoshoppad bild på mig och Harry hålla handen. Jag stelnade till. Den var inte fotoshoppad. Sedan rodnade jag. José märkte det. Hon drog efter andan och kollade chockat på mig.

"Så... Den var inte fotoshoppad?"

Jag rodnade och skakade på huvudet.

"Så, du gillar Harry, on real?"

Jag blev släkt med tomaten helt plötsligt. Jag fokuserade blicken på vägen med världens konstigaste leende på läpparna, som avslöjade mig direkt. Alla började skratta och jag försökte sjunka genom marken. Men det gick inte så bra.

"Elin är käääär!" utropade Rich.

Jag rodnade och blev ännu en gång släkt med Herr. Tomat. Dom började reta mig och fortsatte med det hela vägen hem till mig. Jag hade lust ibland att slå dom, men det var att bryta en regel i Anti-Bråk klubben då. Och ja, jag och José har fortfarande kvar klubben, haha. Jag körde upp på uppfarten och parkerade bilen. Sedan klev jag ur, alla andra i bilen följde mitt exempel. Jag låste och började gå mot huset. Jag klev in och drog av mig skorna. Jag fortsatte mot trappan och uppåt. När jag tittade bak, såg jag hur Alex och José gullade och kysstes. Jag suckade och kom på mig själv med att önska att jag och Harry också kunde göra så. Jag öppade dörren till mitt rum och fick rent utsagt en chock. Jag blinkade några gånger, nej dom var kvar.

"Guys? What are you doing here?"

---