Jag lovar och lovar, men håller det inte! Ni måste hata mig just nu.. :( Jag är sjukt ledsen.. Jag kan inte lova något (som ni kanske märkt suger jag på att hålla dem?) men, jag ska försöka få upp ett kapitel när jag har tid! :)<33

Tack för att ni stannar kvar, trots allt, min uppdatering suger. Hejdå!<3

 

 

 

”We're going partying boooys!” ropade jag in i trapphuset.
Inget svar. Jag sprang och slet upp alla dörren, eftersom dom var olåsta.
”WE'RE GOING PARTYING, ARE YOU DEAF?!” skrek jag högt.
Jag hörde svaga muttrande.
”SLEEPYHEADS!!”
Alex, Lisa, Rich och José stod och höll för öronen. Efter ett tag kom dom ut. Jag skakade på huvudet åt deras trötta uttryck.
”The time is ten minutes past 7, and you are tired?” jag skrattade.
Jag hoppade upp på Alex axlar och han började gå. Jag lallade runt och skojade, ibland böjde jag mig ner mot Axels ansikte så det såg ut som jag pussade honom bara för att göra Harry avundsjuk. Det var så roligt att höra hans muttrande om att jag var dum. Det var ganska svårt att hålla skratten inne.
”Jag får ont i axlarna!” klagade Alex högt.
”Det skiter jag i!” sa jag lådsats kaxigt.
”Men hallå, var snäll mot brorsan!” sa Richard på skoj.
”Men hallå?! Jag vet att du inte bryr dig” sa jag och lipade mot honom.
”Hallå, flickor!” sa Lisa till mig, Rich, och Axel. ”Var lite snälla mot varandra!”
Axel och Rich muttrade till. Dom HATADE att bli kallad ´flickor´.
”Men hoppa neeer!” sa Alex.
”Elin, du är inte klok! Vad håller du på med?!” utropade José.
”Jag ställer mig upp på hans axlar ser du väl!” sa jag tillbaka och fortsatte försöka ställa mig.
Men då kom Zayn, det puckot, och förstörde allt. Han drog ner mig igen.
”I hate you!” sa jag och lipade.
”GÅ NER ELIIIIN!!!!!!” klagade Axel.
”Nope! Jag vill inte!” sa jag.
”English?!” hörde vi några desperata röster säga.
Vi började skratta.
”Sure” sa José.
”LALALA, WE'RE NOT HERE FROM, LALALA” sjöng jag och min dumskallar till kompisar från Sverige och Frankrike.
Killarna skrattade lågt. Vi fortsatte nynna på låten ända tills vi kom hem till mig och Lisa. När vi kom in, visste jag redan att på skulle på affärsresa i 3 dagar, så vi kunde hur lugnt som helst ha fest här. Lisa hade fixat i ordning det snabbt när vi kom hem. Medan hon fixade med läskedryckerna och drinkarna så sprang jag iväg och ringde alla som var bjudna. Zaz och Sam. Efter 10-15 minuter kom både Sam och Zaz.

Senare på kvällen satt jag och Harry i soffan och kysstes, jag var inte full, men Harry var lite, men vi njöt av nuet. Jag satt i hans knä och hade armarna runt hans hals.
”Can you two get a room?” utropade Louis, lite halvt äcklat.
Jag vände mig mot Louis och log lite fräckt.
”Why?” flinade jag.
”Because you are sitting there and just... NEVERMIND” sa Louis surt.
Jag vände mig mot Harry.
”I think he's just jealous 'cause Eleanor isn't here” sa jag.
”I'M NOOOT!” skrek Louis.
”Oh yes he is” svarade Harry.
Jag pussade Harry snabbt och gick sedan iväg till Alex.
”Så, hur har din dag varit hittills?”
”Jag vet inte??” sluddrade Alex.
Det märktes att han var full. Harry kom gående, han vacklade lite.


Senare:
Kvällen hade blivit helt crazy, och fel par hade hånglat upp varandra för att dom var för fulla för att bry sig. Jag, stod och hånglade med tungor inblandade med Alex. Harry satt i soffan och hånglade med José. Mina händer gled upp för hans bröst och la sig kring hans nacke. Lisa satt och kysstes med Niall och Sam med Zaz.
Kvällen började glida mot sitt slut och alla somnade på mitt vardagsrumsgolv. Jag somnade med huvudet på Alexs bröst, är det ändå jag minns.


Jag vaknade nästa morgon utav att Harry stod med ett, lite ilsket uttryck va?, ovanför mitt huvud. Jag lyfte försiktigt upp mig själv och reste mig upp. Jag tittade ner och såg Alex, José, Richard, Sam och alla dom andra sova djupt. Harry visade att jag skulle följa med upp till mitt rum, jag gjorde som han visade och följde efter. När vi kom in på mitt rum, stängde jag dörren och satte mig i min datorstol och snurrade ett varv innan jag började må illa. Harry glodde små ilsket på mig.
”What's your problem?!” utbrast jag, när jag blev irriterad över att han bara satt och glodde.
”Let me correct: What's YOUR problem?!”
”What? I haven't done anything to you?” sa jag ilsket.
”Oh really? You haven't? Only the fact that you was making out with Alex yesterday!”
Han lät jävligt förbannad.
”Sorry then! I was DRUNK! And you know, you were making out with José, so you have nothing to say about!” skrek jag.
”Wait, I was?” sa han.
”YES! Stop judging me for what I am doing when I'm drunk, when your doing it you too!” mitt ansikte lyste säkert av ilska nu.
”I'm sorry Elin.. I don't want to fight with you.. Please? Forgive me?” han lät med ens sårbar.
”I forgive you.. And I'm sorry too” jag gick fram till honom och satte mig i hans knä och kramade honom.
Dörren öppnades, det hörde jag. Men jag ville inte släppa taget om honom. Någon knackade på min axel. Jag fick lov att släppa. Jag reste mig upp och tittade vem det var. José.
”Vi hörde upprörda röster..?” sa hon oroligt.
”Förlåt. Jag och Harry, bråkade lite, men det är okej nu” José log mot mig.
”Bra”
”Minns du vad som hände igår?” sa jag.
”Ja.”
”Förlåt för att jag hånglade upp din pojkvän” sa jag, med ett snett leénde.
”Och förlåt för att jag hånglade upp din” jag sneglade på Harry om satt djupt försjunken i sin telefon.
”Det gör inget, jag kommer ner alldeles strax” log jag och José började gå ut från mitt rum.
”Sorry, I have to go, come down if you want to”
Jag gick ner och märkte att alla var vakna förutom killarna.
”Gick lite vilt till igår kanske?” flinade jag till dom.
Med ens såg alla generade ut, förutom Sam då, han förstod ju inget.
”Finnennnn” sa jag och José stirrade på mig med ett galet uttryck. Ingen förutom jag och José visste om smeknamnet Finnen. För hon gillade inte hennes andra smeknamn så värst mycket, särskilt inte Finnen, det blev hon bara generad av. Fast hon brukade garva ihjäl sig när vi tog upp ämnet om det.
”Vem är Finnen?”
Jag öppnade munnen men José satte handen för min mun.
”Sebbe” sa jag när José släppt taget.
Man såg att José pustade ut.
”Min och José´s kompis”
”Elin! Vi ringer han!” sa José glatt.
”Ja, bra idé!”
Jag slog in hans nummer och det började ringa.
”Sebbe”
”Tjeenaaa, det är Elin!”
”Elin pelin felelin?”
”Just det!”
”Finnen då?”
”Hon är också här” jag log.
”Fan va najs”
”Aaahaa duu!”
”Ni är i London nu, va?”
”Aah, hur visste du det?”
”Typ alla i gymnasiet vet om det, och jag går ju på samma gymnasium som du gjorde”
Man hörde hur han log.
”Ja, jag vet”
”EEEH FINNNNENNNN DEEEEEER?!!” skrek Sebbe.
”JJJAAAA” skrek jag tyst för att inte väcka killarna.
”Fur jeg präta mäd hene(Får jag prata med henne´)?”
Jag skrattade åt hur han pratade.
”Ja, det får du väl”
Jag räckte över telefonen till José och hon tog emot den, dom pratade en stund, sedan la dom på. Jag och José log mot varandra. Rättelse, jag och Finnen log mot varandra.

Jag skrynklade ihop mitt ansikte och gjorde en konstig min när Harry prompt skulle ta kort på mig. Han suckade uppgivet för kanske 10 gången.

”Pleasee, can't you smile?” det sa han kanske för 20 gången.

Jag skakade flinande på huvudet. Han skakar på huvudet och tittar på mig med hundvalps minen. Jag skakar på huvudet.

”But if I do this?” sa han kom närmare och kysste mig.

Fjärilarna lekte runt i min mage.

”Maybe” sa jag och log snett.

Harry gick tillbaks till kameran och, bara för denna gång, log jag ett riktigt leénde. Harry log nöjt mot mig sedan när han hade tagit kortet. Jag gick och satte mig i fönster och mitt hår svajade ner över min ena sida. Jag hörde ett klick och tittade upp mot Harry som log överlägset. Jag lipade. Han flinade. Lisa dök helt plötsligt upp bredvid mig.

”Vad gör ni?”

”Harry smygfotar mig” sa jag och vände blicken mot Harry som såg förvånad över att jag sagt hans namn.

”Haha, jag och Sam har polisanmält den där mannen och Sam ska ha uppvaktning över huset i några veckor” log Lisa bekymrat.

”Jaha, oj, hoppas det blir bra i alla fall!”

Det började mörkna och solen lös röd på himlen. Jag satt handen ovanför ögonen och kollade upp mot himlen med kisande ögon. Det var en sådan fin solnedgång här i London. Lika vackra som i Sverige. Och Italien..

”I miss grandpa” flög det ur mig.

”Me too.. Wonder when we can meet him again?” sa Lisa.

”Then he can learn us more Italian”

”But we can already speak Italian, you remember it, huh?” jag höjde ena ögonbrynet.

”But YES!” sa Lisa irriterat.

Jag skakar på huvudet.

”Mi manca il nonno molto” sa jag snabbt.

”Anche a me” Lisa log när hon sa det.

Harry tittade konstigt på oss. Jag la bak håret bakom öronen.

”What?” sa jag och Lisa samtidigt.

”That was.. Weird” sa han. ”What did you say?”

Jag och Lisa skakade på huvudet.

”Allora, ti piace Harry?” frågade Lisa.

”Uh, si 'credo di fare, molto!” Lisa log mot mig.

”I knew it!” sa hon högt.

Jag hyshade henne.

 

 

Lite senare var vi på väg hem, jag och Lisa. Jag och Lisa pratade om lite allt möjligt.

”Men du, gillar du Harry, du vet, på det sättet?”

”Jag kysser honom inför dig och Sam, JA!” sa jag.

Lisa log mot mig. När vi kom hem gick vi in till pappas sovrum, eller åtminstone, var på väg. Men vi hörde massa läten där inne från. Jag och Lisa tittade på varandra och försökte hålla oss för skratt. Vi fortsatte upp till Lisas rum. Där brast det och vi började gapskratta.

”Tänk om du och Harry blir.. liksom.. ett par?” sa Lisa.

Jag blängde på skoj på henne. ”Varför tror du det?” sa jag.

”Varför tror du det?” härmade Lisa mig.

”Ni kysser varandra för i helvete!” Lisa sa det som om det var självklart att vi skulle bli tillsammans.

”Men, tänk om han inte vill det då?” sa jag lite nedstämt.

Lisa bitch blickade mig

”Sett hur han kollar på dig?”

Jag skakar på huvudet.

”Hans ögon lyser ju av lycka när han ser dig, du har samma uttryck, klart han gillar dig!”

Vår diskussion fortsatte en lång stund innan min mobil plingade till.

 

 

Jag blev lite förvirrad. Jag visade Lisa sms:et. Lisa gav mig en blick.

”GÅ, NU!” sa hon upphetsat.

Varför var hon så upphetsad? Men jag gjorde som hon sa och fortsatte ner mot hallen. Jag gick ut ur huset och fortsatte mot Harrys lägenhet. Vad var det han ville fråga mig om? Jag tittade mig inte för utan gick rakt in i nån. ”Oh my! I'm so sorry!” sa jag.

Sedan såg jag vem det var.

”Oh, hi Louis!” sa jag glatt.

”Hi, are you on your way to Harry?” sa han.

”Eh.. yes, he text me” sa jag och kliade mig i huvudet.

”Yeah, I know!” sa han. ”But now I have to go! I'm going to eh... Niall!”

Sedan gick han. Jag tittade förvirrat efter honom. Efter en stund kom jag fram och plingade på dörren. Harry öppnade.

”Hi, I met Louis on the way, he was really weird?” sa jag förvirrat. ”He said he was going to Niall, but doesn't Niall live there?”

Jag pekade på dörren en trappa ner.

”Yes, he does.. But I think Niall's in the studio” sa Harry.

”Oh.. He was still weird” påpekade jag.

Harry flinade. Han flyttade på sig lite så att jag skulle kunna komma in. Jag gick in och drog av mina skor. Jag hängde av min jacka. Jag gick och slängde mig i soffan.

”I'm soo tired” sa jag utmattat.

”Why?” sa Harry och satt sig bredvid mig.

”Lisa and I had a really weird conversation!” sa jag trött.

”What was it about?”sa han.

Jag tänkte lite. Skulle jag berätta att den varit om honom?

”Ehm... You” jag rodnade lite.

Han höjde på ena ögonbrynet.

”Really?”

Eh JAA! OCH DET VAR RIKTIGT JOBBIGT.

”Eh, yes” muttrade jag. ”Lisas fault”

Harry flinade. Jag skakade på huvudet och la mig med huvudet ner i Harrys knä. Han tittade ner på mig när jag låg i hans knä. Hans gröna ögon glittrade och jag log. Jag slöt ögonen. Jag kände mig mer och mer trött tillslut somnade jag, lite halvt. Efter en stund hörde jag Harry börja prata. I sin telefon antar jag, för jag hörde själv inte den andra rösten.

”No, I haven't told her” sa Harry.

”Yes, I'm going to! But she's asleep in my lap right now!” han lät lite förtvivlad.

”Yeah I know I have to tell her, but I don't know when”

”Okay. Bye Louis”

Jag låg kvar där en stund innan jag försiktigt öppnade ögonen. Jag reste mig upp ur hans knä och gnuggade mig i ögonen. Jag vände mig mot Harry.

”Do I look like a monster?” sa jag tyst.

”No, you doesn't!” sa han snabbt.

Men mina tankar låg på ett helt annat ställe. Vad hade han inte berättat? Var det att han inte ville träffa mig något mer? Hoppas inte. Tårarna brände bakom ögonlocken och jag vände bort huvudet. Tänk om det var så? Att han inte ville veta av mig något mera? I så fall, varför inte bara säga det rakt ut? Det skulle vara så mycket lättare. Usch. Jag är verkligen inte bra i såna här situationer. Jag tvingade tillbaka tårarna. Jag vände mig mot Harry som log mot mig. Jag flyttade mig närmare honom. Jag lutade mig mot honom. Han vände huvudet mot mig och lyfte upp mitt huvud så att jag tittade rakt in i hans ögon. Han lutade sig mot mig och kysste mig. Jag log mot honom.

”I have to go now.. Sorry.. Lisa's waiting!”

När jag reste mig tog Harry tag i min arm och drog ner mig igen.

”I want to ask you something” sa han.

”Yeah I know” sa jag, han tittade förvånat på mig. ”Your message?”

Han bildade munnen till ett ´oh´ och nickade.

”We're going on a tour.. and we're gone in two weeks”

Mitt hjärta tappade sitt fäste och halade ner till knäna. Två veckor. Ugh.

”And to do this easier for me, and maybe for you, I wonder.. If you will do me the honor to be my girlfriend?”

Mitt hjärta flyger upp igen och börjar dunka 1000 gånger i sekunden. Jag stirrar på honom och han börjar se orolig ut. Jag lutar mig fram och kysser honom mjukt.

”Of course I want to” mumlar jag mot hans läppar.

Jag reser mig ur soffan och ler mot honom.

”But now, I have to go” mitt hjärta dunkade fortfarande lika snabbt och jag hade lite svårt att tro mig själv att det där just hände. Harry reste sig och följde mig till dörren. Gentleman eller vad? Jag drog på mig skorna. Jag öppnade dörren och vände mig mot Harry. Jag kysste honom snabbt och gick sedan ut genom dörren och stängde. Jag gick ut ur själva lägenhets huset. När jag kom ut släppte jag ut mina känslor och jag började gråta av lycka. Jag fortsatte gå och jag mötte Louis och Niall på vägen. Dom såg förfärade ut när dom såg mig. ”What-” började Louis. ”-What did he do to you?”

Jag skakade på huvudet och log som en idiot.

”Nothing” log jag och gick vidare.

När jag kom hem sprang jag skrikande upp till Lisas rum. Hon tittade ut genom dörren och log. När jag kom in till hennes rum kom en chock. Jag skrek av lycka.

”JOSÉ!!!!!!!!!!!!!!” jag lös av lycka. ”DU ÄR HEMMA!!!”

Hon log.

”JAA!”

Jag sprang fram och kramade henne försiktigt, för att vara på den säkra sidan. Hon kramade mig tillbaka.

”Men varför skrek du när du kom upp hit?” undrade Lisa är jag satt mig i sängen.

”Gissa” sa jag och bet mig i läppen för att hålla inne mitt skrik.

”Vet inte?” sa båda.

”Frikkin' Harry Styles undrade om jag ville bli hans flickvän!” jag hoppade upp och ner i sängen.

José och Lisa tappade hakorna. Sedan började dom skrika på mig.

”GUD VI ÄR SÅ GLADA FÖR DIN SKULL!!!!!!!!!!!!!!!” dom hoppade på mig.

Richard och Alex kom inspringande. När dom såg José tappade dom hakan.

”Vi-” började dom. ”-Vi trodde inte att du skulle klara dig”

”Men det gjorde jag” log José.

Dom nickade. Alex gick fram till henne och pussade henne försiktigt.

”But why did ya scream?” sa Richard med en jätte konstig dialekt.

”Jo..-” jag skruvade lite på mig. ”Jag är tillsammans med Harry”

Jag flinade åt deras uttryck. Dom sprang fram mot mig och hoppade på mig.

”Whuut? Say whuuut?” Jag skrattade och dom klev av mig.

”Ja”

”What the fuck did he do to Elin?” sa jag upprört.

”No idea, did ya see her smile? It loked a little bit fake!” sa Niall.

”Yeah. If he hurted her, I don't know what to do!”

Vi klev in och sprang uppför trapporna och jag drog upp nyckeln och låste upp. När vi kom in såg vi Harry sitta med ett big smile på läpparna. Ilskan bubblade upp. Varför var han glad?! Jag gick fram till honom och han tittade förvånat på mig. Jag bet ihop mitt ansikte till en sammanbiten form.

”What did you do to her?” sa jag upprört.

”What? Who?” sa han förvånat.

”Elin, who else?” sa jag lite irriterat.

”What? I didn't do anything to her?”

Nu blev jag förbannad.

”But why was she crying then? Five minutes ago?!”

Harry tittade chockat på mig.

”She maybe-” började han, men fortsatte inte.

”I call her” sa jag kallt.

Jag tog upp min mobil och slog numret. Hon svarade efter en stund.

”Hello” sa hon glatt.

”Hi” sa jag kort.

”Did ya know a thing?” sa hon betydligt gladare.

”No?” sa jag förvånad över hennes glädje.

”Harry is the best boyfriend in the entire world!” skrek hon.

”Boyfriend?” sa jag förvånat.

”Yeaah, I'm so happy that I could cry.. But I have already done that” hon lät lite generad.

Helt plötsligt förstod jag. Oj. Shit. Gud. Vad har jag gjort?

”I'm so happy for you! I'll see you!”

Sedan la vi på. Harry tittade förtvivlat på mig. Min telefon gled sakta ner från örat.

”I'm sorry. I thought you had hurt her” sa jag tyst.

”Why-” sa han. ”-Why would I do that?”

Jag skakade på huvudet. Sedan förlät vi varandra.

 

Efter Louis samtal bestämde jag och Alex att alla skulle festa jag ringde snabbt upp honom, men det var Harry som svarade.

”Hi babeee” sa jag. ”Alex and I going to have a party at dad's, you and the boys are invited”

”Haha, we're on” sa Harry.

”I'm will NOT be drunk, just so you know” jag blinkade mot Alex och han förstod att jag ljög.

Harry suckade lättat.

”Okay, I'll se ya, bye!”

Vi la på och jag flinade mot Alex. Hon och Rich var fan dom bästa killkompisarna man kan ha.

---

Som jag lovade! Här är kapitlet! ;) Lite längre än vanligt! Hoppas ni gillade det! :) / Malou xx

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tjugo minuter senare:

Jag låg med huvudet tryckt mot Harrys bröst och grät, mina armar låg uppslängda runt hans hals. Stackars Spirit. Jag älskade filmen, men hatade den samtidigt. Den fick mig att gråta, det var det jag hatade, men samtidigt så var den så himla bra, det var därför jag älskade den. Harry strök mig över ryggen. Lite senare var filmen slut och jag grät gläje tårar. Han var så fin, Spirit. Jag drog mig bort från Harry.

“I LOVE this film! Even thoug I cry” sa jag.

Hrry log mot mig. Jag trkade mig runt ögonen och tog upp min spegel ur väskan för att kolla så jag inte såg ut som skit.

“Shit! My eyes are red and under my eyes I'm black because of my mascara, can't believe you actually like me” muttrade jag.

Jag försökte torka bort mascaran, men då drog Harry mig intill sig.

“I like you for who you are, not for how you look like”

När han sa det smälte jag inombords. Det var det finaste någon någonsin sagt till mig. Jag torkade snabbt bort min mascara under ögonen.

“That was the nicest thing someone ever has told me” sa jag och snyftade till.

Harry log mot mig.

“And it's true” sa han försäkrande.

Jag log mot honom och pussade honom på hjässan.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag låg och halvsov i Harrys soffa. Jag var så trött efter allt gråtande att jag bara ville sova. Jag visste att jag borde gå hem, men jag råkade 'nästan' somna här. Jag tänkte lite till innan jag helt slocknade.

 

Harrys perspektiv:

Elin hade somnat på min och Louis' soffa, och hon var så söt. Jag tog fram min mobil och knäppte av ett foto på henne. Jag la upp den med texten.

 

@Harry Styles @Harry_Styles

Look who's sleeping on my couch? Tired, I geuss. ;) x

 

Helt plötsligt ryckte hon till, jag trodde jag väckt henne, men det hade jag verkligen inte. Hon vred sig så att hennes ansikte var mot mitt. Hennes ansiktuttryck. Det var en förbindelse mellan arg och rädd. Undrar om hon har en mardröm? Hon öppnade munnen och ett skrik slapp ut. Han vred sig. Hon kröp ihop till en boll.

“Help me” viskade hon. “Please anybody help me.. HE DIED!!”

Det sista skrek hon. När hon gjorde det ramlade hon ur soffan. Hon öppnade ögonen. Jag hade förväntat mig ett lättat uttryck. Men nej, så fel. Hon skrek rätt ut och höll händerna för ansiktet. Jag gick och satte mig bredvid henne.

“Elin it's okay, it was a nightmare” sa jag lugnt.

Hon tog bort händerna från ansiktet och tittade på mig. Hon slängde upp armarna runt min hals.

”I thought... I lost you” sa hon tyst.

”You didn't” log jag.

”I'm glad” sa hon.

Hon reste sig upp och borstade av dammet från hennes byxor. Hon såg allmänt förvirrad ut. Och i detta ögonblick ramlade hon ihop till en hög på golvet. Jag reagerade snabbt. Jag sprang snabbt fram till henne och satte mig på huk. Mitt hjärta dunkade snabbt.

”Elin?” sa jag och kände paniken.

Hon rörde lite på sig. Det tog mig inte en lång stund innan jag insåg att hon ramlat ihop av trötthet. Hon låg nu och sov på mitt vardagsrumsgolv. Dörren till lägenheten öppnades och killarna klev in och väsnades. Jag vände mig mot dom.

”Shhh.. She is aslepp!” sa jag.

”Who?” sa Niall förvånat.

”Elin” sa jag.

Dom gick runt soffan där jag satt och såg Elin ligga där och andas lätta andetag. Dom aww:ade. Hon drog upp händerna mot ansiktet och kröp ihop till en boll. Vi gick därifrån och in i köket. Efter en stund såg vi en skepnad i dörren till köket.

“On the floor, seriously?” sa hon stött.

“You fall asleep” sa jag med macka i munnen.

“Groose-” sa hon. “- Anyway, how could I fall asleep on the floor?”

“You almost fainted” sa jag.

Hon skakade på huvudet åt sig själv.

 

 

Lisas perspektiv:

Var var hon? Skulle jag fråga Zaz? Nej, hon brukar inte veta. Undrar vad Sam gör? Han kom ju hem från sjukhuset igår. Det gjorde mig lättad. Ifall Elin var hos Harry hoppades jag på gud att hon inte blev för trött, för hon kan nästan svimma av trötthet ibland. Jag kunde inte ringa, för min mobil hade försvunnit. Jag klev upp ur min säng och nerför trappan. Jag gick ut och började gå. Varför är det bara Elin som har körkort? Ugh. Jag gick upp för uppfarten och trappan och plingade på. Dörren öppnades. Jag slängde mig runt Sams hals. Han backade ett steg och skrattade.

”I've missed you too?” skrattade han fram.

Jag borrade in mitt huvud i hans axel. Han är det bästa som finns. Jag kysste honom snabbt och han tittade på mig med blandade känslor. Förvirring, förvåning, och glädje.

”I love you Sam” sa jag sakta.

”I love you too Lisa”

 

Elin's perspektiv:

Jag satt med armarna i kors och väntade på svar från killarna.

”I reply: Why didn't you wake me up?”

Jag var alldeles utmattad efter min lilla 'sovstund'.

”Because you were so cute when you were asleep” skämtade Louis.

Jag lipade åt honom.

”Ha-ha, very funny Lou”

Helt plötsligt fick jag en konstig känsla, som jag alltid får om nåt dåligt ska hända antingen mig eller Lisa. Mitt ansikte går från avslappnat till på hel spänn. Jag är helt säker på att all färg i mitt ansikte försvinner. Jag reste mig så fort att stolen far i golvet.

”I gotta go” sa jag snabbt och sprang ut till hallen.

Jag drar på mig skorna och ska precis rusa ut genom dörren när en arm tar tag i min. Jag vänder mig om och min panik lyser genom mina ögon. Han tittar förvirrat på mig. Jag pussar honom snabbt och drar sedan bort min arm ur hans grepp och springer ut genom dörren. Eftersom Sam kom hem igår bestämmer jag mig för att att springa hem till honom. Jag rycker upp dörren till Sams hus när jag kommer dit. Jag springer in i köket och där står Lisa och Sam bundna med munkavlar i munnen. Jag springer och tar bort munkavlarna och knyter sedan under mycket svärande upp repen. Vi springer ut ur huset.

”What in air happend?” sa jag väldigt oroligt.

Vi hade börjat gå hem till oss nu.

”A man came in to the house and promised to shoot us if we didn't stood still” sa Lisa. ”Who did you-. Tvillinginstinkten”

Jag nickade. Vi fortsatte gå och kom tillslut fram till vårt hus. Jag öppnade dörren och vi gick och satte oss i köket. Jag började göra ordning en macka till mig, Sam och Lisa. Jag gav dom mackorna och dom började äta. Sam åt på ett väldigt sofistikerat sätt, medan Lisa bara vräkte i sig. På det sättet var vi ganska lika. Efter vår lilla matstund bestämde vi oss för att gå ut på stan, klockan var ju ännu bara 8 på kvällen och det var lördag. Vi kom in centrum och började gå lite. Helt plötsligt skriker Lisa till. Vi vänder oss mot henne. Där står Harry.

”I need to talk to you, Elin”

Va? Haha. Jag fnissar till. Lisa tittar på mig och fnissar hon också. Sedan harklar hon sig.

”Ehm, Elin, is there” han blir högröd i ansiktet och går fram till mig.

”Wow, didn't know we changed name, ELIN?” sa jag och fnissade.

”Nah, me niether, LISA?” vi brast ut i ett asgarv.

Harry drog iväg mig. Jag sträckte ut armarna mot Lisa och låtsades gråta. Lisa gjorde samma sak mot mig. Sam och Harry skrattade åt oss. Vi började göra konstiga miner åt varandra. Sedan garvade vi. När vi var kanske 10 meter ifrån varandra började Harry prata med mig.

”Why did you go so fast earlier?”

”Lisa was in danger, I felt it” sa jag sanningsenligt.

Han nickade.

”I'm sorry to ask, but what happend?” sa Harry sedan.

”A man came in to the house and promised to shoot Lisa and Sam if they didn't stood still”

Jag sa det med lite ilska i rösten.

”Oh I'm sorry”

”Doesn't matter”

Jag ställde mig på tå och kysste honom. Han log mot mina läppar. Vi gick sedan tillbaka till Sam och Lisa. Hon flinade mot mig.

”You just-” jag täckte för hennes mun.

”Swedish please, in this moment I don't know english” sa jag och alla började skratta.

Inklusive Lisa så hon bet mig i handen. Jag drog åt mig handen.

”Du kysste precis Harry inför folk, det vet du va?” sa hon.

”Ja.. Jag ville det” sa jag sakta.

”Hemligt?” sa Lisa frågande.

”Jag ville det, men sedan orkade jag inte utan bara gjorde det!” sa jag.

”Haha okej?”

Jag lipade mot henne, hon lipade tillbaks. Jag frågade Sam ifall jag fick sitta på hans axlar, det fick jag. Han böjd sig ner och jag hoppade upp på hans axlar. Jag sträckte upp armarna i luften och skrek högt.

”I'M THE QUEEN OF THE WORLD!”

Lisa, Harry, och Sam blir högröda i ansiktet och tittar ner i marken när de ser att alla kollar mot vårt håll. Jag fnissar stolt.

”I said I could get a little excited about being on the heights, and you know that, Sam and Lisa”

Lisa skakar på huvudet och Sam suckar skrattandes. Harry tittar frågande på mig. Jag nickar småskrattande. Han mimar 'you are to cute sometimes'. Jag ler och mimar tillbaka 'you too'. Han ler det där charmiga leéndet så jag få lov att lägga mig på Sams axel.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Blogg.se är helt korkat. Ibland funderar jag på att byta adress till devote istället, men det tänker jag ju såklart inte göra. Hoppas ni gillade kapitlet iaf! :)

 

ElinSt @ElinStrenght

Why did this happend to you? And not me? It sucks. This sucks. My life sucks. And yours too..

 

Jag tvekade men klickade sedan på skicka. Min bästa internet kompis, Emily, frågade vad jag menade. Jag klickade upp DM och började skriva.

 

ElinSt @ElinStrenght

Min bästa vän blev överkörd av en bil idag... x

 

Jag klickade på skicka och mitt meddelande dök upp på hennes DM. Jag väntade ett tag. Jag suckade högt typ tusen gånger. Efter en stund hörde jag doktorn komma.

”Elin? Your friend is awake now”

Jag blev nervös. Nu var det dags att se om hon var okej. Hoppas.

---

 

 

Doktorn lede mig till ett rum. På rummet stod det ”Room 901.” Jag tittade osäkert på doktorn. Hon nickade vänligt. Jag blev lite förbannad. Vad fan nickar hon för när min bästa vän kanske är döende?! Jag tog tag i handtaget på dörren. Jag tryckte ner handtaget och dörren gled upp. Där låg hon. Min fina bästis. Mitt allt. Hon låg och hostade. Jag tyckte så synd om henne. Jag gick fram till henne och la en hand på hennes arm. Hon ryckte till och ett plågat stön slapp ur hennes mun. Hon vände på sig mot mig. Hon tittade först på mig med ett väldigt plågat uttryck, sedan försökte hon le ett leende som mest såg ut som en grimas. Jag log tillbaka, ett ledsamt och medlidsamt leende. Det började rycka i hennes ögonlock och dom började stängas.

”Jag älskar dig José, glöm inte det” sa jag.

”Jag.. skulle.. aldrig.. glömma... det” sa hon hest innan hon slocknade.

Jag grät och min hals tjocknade. Varför just José? Fan. Min mobil ringde. Jag orkade inte. Jag kollade inte ens vem som ringde utan jag bara svarade.

”Hi” sa jag hest av gråt.

”Hi. Saw your tweet! What in air has happend Elin?!” sa Harry.

”José... car accident-” min röst sprack och jag började gråta.

”Wait.. She've been in a car accident”

”Yes.. Harry I can't talk. This is too much for me.. She's maybe going to die! Bye!” grät jag och la på.

Emma kom gående in i rummet.

”Det ser verkligen inte bra ut. Chansen att hon kommer överleva är väldigt liten. Jag är ledsen” sa hon och kollade sorgset på oss. Helt plötsligt började maskinen pipa och det blev ett rakt streck på maskinen som visade hennes hjärtslag. Jag fick panik. Flera läkare sprang in i rummet och började jobba med José. Det gick flera agar utan att José vaknade. Jag satt bredvid henne under hela tiden. Hon hade vaknat en gång och sagt att hon aldrig skulle glömma mig ifall hon inte skulle överleva, och jag sa detsamma till henne då, men det var 5 dagar sen. Emma kom ingående med huvudet hängande och såg sorgsen ut.

”Jag är ledsen att säga detta men, vi måste stänga av generatorn som håller henne vid liv. Jag beklagar” sa hon. Jag började hyperventilera av gråt och visste inte vad jag skulle göra. Skulle min bästa vän dö? Hon som jag haft hela min uppväxt med? Nej. Det får inte hända. Jag grät så mycket att jag inte märkte att någon kom in i rummet.

”Vad är det Elin?” sa Lisa försiktigt.

”Dom ska stänga av den fucking jävla generatorn som håller henne vid liv!!” grät jag.

Lisa kramade om mig. Hon viskade att det skulle bli okej, men det skulle det inte. Jag gick fram til José och kramade om henne en sista gång medan hon fortfarande levde. Jag kysste hennes panna och sa att jag älskade henne och skulle alltid göra.

”Elin.. jag vill inte dö” sa José.

Jag ryckte till.

”JOSÉ! DU LEVER!!!!!” skrek jag.

”JAA! OCH JAG MÅR MYCKET BÄTTRE NU!!” skrek hon tillbaka.

Emma kom gående in i rummet.

”Hon lever! Hon lever! Stäng inte av generatorn! Snälla!”

Emma tittade misstänksamt på José som satt upp och såg allmänt frisk ut.

”Okej. Jag säger till dom andra läkarna att patienten klarade sig” log/skrattade Emma lugnt.

 

 

Det här kanske var starten för en ny början på våra liv?

 

 

 

José fick lova att stanna på sjukhuset. Det var lite sorgligt. Och jag fick inte stanna kvar, för dom skulle undersöka henne och grejer. Just nu var jag på väg hem. Pappa hade kommit för att hämta mig. Jag satt och småpratade lite med pappa om lite allt möjligt. Om hans jobb, om mig.

”So, Elin... How is it about you and that guy? You've been with each other during a long time now” sa pappa. Jag rodnade och tittade bort.

”It's okey, I think?” log jag när rodnaden gått ner.

”Okey, are you togehther or something?” sa han lugnt.

”DAD!” utropade jag.

”I just wondered!” sa pappa till sitt försvar.

Vi bytte samtalsämne eftersom jag inte ville prata om det något mer. Efter ett tag var vi hemma och jag sprang in. Doften av hemma slog emot mig och jag log. Jag sprang genast upp på mitt rum. Min gitarr stod i hörnet av rummet. Jag sprang dit och tog upp den. Jag satte mig i sängen och började spela.

'I've missed you buddie' tänkte jag precis innan jag började spela.

 

”I've always knew that you have an amazing voice” sa en välbekant röst.

”What the- Hi Harry” sa jag.

”Hi” sa han och log det där charmiga leendet.

Jag log tillbaka.

”Wanna sing with me?” sa jag och log.

”Sure” sa han och kom fram och satte sig i min säng.

Han satt så nära att hans hud snuddade vid min.

”Which song?” undrade jag.

”Idk” sa Harry med ett snett leende.

”I know!” sa jag och började spela.

 

Harry log mot mig.

“To be honest, is that song my absolute fave” log jag.

“You like The Beatles huh?” sa han.

“Yeah” log jag.

Helt plötsligt såg Harry bekymrad ut. Jag tittade kostigt på honom.

“How's José?”

Leendet försvann från mina läppar.

“She's okay.. But she had to stay at the hospital..” sa jag. “The worst thing was yesterday when they said she was going to die, I cried like hell”

Han tittade förfärat på mig.

“She.. was going to die?” sa han försiktigt.

Jag nickade och tårarna brände bakom ögonlocket. Jag visste att hon skulle klara sig, men det var svårt att tänka på det som hände. Jag vände bort huvudet och tårarna började rinna. Gud, tänk att min bästa vän var på väg att dö igår. Harry vände mitt huvud mot hans.

“I'm sor-” började han.

“Doesn't matter. It's just a touching thing to talk about” sa jag och torkade bort mina tårar.

Jag la mitt huvud mot Harrys axel. Han kramade om mig. Efter en stund lutade jag bak mitt huvud och tittade honom rakt i ögonen och log. Harry lutade sig framåt och kysste mig.

Jag vågade på mig en sak som jag aldrig skulle kunna våga mig på annars – jag började hångla med honom. Harry lutade sig över mig, så han nästan låg på mig. Dörren öppnades.

“Whoops” hörde jag Richard och Alex säga.

Vi avbröt genast det vi höll på med.

“Och vad får er att tro att ni bara kan komma in helt SÅDÄR?!” sa jag med en skämtsam ton, men samtidigt generad.

“Jaa, vi trodde inte du gjorde något speciellt, men det gjorde du visst” sa dom.

“I will kill you, get out, NOW!”

Dom backade ut med händerna i luften och stängde försiktigt dörren.

Jag satte händerna för ansiktet.

“They are the most weirdest friends I have” mumlade jag.

“Perhaps” skrattade Harry.

Vi fortsätte där vi var. Han lutade sig över mig ännu en gång så vi låg i samma ställning som förut. Dörren öppnas igen.

“Hmhm” sa min pappa.

Jag stelnar till och jag och Harry sliter oss från varandra.

“Dad!” sa jag lågt. “Can't you knock?”

“No” sa han barnsligt.

“You are soo childish! What do you want?” sa jag.

“I was wondering if your mum has called yet?”

Jag stelnade till. Mamma.

“No, she haven't” sa jag med hackig röst.

“Okay, bye” sa han och gick ut ur mitt rum.

Jag vände mig mot Harry. Han log medlidsamt mot mig.

“I need to go, see ya” log han och kysste mig en sista gång.

---

SOOORRY!!!!!!!!!!!!!! Men skolan har börjat och jag har helt enkelt inte haft tid! Hoppas ni blev nöjda med kapitlet! Dela gärna mn blogg, för min statisktik har sjunkit typ 1000 procent! Kommer kanske ett kapitel imorgon eller på söndag! Ska försöka fixa bilder imorgon! :) xx / Malou xx

 

Han drar mig intill honom och kysser mig. Alla slags tankar pulserar genom kroppen. Hans tunga möter min och jag tror att jag ska spricka av glädje. Att detta händer mig kan jag inte tro. Jag har knappt känt honom i tre veckor och här står vi. Men, jag är glad att jag träffade honom, inte bara för att jag är ett fan utav dom, utan för att jag alltid gillat honom speciellt. Våra läppar säras sakta ifrån varandra. Vi ler mot varandra. Jag vill stanna i det här ögonblicket för evigt, men då plingar min mobil till. Jag tar upp den och kollar vem som skickat sms.